Min församling
Man hör ofta kristna som talar om ”min församling”. Jag förstår vad man menar och har kanske själv ibland uttryckt mig på samma sätt. Man menar den grupp av kristna man brukar träffas med för gemenskap, bibelläsning och bön.
När vi läser Nya testamentet finns det bara ett ställe där uttrycket ”min församling” förekommer.
Matt 16:18 Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den.
Det är också att lägga märke till att när Jesus ger Petrus hans livsuppdrag talar han om ”mina får” och ”mina lamm”, inte Petrus får och lamm.
De flesta kristna, tror jag, är, i varje fall i teorin, överens om att det bara finns en församling och att denna församling tillhör Gud. Många kristna är bekymrade över att denna församling är så splittrad som den är. Förutom de äldre kyrkofamiljerna, den Katolska och de Ortodoxa kyrkorna, finns det en uppsjö av större och mindre samfund. Hur ska man se på detta och är det något man behöver komma tillrätta med.
Att det finns en uppdelning på grund av geografi är naturligtvis inget man kan göra något åt eller behöver komma tillrätta med. Att man är åtskild på grund av lärofrågor, etnicitet etc. är ett större problem, men vad kan man göra åt detta? Man bör dock göra en distinktion mellan att vara åtskild och att vara splittrad. Jag tänker då att vi på det personliga planet kan vara åtskilda i en viss lärofråga men vi kan ändå vara vänner och samtala om det som vi är oense om. En vara splittrad däremot kan innehålla en portion av fiendskap som är djupt ohälsosam för den kristna gemenskapen.
Jesus talar om att bygga: ”min församling”, och helvetets portar ska inte få makt över den.” Och i Efesierbrevet talar Paulus om att komma fram till enhet i tron: Ef 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 12 för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.
Även på Paulus tid fanns det skilda åsikter och grupperingar. Men det fanns inte samfundsförsamlingar på samma sätt som idag. Det fanns ortsförsamlingar och husförsamlingar. Paulus tillrättavisar dem som säger att de håller sig till Paulus, till Apollos eller Kefas. (1 Kor 1:10f). Även i dag finns det en mängd predikanter, teologer och lärare. Och i dag är vi inte begränsade till ett fåtal förkunnare på orten utan hela världen ligger öppen med hjälp av Internet. Detta är inte enbart av ondo, det finns i dag möjlighet att få lyssna till världens mest kunniga teologer och exegeter., men även bland dem finns skilda meningar. Så vem ska vi lyssna till och hur ska vi kunna komma fram till enhet i tron och växa upp till en mognad som motsvarar Kristi fullhet.
Det första vi behöver göra för att få en rätt urskiljning i lärofrågor frågor är att göra det som är helt uppenbart utifrån Bibeln. ”Älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och din nästa som dig själv.” Att älska Gud är att respektera honom och hålla hans bud. Att leva rättfärdigt med en moralisk standard på alla områden. Nya testamentet ger oss en mängd råd och föreskrifter som är mycket lätta att förstå. Köttets gärningar och Andens frukt i Galaterbrevet 5:15f ger oss bra vägledning. Att älska sin nästa är att bry sig och att göra vad man kan när någon i ens närhet har det svårt. Det är bra att be för någon, men vi måste också handla. Jesu liknelse om den barmhärtige samariten kan tjäna som exempel.
Att älska Gud och sin nästa skapar förutsättningar för en rätt förståelse av vem Gud är och därmed en förmåga att skilja mellan vad som är från Gud och vad som inte är det.
I 1 Kor 13 ger Paulus oss den förmodligen största insikten i vad som kan skapa enhet i den kristna församlingen – kärlekens väg:
… Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna….
Tommy Lindén
My church
You often hear Christians talking about “my church.” I understand what they mean and have perhaps sometimes expressed myself in the same way. They mean the group of Christians they usually meet with for fellowship, Bible reading, and prayer.
When we read the New Testament, there is only one place where the expression “my church” appears.
Matthew 16:18 And I tell you that you are Peter, and on this rock I will build my church, and the gates of Hades will not overcome it.
It is also noteworthy that when Jesus gives Peter his life mission, he speaks of “my sheep” and “my lambs,” not Peter’s sheep and lambs.
Most Christians, I believe, agree, at least in theory, that there is only one church and that this church belongs to God. Many Christians are concerned that this church is as divided as it is. Apart from the older church families, the Catholic and Orthodox churches, there are a plethora of larger and smaller denominations. How should we view this, and is it something we need to address?
The fact that there is a division based on geography is, of course, something we cannot do anything about or need to address. Being separated because of doctrinal issues, ethnicity, etc. is a bigger problem, but what can be done about this? However, a distinction should be made between being separated and being divided. I think that on a personal level, we can be separated on a particular doctrinal issue but still be friends and talk about what we disagree on. Being divided, on the other hand, can involve a degree of hostility that is deeply unhealthy for the Christian community.
Jesus speaks of building “my church,” and the gates of hell shall not prevail against it. And in Ephesians, Paul speaks of coming to unity in the faith: Eph 4: 11 And he gave some as apostles, some as prophets, some as evangelists, and some as pastors and teachers, 12 to equip the saints for the work of ministry, for building up the body of Christ, 13 until we all attain to the unity of the faith and of the knowledge of the Son of God, to mature manhood, to the measure of the stature of the fullness of Christ.
Even in Paul’s time, there were differing opinions and factions. But there were no denominational churches in the same way as today. There were local churches and house churches. Paul rebukes those who say they follow Paul, Apollos, or Cephas (1 Corinthians 1:10f). Even today, there are many preachers, theologians, and teachers. And today we are not limited to a few preachers in our locality, but the whole world is open to us with the help of the Internet. This is not only a good thing; today we have the opportunity to listen to the world’s most knowledgeable theologians and exegetes, but even among them there are differing opinions. So who should we listen to, and how can we achieve unity in faith and grow to a maturity that corresponds to the fullness of Christ?
The first thing we need to do in order to discern correctly in matters of doctrine is to do what is completely obvious from the Bible. “Love the Lord your God with all your heart and your neighbor as yourself.” To love God is to respect Him and keep His commandments. It is to live righteously with a moral standard in all areas. The New Testament gives us a wealth of advice and instructions that are very easy to understand. The works of the flesh and the fruit of the Spirit in Galatians 5:15f give us good guidance. To love your neighbor is to care and to do what you can when someone close to you is struggling. It is good to pray for someone, but we must also act. Jesus’ parable of the Good Samaritan can serve as an example.
Loving God and your neighbor creates the conditions for a correct understanding of who God is and thus an ability to distinguish between what is from God and what is not.
In 1 Corinthians 13, Paul gives us what is probably the greatest insight into what can create unity in the Christian church—the way of love:
… Love is patient and kind. Love does not envy, it does not boast, it is not proud. It does not behave rudely, it does not seek its own, it is not easily provoked, it thinks no evil. It does not rejoice in unrighteousness, but rejoices with the truth. It bears all things, believes all things, hopes all things, endures all things. Love never fails. But prophecies will cease, tongues will be silenced, and knowledge will disappear….
Tommy Lindén