Det viktigaste förbundet vi finner i Bibeln är förbundet inom treenigheten, Fadern, Sonen och den helige Ande. Trofastheten i detta förbund, som är garanten för allting annat, visas bland annat när Jesus ber ” Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Och när Jesus i fullkomlig lydnad för Faderns vilja ger sig själv som ett offer för människans- och hela skapelsen upprättelse.
Sedan har vi Guds förbund med Adam. Gud välsignar Adam och Eva med allt vad jorden har att erbjuda, och med ett löfte om det eviga livets gåva, med en enda restriktion, de får inte äta av trädet med kunskap om gott och ont, då ska de döden dö. Tyvärr misslyckades Adam hålla sin del i detta förbund, och konsekvenserna känner vi till.
Därpå har vi förbundet med Noa, med Abraham, med Israel, och slutligen förbundet i Kristus som illustreras i den sista måltiden Jesus hade med sina lärjungar.
Ett bättre förbund med ett nytt tempel, en herde och en hjord
Hebreerbrevets författare talar om detta förbund som ett bättre förbund.:
Heb 8:6f. Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften. För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. Men Gud förebrår dem när han säger [se Jer 31:31]:
Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus…
Hebreerbrevet är skrivet till hebréer, judar, i syfte att visa att Jesus Kristus är den Messias de väntat på och att med honom har en ny tidsålder brutit in. Det gamla förbundet som instiftades med Mose som medlare är på väg ut och ett nytt förbund, ett bättre förbund, med Jesus som medlare tar över. Kapitel 8 (vers 13) avslutas med: När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.
Det Mosaiska förbundet, det gamla förbundet, som slöts med Israels folk med Mose som medlare, kallas här för något föråldrat som är på väg att försvinna. Det nya förbundet i Kristus, slöts med Israels hus och med Juda hus, med Jesus som medlare och betecknas som ett bättre, evigt, förbund.
Det gamla förbundet krävde, ständiga offer i templet i Jerusalem, där förlåten visade att vägen in till det allra heligaste ännu inte var öppen.
Det nya förbundet krävde ett enda offer för all framtid, det offer som Jesus bar fram när han dog för vår skull på korset på Golgata. Och när han dog hände något i templet i Jerusalem, förlåten delades och visade att nu var vägen in till Gud i det allra heligaste öppen.
Det gamla förbundets tid var därmed förbi, och det tempel och prästtjänst som var förknippat med detta förbund. Detta skedde också rent fysiskt när templet bröts ner och prästerna dödades år 70 e.Kr, så som Jesus förutsagt. Utan templet och prästtjänsten kunde den gamla ordningen inte längre vara i bruk. En ny ordning som vilade på ett bättre förbund hade tagit över.
Denna nya ordning, det nya förbundet, slöts med Juda hus och Israels hus, alltså med judarna. De som Jesus instiftade det nya förbundet med vid den sista måltiden, var alla judar. Den första ”messianska” församlingen var judisk och ledarna, apostlarna, för denna nya rörelse var alla judar. Det tog lite tid innan de förstod att nu var tiden inne för det som profeterna talat om tidigare att Guds rike skulle nå ut till alla jordens folk. Det nya förbundet, som var ett bättre förbund, gällde inte bara judarna utan alla folk. För att denna process skulle komma igång utvalde Gud en person med djupa kunskaper i Skriften, Paulus, som blev hedningarnas apostel. Paulus blev den första kristna teologen som utvecklade en omfattande teologi som förklarade Guds rådslut och hur det gamla förbundet, omskärelsens förbund, varit en förberedelse för det nya som skulle komma. Omskärelsen var det gamla förbundets signum, och diskussioner fanns i den första församlingen om inte även hedningar som kom till tro i det nya förbundet borde omskäras. Paulus motsatte sig detta. Till galaterna skriver han: Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse (Gal 6:15). Det nya förbundet talar om att en ny skapelse håller på att upprättas enligt profeterna, nya himlar och en ny jord där rättfärdighet ska bo. Jesu uppståndelse från de döda var startpunkten, och hans himmelsfärd, när han satte sig på Guds högra sida för att regera och där hans fiender läggs under hans fötter. Och när tiden är inne ska han återvända till jorden för att döma jorden och upprätta allt.
