Frälsningen -från rättfärdiggörelse till nya himlar och en ny jord

Frälsningen, tre steg i den kristnes utveckling

Rättfärdiggörelse
(Frälsningen Del 1)

Nya testamentets språkbruk och symbolvärld har sina rötter i den judiska Lagen (Toran) och i de övriga böckerna i Gamla testamentet. Man kan förstå en hel del i Nya testamentet utan att ha satt sig in i de gammaltestamentliga skrifterna, men mycket kommer att kännas märkligt. Speciellt sådant som har att göra med tempeltjänsten med dess föremål, riter och offer. Dessa är i Nya testamentet skuggbilder, förebilder, för andliga sanningar som blivit förverkligade genom Jesu död och uppståndelse. Mitt utgångsläge i denna skrift är att läsaren har en viss grundkunskap om såväl Gamla- som Nya testamentet.

Vad innebär rättfärdiggörelse
Rom 5:1-10. När vi nu har förklarats rättfärdiga [dakaioo = oskyldig, fri] av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,  tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
   För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
  När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

Begreppet rättfärdiggörelse etablerades från början av Paulus, som förklarar det ingående i främst Romarbrevet och Galaterbrevet. Där betonas att rättfärdiggörelsen sker på grund av tro, och inte på grund av laglydnad.
När man talar om rättfärdiggörelse genom tro tänker man på 1500-tals reformatorn Martin Luther. För Luther ledde Paulus undervisning om rättfärdiggörelse genom tro till en uppenbarelse som förvandlade hela hans liv. Så här skriver lutherkännaren Seth Erlandsson:

Vid 22 års ålder, 1505, beslöt sig Luther för att redan efter en halv termin avsluta sina juridikstudier och gå i kloster för att genom ett disciplinerat munkliv om möjligt uppfylla Guds krav på helighet. Men ju mer han kämpade för att uppnå fullkomlighet, desto mer synd såg han i sitt hjärta. Inte blev det bättre när han ordinerades som präst i maj 1507 och inte heller när han året därpå fick det fina uppdraget att vikariera som kyrkans lärare i moralfilosofi vid universitetet i Wittenberg.

Som lärare vid universitetet fick han möjlighet att studera Bibeln på heltid vilket ledde fram till den händelse man kallar Luthers tornupplevelse. Han hade nämligen en studiekammare i augustinerklostrets torn i Wittenberg. Så här skriver Luther:

Här upplevde jag att jag blev helt och hållet född på nytt och hade gått in i själva paradiset genom öppna portar… Med lika stort hat som jag förut hatat ordet ”Guds rättfärdighet”, med lika stor kärlek prisade jag nu detta ord som det allra käraste för mig. Så blev detta ställe hos Paulus i sanning paradisets port för mig.

Det Luther syftar på här är Rom 3:19-31:
Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.
   Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
   Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.
   Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

Luther insåg att hans försök att bli fullkomlig genom sina egna gärningar bara avslöjade han egen ofullkomlighet i allt större grad.  Förståelsen av att Guds rättfärdighet ges som en gåva, av ren nåd, genom Jesus Kristus, öppnade paradisets portar för honom. Tidigare hade talet om Guds rättfärdighet bara väckt tankar om skuld och straff. Nu upplevde han Guds rättfärdighet som en gåva från en kärleksfull Fader.
Jag vet inte om ni känner igen er i detta. Gud är en kärleksfull fader, men även en domare över all ogudaktighet. Innan vi är rättfärdiga ser vi honom bara som en domare som dömer oss till undergång på grund av vår syndfulla natur. Men när vi är rättfärdiga blir han vår kärleksfulle far som förbereder en underbar framtid för oss.
Nu är ju verkligheten så att Gud alltid är en kärleksfull far för alla som vänder sig till honom. I Jesu liknelse om den förlorade sonen ser vi en far som springer sin son till mötes, med öppna armar, när sonen väl bestämmer sig för att komma hem.

Ordet för rättfärdig, grek. Dakaioo, kan även översättas oskyldig, fri.
   Vi bodde i USA ett år 1987. I Sverige hade vi då två TV-kanaler, men i USA fanns en uppsjö, även en hel del kristna kanaler. Det fanns många program där människor vittnade om sin frälsning. Vid ett tillfälle besökte TV-teamet en dödscell på ett fängelse. En ung man som på ett mycket grymt sätt våldfört sig på en ung flicka och sedan dödat henne, vittnade om hur han fått möta Jesus och blivit befriad från demoner. Han var djupt ångerfull, något hade gripit tag i honom, sa han, och drivit honom till denna fruktansvärda handling. Han begärde inte att flickans familj skulle förlåta honom men ville ändå förmedla hur ledsen han var för det han gjort. Ett dödsstraff väntade men han hade nu fått frid med Gud genom Jesus.

