Nya förbundets Israel, Guds Israel
Redovisar här en del tankar om vad Israel betyder i Nya förbundets ljus.
När vi talar om Israel måste vi skilja på det gamla, mosaiska, förbundets Israel och det nya förbundets Israel. Det gamla förbundet var villkorat: … om du håller Herren din Guds bud och vandrar på hans vägar…(5 Mos 28:9f). Om israeliterna höll Herrens bud och vandrade på hans vägar skulle han välsigna dem. Men om de inte gjorde det utan övergav honom och tjänade andra gudar var de under förbannelse. … vers 15 Men om du inte lyder Herren din Guds röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så ska alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig…
Eftersom Israel gång på gång övergav förbundet och sin Gud talade profeten Jeremia om ett nytt förbund:
Jer 31:31f Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.
Detta bibelsammanhang citeras i Hebr 8:8f och 10:16f som en profetia om det nya förbundet genom Kristi blod (jfr Luk 22:20).
Heb 8:13 slår fast att det gamla förbundet är föråldrat: När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.
Hebreerbrevet skrevs till hebreer, judar, som kommit till tro på Jesus som sin Messias. De var utsatta för ett stort tryck från den judiska omgivningen att lämna sin tro där de kanske även kom tillsammans med icke judar för att fira gudstjänst. Ibland ledde detta till ren förföljelse med blodsspilla och att de uteslöts från den judiska gemenskapen i samhället. Därför frestades många till att lämna sammankomsterna med andra messiastroende för att i stället återvända till gemenskapen i synagogan. Det är så man kan förstå Heb 10:25: Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra…
I detta sammanhang förklarar Hebreerbrevets författare att det Gamla förbundets ordning är föråldrad och på väg att försvinna. Gud har ingått ett nytt förbund med Israel genom Jesus, Messias.
Det gamla förbundet var bristfälligt eftersom man inte klarade av att leva efter det. Många bibelforskare menar att det gamla förbundets ordning fick sitt definitiva slut i samband med Jerusalems förstöring 70 e.Kr. då templet bröts ner, prästerna dödades och tempeltjänsten upphörde. Detta hade Jesus profeterat skulle komma att ske. Alla släktregister förstördes också eftersom de förvarades i templet. För de fromma judarna på den tiden var den kommande frälsningen kopplad till att man kunde referera till sina släktregister. Även prästerna måste kunna åberopa sina släktregister. Detta kan man läsa om i ”Jerusalem in the times of Jesus” av Joachim Jeremias, ett av de ”tunga namnen” under nittonhundratalets judiska bakgrunds forskning.
Det nya förbundet som Jesus, Messias, instiftade vid den måltid vi kallar nattvarden eller Herrens måltid, ingicks med Jesus judiska lärjungar. (Luk 22:14f). Det var ett förbund med Israels hus och Juda hus, som Jeremia profeterat om, och som Hebreerbrevet klargör.
Heb 8:10 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
Detta nya förbund instiftades av Jesus vid den judiska påskmåltiden, innan hans död och uppståndelse. Men dess fulla genomslag kom när den helige Anden föll över lärjungaskaran på pingstdagen. Denna gemenskap av andefyllda judiska lärjungar var den första messiastroende församlingen, men de hade vid denna tid ingen ambition att förkunna Guds rike för andra än sina judiska landsmän. Det var först efter Petrus besök hos Kornelius som man insåg att Gud hade en större plan än man tidigare förstått. Tidigare, under gamla förbundets tid, var Guds fokus på landet Israel och det judiska folket. Men Messiaskonungens välde utökades nu till att gälla hela jorden och alla folk som Psalm 2 förkunnade:
Ps 2:6f ”Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.” Jag vill förkunna Herrens beslut, han sade till mig: ”Du är min Son, jag har fött dig i dag. Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. (Citeras av Paulus i Apg 13:33 och i Hebr 1:5, 5:5 som profetia om Jesu ställning som Guds Son.)
Efter Jesus uppståndelse läser vi om hur han sänder sina lärjungar till att utbreda hans rike till jordens alla folk. (Matt 28:18f). Samma uppmaning finner vi i Apg 1:6, men på ett annorlunda sätt:
Apg 1:6f När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Lärjungarna verkar vid denna tid fortfarande ha förhoppningen om att Messias ankomst skulle innebära ett nationellt uppsving för Israel. Ett nytt stor-Israel som på Davids och Salomos tid. Ja, riket skulle återupprättas men inte på det sätt lärjungarna förväntade sig. När den helige Anden kom skulle riket föras ut över hela jorden till alla folk. Detta var Messiaskonungens domäner som var utlovade i andra Psalmen. Hela jorden skulle läggas under Jesus herravälde såsom Jesus förklarar: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”(Matt 28:18f)
I sitt brev till efesierna förklarar Paulus att detta var en hemlighet som tidigare varit fördold, men som nu blivit känd:
Ef 3:5f I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: att hedningarna har samma arv som vi [judarna], tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.