Gud har inte övergivit sitt tidigare förbundsfolk, Israel. Han har slutit ett nytt förbund med dem i Kristus, och utökat detta förbund till att även omfatta alla jordens folk. Jesus hade talat om en tid som skulle komma då fler får utanför den judiska flocken skulle samlas in. Det skulle bli en hjord och en herde (Joh 10:16). Judarnas uppgift blev inledningsvis att föra ut Guds rådslut, Guds rike, till alla folk. Detta skedde också genom Jesu apostlar, Paulus och andra. Men en stor del av judarna vid denna tid förstod inte vad som skedde. Den judiska eliten, präster och fariséer, blev motståndare och förföljde den kristna församlingen. Men de gick alla under när Jerusalem förstördes 70 e.Kr., så som Jesus förutsagt, att av denna generation skulle utkrävas …alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse (Luk 11:49). Tidigare generationer hade dödat sina profeter, men denna generation dödade Guds son. Längre än så kunde man inte gå. Därför säger jag er, sa Jesus till dem: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. (Matt 21:43). Det gamla förbundets tid med templet och sina präster var över. En ny ordning, med ett nytt levande tempel och med ett nytt prästerskap, trädde fram.
Judarna är Guds egendomsfolk. Ja, det kan jag hålla med om. Det nya förbundet gavs till Juda hus och Israels hus med Jesus som medlare. Gud har inte övergett sitt folk Israel. Och till detta folk är alla vi som tror på Jesus kallade. Paulus säger: ”I forna generationer var den [hemligheten] inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet.” (Ef 3:5). Vad en del kanske förbiser är att en del grenar i olivträdet har brutits bort på grund av otro, d.v.s. att man inte tagit emot den frälsning Gud ger genom Messias. Jag kan inte se att Judarna som etnisk grupp har någon annan fördel än att de står först i kön då det gäller det nya förbundet i Kristus.
När Paulus kom till en ny plats gick han först till judarna för att förkunna att nu hade Guds löfte om Messias infriats och att i honom Jesus, Messias, hade nytt förbund, som ger evigt liv, upprättats. Men om de inte tar emot denna gåva är de som bortbrutna grenar. Sedan tror jag att alla Guds löften som rör Israel kommer att uppfyllas när tiden är inne. Även löftet om en hjord och en herde. Hur detta kommer att ta sig uttryck vet jag inte, men en god början är det engagemang som många visar när det gäller att stötta judarna i den situation som råder. Sedan får man fråga sig vilken roll den sekulära staten Israel spelar. Men att Jerusalem nu, efter 2000 år, på nytt befinner sig under judisk kontroll bör man se som ett tidstecken, tänker jag.
Slutligen tror jag, och vill verka för så långt jag kan, att täckelsen som hindrar judarna att se ljuset från evangeliet ska försvinna. Jag tror det kommer liv från de döda, vad nu detta innebär, när judarna som helhet upptäcker Jesus som sin Messias (Rom 11:15). Och jag ser fram emot den dag Jesus ska sätta sina fötter på Olivberget och ta över konungaväldet över hela jorden. Något att verkligen lyfta blicken mot.
Ett nytt fysiskt tempel i Jerusalem?
Men om nu Gud har skapat en ny ordning med ett levande tempel där Kristus är hörnstenen och de som tror på honom är levande stenar i detta tempel, behövs det då även ett nytt fysiskt tempel i det nuvarande Jerusalem?
Dispensationalismen och Covenant teology är två teologiska system som tolkar delar av Bibeln olika. Då det gäller Gamla förbundet (GF) respektive Nya förbundet (NF) ser Dispensationalismen dem som två förbund som var för sig är giltiga i dag. GF är Guds förbund med Israels folk och NF är förbundet i Kristus som gäller för icke-judar. Gud har enligt Dispensationalismen olika frälsningsvägar för judar respektive hedningar.
Covenant teology ser det gamla förbundet med Israel som fullbordat i Kristus och efter Jesu död och uppståndelse är det nya förbundet i Kristus som gäller för alla, såväl judar som hedningar. Covenant teology ska dock inte förväxlas med ersättningsteologi. Covenant teology talar om en fullbordansteologi. Samtidigt bör tilläggas att det finns olika varianter av dessa teologiska system och många bibellärare kan ha sin egen förståelse som kan innefatta delar från bägge, kanske även med personliga tillägg. Teologiska system har uppkommit i försök att skapa riktlinjer för hur man ska tolka olika bibelsammanhang för att få en begripbar helhet. Dock utgör Bibeln en väldigt omfattande samling skrifter från en annan tid och kultur än vår egen, och det är bland annat därför det finns många olika uppfattningar om hur man ska förstå vad som sägs.
Då det gäller ett nytt tempel i Jerusalem ser Dispensationalismen det som nödvändigt eftersom man menar att Bibeln talar om att Antikrist ska sätta sig i detta tempel vid tidens slut. Teologer med anknytning till Covenant teology ser annorlunda på detta och kan inte se meningen med ett nytt, tredje, tempel i Jerusalem.
