Det är med stor ödmjukhet jag försöker skriva något i frågan om den yttersta domen, om det som beseglar människans yttersta öde och destination. Bibelns undervisning är delvis mycket tydlig men den har även lett till spekulationer som kan skapa förvirring och fördunkla bilden av Gud.
Den stora frågan är hur man får bilden av en kärleksfull, förlåtande Gud att harmoniera med bilden av en Gud som är vred och som dömer människor till evig undergång, och vad detta i så fall innebär.
De flesta människor har inga problem med att acceptera att den som gör det goda ska belönas och att den som gör det som är ont ska straffas. Men man anser nog att både belöning och straff bör stå i proportion till en människas gärningar.
Nu är det inte vad människor anser som har någon betydelse då det gäller evigheten utan vad Gud anser. Men Gud är rättfärdig och kommer inte att utnyttja sin maktställning på ett orättfärdigt sätt. Därför har han utvalt en människa till att vara domare i den yttersta domen. Denna människa har under sin livstid visat sig vara full av nåd och sanning. Han sökte aldrig att berika sig själv på andras bekostnad. Inte ens när han helt orättvist dömdes till döden svek han sina medmänniskor. Han bad för sina bödlar: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör”. Det är Jesus, Messias, som Gud har utvalt att vara domare över levande och döda. Han som själv levt på jorden som människa känner människosläktet både utan och innan, och kommer att fälla en rättvis dom över var och en.
Gud vill inte att någon ska gå förlorad
Vad det hela handlar om är att Gud hade en tanke och en plan när han skapade människan till sin avbild. Syndafallet blev ett avbrott i den gudomliga planen, men Gud hade en lösning. Denna lösning har förkunnats av profeterna genom historien och fick sin fullbordan när Jesus, Guds son, kom till vår värld och slutförde Guds frälsningsplan. Vid denna tidsålders slut fortsätter Gud med det han planerat. Det finns då ett utvalt människosläkte som lever i lydnad och ger sitt bifall till hans agenda. Denna lydnad är inte påtvingad utan ett uttryck för respekt och en insikt om Guds rådslut, om en faders kärleksfulla avsikter för sina älskade barn.
Ett ofta citerat uttalande av Jesus lyder: ” Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16). Detta bibelställe rimmar väl med den gudsbild även Gamla testamentet förmedlar: ”Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.” (Hes 33:11).
Gud vill inte att någon ska gå förlorad. Han har gjort allt, och kommer att göra allt, för att var och en ska få del av det eviga livets gåva.
Den frälsning som kommer genom Jesus är inte baserad på en människas goda gärningar utan är helt beroende av Guds nåd. Rövaren som avrättades tillsammans med Jesus fick del av denna nåd. Han var ångerfull, bekände sin synd och vände sig i tro till Jesus alldeles före sin död. Han hade inga meriter över huvud taget som kvalificerade honom för en himmelsk framtid. Med Jesus sa till honom: ” Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:43).
Förkunnelsen av evangeliet, de goda nyheterna om Guds frälsning genom tron på Jesus, Kristus, har mottagits av miljoner och åter miljoner människor i vår värld. Men om man inte fått del av detta evangelium eller förstått det, vad händer då när man på domens dag möter Jesus, konungen?
Domen över folken. Hur ska man tolka Matt 25:31-46?
”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
Vem handlar det om?
Vilka är ”alla folk”? Grundtextens ord ”ethnos” indikerar att det rör sig om folk från hela jorden.
Vilka är ”en av dessa mina minsta bröder” respektive ”en av dessa minsta”?
Jesus sa: ”Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (Mark 3:35).
Ett annat bibelsammanhang, liknelsen om den barmhärtige samariten indikerar att vår nästa är vem som helst som är hjälplös och lider nöd. (Luk 10:25f)
Jesus lär också: ”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna. ”(Matt 7:12)
Barmhärtighet mot vår nästa är något som går igenom hela Bibeln.
”Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” (Mika 6:8).
