Min dotter Lina skickade ett julbrev till oss nu till jul. Jag frågade henne om jag fick dela det med andra som en Canzonetta på min Facebooksida, och det var OK. Så här kommer det.
English version: Daughter from afar
Dotter från fjärran
Jag hoppas att du mår bra denna jul. Jag vill gärna dela något med dig som jag hoppas kan vara till uppmuntran och tröst för dig, liksom det har varit för mig. Det är något som gick upp för mig när jag läste Jesajas bok under advent.
Jag har försökt följa ett råd vi fått av vår pastor, nämligen att läsa Bibelns texter långsamt och gärna högt för mig själv. Jag kan verkligen rekommendera det – särskilt när det gäller Psaltaren och de profetiska böckerna, som Jesaja.
Jesaja kapitel 43 inleds med de välkända orden:
”Jag har kallat dig vid namn, du är min.” (Jes 43:1)
Under en tid har jag varit osäker på om detta bibelord är tänkt att tas emot på ett personligt plan. Som vi vet rycks bibelord ibland ur sitt sammanhang, och jag tänkte att detta kanske var ett sådant ord där man lätt ”läser in sig själv” i texten på ett sätt som inte är menat enligt grundtexten.
Det är tydligt att Gud talar till Israels folk genom hela Jesaja bok och att det finns en tydlig historisk kontext. Men när jag fortsatte läsa fastnade min blick vid dessa ord, som jag läste om och om igen eftersom min uppmärksamhet hela tiden drogs tillbaka till dem:
Jesaja 43:6–7
”För hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ändar,
var och en som är uppkallad efter mitt namn,
som jag har skapat till min ära,
som jag har format och gjort.”
Ordet ”döttrar” stack ut för mig. Jag är ju en dotter – inte bara i jordisk mening, utan också en Guds dotter. När jag läste fotnoterna började innebörden långsamt gå upp för mig. Texten gäller inte bara Israels folk vid den tiden, utan också ett framtida folk som skulle knytas till Guds utvalda folk. Detta sker genom tron – vi är ju del av Abrahams folk genom vår tro. Det måste alltså också inkludera mig, tänkte jag, i Kristus. Jag är en av dessa ”döttrar från fjärran”.
Genom vårt dop och genom den tro som Gud själv har skänkt oss blir det tydligt: vi är hans barn. Och här talar Gud om att samla sina barn – söner och döttrar – från fjärran. Skriften lär oss att Gud utvalde oss i Kristus före världens grund blev lagd (Efesierbrevet 1). Det var hans kärleksfulla vilja från början att föra oss till frälsning. Det betyder att vår frälsning inte är någon tillfällighet, och att vår tro inte är något vi själva har skapat. Det är Guds verk.
Därför vågar jag nu ta emot Jesaja kapitel 43 personligt – och jag tror att vi får göra det tillsammans. Jag hoppas att du ska finna tröst och vila i detta, liksom jag har gjort.
Jag fann också att dessa ord grep mig särskilt:
”För ut det blinda folket, som har ögon,
och det döva, som har öron.” (Jes 43:8)
Många av oss har förts ut ur förvirrande, skadliga eller falska läror och in i Kristi sanna kyrka. Vi hör till dem som i sig själva var blinda och döva, men som Gud själv har lett ut ur mörkret – inte genom vår egen insikt eller styrka, utan genom sin barmhärtighet.
Herren säger till oss i Jesaja kapitel 43:
”Var inte rädd, för jag har friköpt dig,
jag har kallat dig vid namn, du är min.” (Jes 43:1)
”Du är dyrbar i mina ögon, högt aktad, och jag älskar dig.” (Jes 43:4)
”För hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ändar,
var och en som är uppkallad efter mitt namn,
som jag har skapat till min ära.” (Jes 43:6–7)
Systrar och bröder, detta är inte endast poetiska ord för någon annan eller för en annan tid. Detta är Gud som namnger oss, gör anspråk på oss och tröstar oss.
Vi är hans barn – hans söner och döttrar.
Vi tillhör honom.
Han har kallat oss vid namn.