För min egen det uppfattar jag, i likhet med många andra, att det Johannes menar med antikrist och antikrister främst handlar om gnostiska villolärare i hans egen tid, även om det naturligtvis finns liknande villolärare i vår egen tid som vi ska se upp med. Villoläror var ett stort problem i den första kristna tiden. Såväl Jesus själv och alla författare till Nya testamentet varnar för detta. Jag är inte övertygad om att man ska koppla samman antikrist med ”laglöshetens människa” i 2 Tess 2 och ”vilddjuret” i Upp 13. Och även om man vill göra det finns det andra tolkningar än en världshärskare i ändens tid som låter mer övertygande i mina öron.
Nu verkar det dock finnas krafter hos judar och även hos en del kristna som vill se ett tredje tempel komma till stånd. Men om detta är Guds vilja är jag själv mycket tveksam till. Jag stöttar helhjärtat judarnas rätt till det land som de genom Guds nåd fått komma tillbaka till. Jag menar att vi som kristna ska visa vänskap till judarna och Israel för att den ”täckelse” som döljer evangeliets ljus för dem ska försvinna. Men jag kan inte se att Gud skulle ha två frälsningsvägar, en för judarna och en för icke judar. Så uppfattar jag inte att Paulus och de andra nytestamentliga författarna framställer det.
Jag citera Paulus tankar i Efesierbrevets andra kapitel som i min bibel har överskriften: Den rivna skiljemuren
Ef 2:11-22. Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.
Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.
Även apostlamötet i Apg 15 känns relevant i sammanhanget.
Apg 15:7f. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de.”
Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. När de hade talat färdigt, sade Jakob: ”Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet [Amos 9]:
Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Jag ska bygga upp dess ruiner och upprätta den igen, för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta, det som är känt från evighet.
Det tredje templet
En del bibelläsare har reflekterat över likheten mellan Hesekiels tempel (Hes Kap. 40-48), som i min bibel har överskriften ”Synen av den kommande gudsstaden”, och beskrivningen av det nya Jerusalem i Upp 21:9f., där det sägs att det inte fanns något tempel ”ty Herren Gud, den allsmäktige, och Lammet, är dess tempel.”
Då det gäller Hesekiels syn hade han denna innan det andra templet byggdes. Man skulle kunna tänka att Hesekiels tempel gällde byggandet av det andra, Serubbabels, tempel som senare utvidgades av Herodes den store. Men detta tempel överensstämmer inte alls med beskrivningen som Hesekiel ger.
En del tänker i dag att Hesekiels tempel avser ett tredje tempel som ska byggas snart och att det är detta tempel som Antikrist ska flytta in i under en tid. Hesekiel nämner ingenting om något sådant. I hans syn är det Herrens härlighet som flyttar in. Prästtjänsten i Hesekiels tempel är liknande den i Salomons tempel med brännoffer, syndoffer m.m. Det Nya förbundets ordning där Jesus fullbordat allt offer märks inte i Hesekiels tempel.
Ska Hesekiel syn och synen av det Nya Jerusalem tolkas allegoriskt, idealistiskt, frågar sig en del. Kanske talar de om samma sak. Man får då tänka att Hesekiel som präst och profet talar ett språk som är relevant för honom och den målgrupp han vänder sig till, de deporterade judarna i hans omgivning. Det finns de som menar att måttangivelser och annat kan ges en andlig betydelse och att offerbestämmelserna m.m. får översättas till nytestamentlig förståelse. Inte helt lätt för oss på 2000-talet e.Kr. att tänka i sådana banor. Samtidigt, om vi vill tala om andliga, himmelska, framtida, ting har vi inget annat språk att tillgå än det vi förvärvat oss i vår vandring här på jorden fram till nu. Och det är ju det profeterna i Bibeln gör, de använder sitt språk, och så får vi med Guds hjälp försöka förstå det på rätt sätt.
Om man ska tala om ett nytt tempel tror jag att Jesus är det rätta svaret. En av huvudanklagelserna som anfördes mot Jesus var att han sagt: ”Bryt ner detta tempel så ska jag resa upp det på tre dagar”. ”Men det tempel han talade om var hans kropp”. Och till kvinnan vid Sykars brunn hade han förklarat att en ny tid skulle komma för tillbedjan då inte platsen var avgörande utan att tillbe Gud i ande och sanning.
Kristi kropp är det nya templet, detta är en sanning i den kristna tron. Jesus är hörnstenen och vi som tror på honom, vare sig vi är av judisk eller hednisk härkomst, infogas som levande stenar i ett hus där Guds ska bo för evigt.
Tommy Lindén