”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.” (Jes 58:6-7)
Lagen i sina hjärtan
Som jag förstår Matt 25:31f handlar det om Jesu återkomst då han intar sin plats som hela jordens och mänsklighetens konung. Individer från alla jordens folk kommer inför honom. Han dömer dem efter hur de har behandlat sin nästa. Många av dem har aldrig hört talas om Jesus men de har som Paulus säger haft lagen skriven i sina hjärtan.
”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.” (Rom 2:13-16).
Gud är inte partisk
Paulus har i några verser tidigare förklarat att Gud inte är partisk.
”Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk.” Rom 2:6-11).
Paulus lär också: ”Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.” (Rom 13:8).
Lagens görare skall förklaras rättfärdiga säger Paulus, oavsett om de är judar eller greker, Gud är inte partisk. I Matt 25 kallas fåren ”de rättfärdiga”.
Kan man bli rättfärdig genom sina gärningar?
”Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. ”(Matt 16:27).
”Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.” (Rom 13:8-10)
Men bibeln lär oss att vi inte kan bli rättfärdiga genom våra gärningar och att det inte finns någon annan väg till Gud utom genom Jesus som har försonat människan med Gud (Apg 4:12). Kan människor från kulturer med andra religioner bli rättfärdiga och få evigt liv genom att de utövat barmhärtighet mot sin nästa?
Jesus säger att det de gjort mot sin nästa har de gjort mot honom. De har kanske inte mött Jesus tidigare, men i den situation som nu är för handen möter de honom. Det är inte Buddha, Mohammed eller någon annan som kommit med sina änglar och satt sig på sin härlighets tron. Det är Jesus, Messias, Guds son. De som här står inför Kungen har tidigare i sina liv bejakat kärlekens väg och nu möter de Kärleken personifierad. Jesus har känt till dem eftersom den kärlek de visat andra har de visat honom även om de inte själva förstått det. Och nu har de fått möta Jesus.
Människor som under sin livstid aldrig på ett relevant sätt fått del av evangeliet om Jesus, Kristus, men som längtat och strävat efter Gud kommer vid mötet med Jesus få del av hans nåd. Jesu försoningsdöd gäller alla människor. De kommer i detta möte erkänna Jesus som sin konung och herre.
Människor som på grund av den kristna kyrkan fått en vrångbild av Gud och Jesus, kommer även de att få en ny chans. Jesus är inte bara ett namn utan en person. Denne person har egenskaper som gör att vi älskar och högaktar honom. För oss som lärt känna hans sanna natur representerar hans namn, Jesus, allt detta som han är. Men finns det människor som på grund av dåliga, kanske rent av falska, kristna har fått en vrångbild av Jesus, då har de aldrig fått en chans att möta den sanne Jesus. Barn som utnyttjats av falska präster i Jesu namn. Andra övergrepp som begåtts i Guds och Jesus namn. Dessa människor som blivit utsatta har aldrig fått möta sanningen. Kanske har de längtad och strävat efter den. På domens dag kommer de att möta Jesus som den han verkligen är, och det kan förändra allt.
Ett nytt liv i gemenskap med Jesus, konungen.
Berättelsen slutar här, men för fåren på Jesu högra sida blir det början till ett nytt liv med en ny insikt om att Jesus är deras frälsare och konung. Så läser jag detta bibelsammanhang. Och jag menar att denna tolkning rimmar väl med den bild Bibeln förmedlar om vem Jesus är, han som kom med nåden och sanningen.
Andra tolkningar
Det finns andra tolkningar. En tolkning är att fåren och getterna representerar jordens olika nationer. ”Dessa mina minsta bröder” är judarna i diasporan. Domen gäller hur olika nationer har behandlat judarna som levt som främlingar i deras länder.
Hur judarna behandlats är självklart en del av det hela, men att bibelsammanhanget är begränsat enbart till detta är i mina ögon en alltför snäv tolkning.
En alternativ tolkning är att ”mina minsta bröder” refererar till kristna som lidit förföljelse i olika nationer. Även detta en för snäv tolkning som jag ser det.
Detta bibelställe, som man får se som en liknelse, omfattar alla ovanstående tolkningar. Det är inte får och getter det handlar om utan människor.