Var och en av oss.
Och eftersom detta vilar på hans Ord – inte på våra känslor, våra prestationer eller vår förståelse – får vi vila i det, lita på det och leva av det.
Min önskan och bön är att även du ska få ta emot glädjen och tillförsikten i Jesaja 43.
Du är hans älskade son eller dotter, som han har kallat från fjärran in i sin egen heliga kyrka – Kristi kyrka.
Jag är tacksam att få vara din syster i Kristus och att få tillhöra Guds stora familj som sträcker sig över hela världen.
Gud välsigne dig, och tack för den uppmuntran i tron du är för mig.
I Kristus, med kärlek,
Lina
***
Daughter from afar
I hope you are doing well this Christmas season. I would like to share something with you that I hope may be a source of encouragement and comfort for you, just as it has been for me. It is something that became clear to me while reading the book of Isaiah during Advent.
I have tried to follow a piece of advice we received from Pastor —namely, to read the Scriptures slowly and, if possible, aloud. I can truly recommend this, especially when reading the Psalms and the prophetic books such as Isaiah.
Isaiah chapter 43 opens with the well-known words:
“I have called you by name; you are mine.” (Isaiah 43:1)
For a time, I was unsure whether this passage was meant to be received on a personal level. As we know, Scripture is sometimes taken out of context, and I wondered whether this was one of those passages where it is easy to “read oneself into the text” in a way not intended by the original meaning.
It is clear that throughout the book of Isaiah, God is speaking to the people of Israel within a specific historical context. Yet as I continued reading, my eyes kept returning to these words, which I read again and again:
Isaiah 43:6–7
“Bring my sons from afar
and my daughters from the ends of the earth,
everyone who is called by my name,
whom I created for my glory,
whom I formed and made.”
The word “daughters” stood out to me. I am a daughter—not only in an earthly sense, but also a daughter of God. As I read the footnotes, the meaning slowly began to unfold. This text does not apply only to the people of Israel at that time, but also to a future people who would be joined to God’s chosen people. This happens through faith, for we are part of Abraham’s family by faith. That must include me as well—in Christ, I thought. I am one of those “daughters from afar.”
Through our baptism and through the faith that God Himself has given us, this becomes clear: we are His children. And here God speaks of gathering His children—sons and daughters—from afar. Scripture teaches that God chose us in Christ before the foundation of the world was laid (Ephesians 1). It was His loving will from the beginning to bring us to salvation. This means that our salvation is not an accident, and that our faith is not something we have produced ourselves. It is the work of God.
Therefore, I now dare to receive Isaiah chapter 43 personally—and I believe we may do so together. I hope you, too, will find comfort and rest in this, just as I have.
I was also especially moved by these words:
“Bring out the people who are blind, yet have eyes, who are deaf, yet have ears.” (Isaiah 43:8)
Many of us have been led out of confusing, harmful, or false teachings and into Christ’s true Church. We belong to those who, in ourselves, were blind and deaf, but whom God Himself has led out of darkness—not by our own insight or strength, but by His mercy.
The Lord says to us in Isaiah chapter 43:
“Fear not, for I have redeemed you;
I have called you by name, you are mine.” (Isaiah 43:1)
“You are precious in my eyes, and honored, and I love you.” (Isaiah 43:4)
“Bring my sons from afar and my daughters from the ends of the earth, everyone who is called by my name, whom I created for my glory.” (Isaiah 43:6–7)
Brothers and sisters, these are not merely poetic words for someone else or for another time. This is God naming us, claiming us, and comforting us.
We are His children—His sons and daughters.
We belong to Him.
He has called us by name.
Each one of us.
And because this rests on His Word—not on our feelings, our performance, or our understanding—we may rest in it, trust it, and live by it.
My wish and prayer is that you, too, may receive the joy and confidence found in Isaiah 43. You are His beloved son or daughter, whom He has called from afar into His own holy Church—the Church of Christ. I am grateful to be your sister in Christ and to belong to the great family that stretches across the whole world.
May God bless you, and thank you for the encouragement in faith that you are to me.
In Christ, with love,
Lina