Tidigare i samma brev har Paulus talat om att skiljemuren som separerat judar och hedningar nu var avlägsnad (Ef 2:11f). Här syftar han på muren i Jerusalems tempel som skilde hedningarnas förgård från judarnas område. Det var belagt med dödsstraff för en hedning att ta sig in på judarnas område. Paulus förklarar också att messiastroende judar och messiastroende hedningar nu byggs samman till ett nytt tempel, en boning åt Gud genom Anden. Han säger till efesierna som är hedningar:
Ef 2:19f Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.
Detta Israel som växer fram genom det nya förbundet i Messias kallar Paulus i Gal 6:15f för Guds Israel: Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse. Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.
Omskärelse var en tvistefråga bland de första kristna. En del messiastroende judar menade att hedningarna måste omskära sig och följa den judiska Lagen för att kunna få en plats i förbundsfolket Israel. Omskärelse var det yttre tecknet på att man var israelit i det gamla förbundet. Paulus argumenterar starkt emot denna tanke. Det nya förbundet i Kristus får man del i genom att man föds på nytt genom Anden.Det viktiga är att vara en ny skapelse. I Rom 3:28f läser vi:
Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.
Guds avsikt att skapa ett egendomsfolk från alla folk, judar och hednafolk, hos vilket han ska bo framkommer på många sätt i de bibliska texterna. Det handlar inte längre om två folk utan om ett folk genom tron på Jesus, Messias.
- En hjord och en herde. (Joh 10:16)
- Det äkta olivträdet med inympade grenar och avskurna grenar. (Rom 11:16f)
- Ett nytt levande tempel som byggs med levande stenar. Judar och hedningar byggs samman till ett andligt hus där Gud ska bo. (Ef 2:19f)
- Ett nytt förbund med Juda hus och israels hus där även hedningar inkluderas.
Detta är det nya förbundets Israel, Guds egendomsfolk, judar och hedningar förenade genom tron på Jesus, Messias.
Hur ska man då förstå dagens nation Israel och de etniska judarnas situation.
Gud har en underbar plan för dagens judar. Det finns ett nytt förbund för dem genom Jesus Messias. Detta är deras kallelse, det som Jeremia profeterade om. Om en stor skara av dagens judar tar emot Jesus som sin Messias och frälsare kan det innebära ett stort genombrott för världsevangelisationen innan Jesus återkomst. I Rom 11:11f antyder Paulus något om en stor välsignelse som följer på att judarna återinympas i det äkta olivträdet, Guds Israel.
Då det gäller dagens sekulära nation Israel har denna stat ingen likhet med Gamla testamentets teokratiska nation Israel. Dagens nation Israel har blivit en fristad för många judar efter 2000 år i diasporan där man från och till utsatts för brutala övergrepp från de länder man bott i. Detta kan man se som Guds nåd mot en utsatt folkgrupp där många satt sitt hopp till den Gud man läser om i Gamla förbundets skrifter. Dock tycks en betydande del av Israels befolkning vara sekulära och ateister. De är inte religiösa- utan kulturella judar.
Men utifrån Nya testamentet och det Nya förbundets perspektiv är Guds avsikt att i Jesus, Messias, förena messiastroende judar och messiastroende hedningar till ett folk som blir ett nytt levande tempel där Gud ska bo för evigt.
Det finns enligt min mening många anledningar till varför vi bör stödja dagens nation Israel som ett hem för världens utsatta judar. Men detta stöd måste ges på ett rättfärdigt sätt. Gud är rättfärdig och han älskar rättfärdighet. Bibelns bud om att älska Gud av allt sitt hjärta och sin nästa som sig själv gäller alla, även judar och palestinier. Och vi bör se upp med att använda Gamla testamentets profetior på ett felaktigt sätt. Man bör läsa och förstå Gamla testamentets skrifter och framtidsprofetior i det nya förbundets ljus. Det gjorde Nya testamentets författare, och det bör också vi göra. Vad vi ibland förbiser är att Församlingen från början var en helt judisk produkt med de judiska skrifterna och de judiska apostlarna. Det nya förbundets Israel, det messianska förbundets Israel, är fortsättningen på Israels historia, en fortsättning som hednafolk blivit delaktiga i genom tron på Jesus, Messias. När vi läser Gamla testamentets profetior om Israels kommande härlighet bör vi förstå att det handlar om Israel i det messianska förbundet, d.v.s. messiastroende judar och messiastroende hedningar som fogas samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och som i Kristus blir sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. (Ef 2:19-22)
Vi bör inte låta politiska händelser i vår samtid tolka Bibeln åt oss utan försöka förstå vem de bibliska författarna riktade sig till och vad de ville förmedla till dem. Om vi förstår det kan vi sedan applicera det på vår egen tid, historien upprepar sig och det finns många paralleller.
Då det gäller nutida profetior om Israel eller andra saker bör vi som Paulus säger ”Pröva allt och behålla det som är gott”. Dessa profetior måste prövas och vara samstämmiga med vad Bibelns säger, annars håller de inte måttet. Denna prövning är inte alltid så lätt, därför finns det många olika uppfattningar. Men om vi i ödmjukhet söker Gud finns det ett hopp om att vi, i varje fall i de allra viktigaste frågorna, ska kunna komma fram till enhet i tron.
(Detta är min förståelse, men jag är beredd att lära av andra och justera mina synpunkter om någon kan överbevisa mig om att jag borde göra det.)
Tommy Lindén