En eskatologisk aspekt
Konungen som kommer i härlighet med alla änglar och överlämnar ett rike som stått berett sedan världens skapelse ger liknelsen en eskatologisk klang. Kanske kan den även gälla alla jordens folk i alla tider. Tidsperspektivet sträcker sig ända tillbaka till ”världens skapelse”. Det handlar kanske lika mycket om en princip som om en händelse. Fadern, har överlämnat åt sonen, Jesus, att vara domare över både levande och döda. (Joh 5:22; 2Tim 4:1). De människor som haft en längtan efter Gud och strävat efter det goda får nu möta Godheten personifierad och ta del av Guds förvandlande nåd.
En del kristna kanske reagerar över denna tolkning. Men i mina ögon är det inte en orimlig tanke. Gud vill att alla människor ska bli frälsta och erbjuder genom Jesu försoningsdöd liv åt alla som vill ta emot nåd på hans villkor.
Gud vill rädda människor till livet
En bärande tanke i Jesu undervisning är att Gud, Fadern, älskar människorna, har ett syfte med att han skapade dem och vill rädda dem från undergång. Denna tanke finns som tidigare nämnts även i GT. ”Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.” (Hes 33:11).
Gudomligt liv, evigt liv, brukar definieras inte bara som något kvantitativt utan ännu mer som något kvalitativt. Gud är den som är själva Livet och har liv i sig själv men han kan inte ge evigt liv till dem som lever i uppror mot honom. Den tillvaro vi kallar Himlen kan inte befolkas av upproriska, självgoda, egoistiska, människor, då skulle den inte kunna fortsätta vara Himlen. Den skulle vara precis som vår tillvaro nu, en värld full av krig och orättvisor och förtryck. Det eviga livets gåva förutsätter en förändring i människonaturen, det vi kallar den nya födelsen. Kriterierna för denna förvandling har Gud bestämt. De är förknippade med en kunskap och visdom ingen människa besitter. Jesu försoningsdöd är en förutsättning och sedan en personlig överlåtelse till den helige Andes verk. Hela processen bygger på vår tillit till Gud. När vi väl får upp ögonen för Guds enorma kärlek till oss och hans gudomliga tankar kapitulerar vi och vill inget annat än att hans vilja ska få fullt genomslag i våra liv och i vår värld.
Rättfärdighet kommer genom tro, inte genom gärningar
Jesu liknelse i Matt:25: 31f berör inte evangeliets undervisning om rättfärdighet genom tro på Guds nåd. Jesus fokuserar här på hur vi behandlat vår nästa. I berättelsen erbjuds fåren att ta riket i besittning. Om fåren, som jag tror, tar emot denna inbjudan och går vidare förutsätter detta en pånyttfödelse. För en människa som under jordelivet sökt kärlekens väg innebär mötet med Jesus svaret på hennes längtan och den naturliga konsekvensen blir att i tro på Jesu ord helt överlåta sig till honom och Guds nåd.
Men vad händer med getterna?
När jag för många år sedan som ny kristen brottades med frågor om dom och straff kom jag till slutsatsen att jag måste lita på Gud. Han är Kärleken och Sanningen personifierad, det finns inget ont hos honom. Och just därför kan han inte tolerera sådant. Ondska och lögn flyr för honom liksom mörkret flyr för ljuset.
Jesu ord kan synas hårda. Och Jesus säger dem för att varna och uppmana till omvändelse.
”Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” Jesus talar om ”den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar”. I en andra liknelser talar Jesus om att de orättfärdiga kastas ut i mörkret. (Luk 13:28; Matt 8:12). Vi kan förstå att elden och mörkret är bilder som Jesus använder för förintelse och förkastelse.
Ljuset är en metafor för sanning, verklighet och sann kunskap, medan mörkret talar om lögn och villfarelse. Att hamna i mörkret är att bli förvisad till lögn och villfarelse.
Eld talar om förintelse. Många bibelforskare menar att det brinnande Gehenna Jesus ibland refererar till var en brinnande soptipp utanför Jerusalem. Namnet Gehenna, ”Ge Hinnom” på hebreiska, kommer från Hinnoms dal, en gammal kultplats för avgudadyrkan (Se 2 Krön 28:3; 33:6). Här brann det en ”evig eld”, natt och dag, under Jesu tid. Förutom avskräde, djurkadaver med mera dumpade man avrättade brottslingar, som inte fick någon grav, i denna eld.
Evigt straff
Evigt straff är att för evigt bli förvisad till sin egen lögn och villfarelse och att så småningom förintas utan en chans att komma tillbaka. De rättfärdiga får evigt liv medan de orättfärdiga får evig död. Liv eller död är människans framtid.
Men är inte Gud lite väl hård, tänker vi. Den som är orättfärdig kan väl få en andra chans? Svaret är nog att alla människor får både en, två och flera chanser. Gud vill ge alla evigt liv. Men om man älskar orättfärdighet och inte accepterar Guds väg, kan man inte komma in i Guds rike. Då hamnar man utanför i mörkret.
Jesus är domaren
Ungefär så tolkar jag Jesu ord. Men Jesus är domaren och på den dagen han håller dom kommer alla andra att tiga. Sanningen kommer att genomlysa var och en.
Den som redan tidigare i livet valt Jesus kommer att frikännas genom tron på honom, och kommer att få en lön beroende på hur man har förvaltat sitt liv. Andra kommer att dömas efter sina gärningar. Jesu dom kommer att vara rättvis men också full av nåd mot den som ödmjukar sig och bekänner sina synder. Men för den som hatar Gud och inte vill låta sig förvandlas finns ingen annan utväg än den eviga elden som leder till förintelse.
Innebär evigt straff omedelbar förintelse?
Vid ett tillfälle berättade Jesus en liknelse om en rik man och en fattig man, Lasarus. (Luk 16:19f).
”Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga.”
Berättelsen fortsätter, men jag gör paus här. Med denna liknelse vill Jesus varna för att leva som getterna, som inte brydde sig om sin nästa som led nöd. Ett sådan egoistisk levnadssätt får konsekvenser. Evigt straff innebär inte omedelbar förintelse.
I mitt hem har vi en kakelugn. När jag lägger ett vedträ på elden ser det i början ut som vilket vedträ som helst. Men efterhand förkolnar det och efter några timmar är det bara aska kvar. Det har brunnit upp. Just detta vedträ kommer aldrig mer att finnas till, det har förintats för evigt. Vissa träslag brinner snabbt, andra tar längre tid.
Då det gäller metaller som till exempel guld, renas detta i elden. Slaggprodukter försvinner medan den ädla metallen blir kvar.
Bibeln säger att Gud är som en förtärande eld. För den som tagit emot och förenats med det nya ädla kristuslivet tar detta nya liv kommandot och en ny personlighet utvecklas. ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2Kor 5:17). Här har gudselden bara en renande och förädlande verkan. Den som överlåtit sitt liv till Gud önskar inget annat än att bli befriad från all egoism och ogudaktighet.
Man kan se Guds kärleks- och Guds vredes eld som två sidor av samma mynt. En eld som renar och förädlar, men som också förintar all ondska och ogudaktighet.
Detta sätt att se på evigheten brukar benämnas Konditionalism eller Annihilationsteorin. De som gör det onda och inte vill ändra sig kommer att få sona sina gärningar men kommer slutligen att upphöra existera.
Andra tolkningar
Det finns i varje fall två andra tolkningar av evigheten som hörs ibland.
Den ena, som kallas Universalism, säger att Jesu försoningsdöd omfattar allt och alla och så småningom kommer alla att bli frälsta, vissa menar till och med Djävulen. Det finns några få bibelord som man använder för att styrka denna tanke.
Tanken är på många sätt sympatisk. I varje fall att alla människor så småningom ska bli frälsta. Det betyder i så fall att alla de som under jordelivet älskat det onda ska ändra sig och börja älska det goda. Himlen är en plats för dem som älskar Gud och sin nästa. Som jag ser det ger inte Bibeln något hopp om att detta ska ske.
En annan tolkning, Traditionalism, säger att evigt straff innebär att de som förvisas till den eviga elden kommer att förbli där och plågas i all evighet. En fruktansvärd tanke som även den backas upp med några få bibelord.
Eftersom Gud inte gläder sig över den ogudaktiges död kan det knappast ligga i Guds intresse att plåga människor i all evighet. Denna plåga skulle i så fall människor orsaka sig själva genom att vägra ta emot Guds frälsning i Kristus. Men Bibeln lär att endast Gud är odödlig (1Tim 6:16), människor är inte odödliga om de inte får liv från Gud.
En människa som berövas livet från Gud kan ses som en blomma som man sätter i en vas. Den ser levande ut under en tid, men har inte längre någon kontakt med det som tidigare gav liv, och den är dömd till att vissna och dö. Och en växt man kasta i elden brinner ett tag med till slut förintas den och finns inte mer.
Tanken på att människor ska plågas i evighet känns inte relevant av flera olika anledningar. Den strider helt mot bilden av en barmhärtig Gud som både Gamla- och Nya testamentet förmedlar. Gud straffar det onda och avlägsnar det. Den judiska Lagen, Toran, talade om att man genom dödsstraff skulle skaffa bort sådan ur Israel som var ont. Men det talas aldrig om att man skulle tortera någon. Målet var att skapa ett rättfärdigt och gott samhälle.
Guds eviga mål är att skapa ett rättfärdigt och gott rike för hela sin skapelse, både änglar och människor. Tanken på att det parallellt med detta skulle finnas en plats där människor torteras dag och natt känns obeskrivligt olustig och irrelevant.
Bibeln talar om den första och den andra döden. (Upp 20:14). Den första döden är den fysiska döden, den som, med några få undantag (Hanok och Elia), alla människor upplever. Den andra döden är den som leder till en evig död. ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.” (Matt 10:28).
Gud önskar att alla vänder om till honom
Det finns som sagt olika tolkningar om vad som händer efter döden, och det har skrivits många böcker som handlar om detta. Eftersom det som händer efter den fysiska döden är okänt för oss som lever beskrivs det i Bibeln i liknelser och metaforer. Guds syfte är att hjälpa oss att välja livets väg medan vi kan. Han kallar oss tillbaka in i den plan han hade från begynnelsen då han skapade människan. Han erbjuder oss försoning genom Jesus och det eviga livets gåva. Han önskar inte den ogudaktiges död utan önskar att alla människor vänder om till honom. Men de som väljer sin egen väg, bort från Gud, går mot en evig död, en process som leder till en total förintelse.
I framtiden, när all ondska fullkomligt förintats kommer, som Paulus uttrycker det: ”Gud att bli allt i alla”. (Kor 15:28). Det kommer då att finnas ett människosläkte som tillber Gud i ande och sanning och som valt sin broder och vän, Jesus, som sin konung. Ja, Bibeln använder bilden av ett äktenskap för att beskriva relationen mellan Jesus och hans församling. Dessa människor har ett svagt minne, som en rök från det fallna Babylon, av en tid då det fanns ett uppror mot Gud, en fruktansvärd tid med krig, sjukdom, lögn och svek. De tackar Gud för frälsningen från denna bedrövliga tillvaro. De har valt sida och kommer aldrig mer att göra uppror mot honom.
Den framtid som väntar är ett nytt stort äventyr. ”En ny himmel och en ny jord”… med allt vad det kan innebära. Och den nya människonaturen som utvecklas i gemenskapen med Gud är också ett mysterium. ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”(1Joh 3:2). Paulus kompletterar bilden av ett barn med att säga: ”Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” (1Kor 13:9-12).
Vår förståelse av de eviga tingen är i denna tiden begränsad och färgad av vårt liv här och nu. Vi är nu Guds barn och det är naturligt att vi försöker förstå Guds plan för våra liv både nu och i framtiden. Och vi får dela våra tankar till hjälp för varandra.
Så förstår jag Bibelns förkunnelse om den yttersta domen och det eviga livets gåva.
Tommy Lindén