Jag kände mig ambivalent inför detta vittnesbörd, men insåg att Jesu försoningsdöd även gällde den här personen.
Men hur är det, kommer vi att i evigheten leva tillsammans med en massa före detta våldtäktsmän och mördare? Nej, i himlen finns inga före detta någonting. När Jesus dog tog han med sig alla dessa ner i dödsriket. Och när han uppstod blev hela den fallna människonaturen kvar där. När Jesus uppstod gjorde han det som en ny slags människa, en ny människoras, en gudsmänniska med evigt liv som besegrat syndens och dödens makt. Och han fick makt att ta med sig alla som sätter sitt hopp till honom som frälsare.

Joh 1:13-13. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

2 Kor 5:17. Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.

Men hur kan detta ske? Tänk efter. Hur kom vi in i världen överhuvudtaget. Var det för att vi ville det så gärna. Var det vi själva som gav vårt nuvarande liv åt oss själva. Nej, vi hade ingenting med det att göra. Bibeln lär oss att allting är till genom Guds vilja.

Rom 11:36. Av honom, genom honom och till honom är allting.

Det finns ingen djupare förklaring till alltings existens än att det är Guds vilja. När Gud uttryckte sin vilja i ord skapades hela universum, sol och måne, jorden med växter och djur och slutligen vi människor till hans avbild.
När Gud nu tillkännager att det är hans vilja att var och en som tror på hans son, Jesus, Kristus, ska bli född på nytt, så sker detta genom hans gudomliga visdom och hans viljas kraft, när vi tror på det han säger.
När Gud genom sin visdoms vilja la all mänsklighetens skuld på Jesus och lät honom dö i vårt ställe, för att kunna friköpa oss, så betyder det att vi genom kraften i Guds vilja blir oskyldiga.
Gud är den som utifrån sitt kärleks väsen och visdom sätter reglerna för alltings varande och utveckling. Det handlar inte om att Gud i mänsklig mening är godtycklig eller nyckfull och plötsligt kommer på det ena eller andra. Det handlar om att Gud verkar genom sitt rådslut, en tidlös agenda, med en gudomlig avsikt för hela sin skapelse. Vi små människor kan komma med alla möjliga snusförnuftiga åsikter, men de påverkar Guds rådslut lika lite som att försöka påverka gravitationen eller att solen går upp varje morgon.

Den här mannen i fängelset som jag berättade om var rättfärdiggjord och var på väg mot ett helt nytt liv. Inför Gud var han förklarad oskyldig. Hans skuld och straff tog Jesus på sig när han lät sig korsfästas och dö för honom och oss andra. Genom Guds vilja blev han född på nytt till en ny skapelse i Kristus. Den gamla våldtäktsmannen och mördaren dog när Jesus dog. Och faktum är, när jag såg den här mannen kunde jag inte se en mördare. Hela hans väsen talade frid och kärlek, men där fanns också en djup sorg över det han gjort.
Det är detta vi vittnar om i dopet till Kristus. Dopets mening är att dö med Kristus och uppstå med honom i ett nytt liv:

Rom 6:3-4: Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.

Jag hörde ett vittnesbörd på TV från en känd sångerska för en tid sedan. Det var känt att hon blivit kristen och hon fick en fråga om sin tro. Hon berättade om hur hon blivit döpt av en präst genom nersänkning i en bassäng med vatten. Hon berättade med stor entusiasm: ”…och när jag steg upp ur vattnet var det precis som om hela mitt gamla liv rann av mig”. Det här tycker jag beskriver vad dopet handlar om. Det gamla är förbi, något nytt har kommit (2 Kor 5:17).

En teologisk förklaring av begreppet rättfärdiggörelse (Wikipedia):
Rättfärdiggörelse (på latin iustificatio) är i kristen teologi en process där Gud, som en oförtjänt gåva, befriar människan från följderna av hennes synd, så kallad negativ imputation (som bland andra den romersk-katolska kyrkan lär). I evangelisk-luthersk teologi innefattar rättfärdiggörandet även en positiv imputation. Det vill säga tillräknandet av Jesu helighet till den enskilda människan. En förutsättning för detta är att Kristus tagit på sig straffet för människans onda handlingar. Andra viktiga förutsättningar är att människan inser att hon behöver rättfärdiggörelsen, tror på att den är möjlig och tar emot den som en gåva från Gud.
   Rättfärdiggörelse är besläktat med förlåtelse, och innefattar förlåtelse som en viktig del; ändå bör de två begreppen hållas isär, emedan rättfärdiggörelsen innebär mycket mer. Gud låter sin egen fulländade rättfärdighet räknas en människa till godo, trots att hon inte förtjänar det. Denna gåva bryter mot många mänskliga föreställningar om rättvisa, eftersom människan fortsätter att synda. Man kan dock säga, att rättfärdiggörelsen förebådar det slutliga resultatet av Guds omvandling av människans sinnelag: den kristuslikhet som ska komma till stånd i den himmelska världen.
   För en människa som söker frälsning ligger det nära till hands att vilja förbättra sitt beteende, för att sedan kunna se sin egen moraliska hållning som en grund för frälsningen. Men budskapet om rättfärdighet från Gud är att det bara finns en punkt där människan kan förankra sitt evighetshopp: Jesus och hans död på korset.

Ingången till det nya livet, det eviga livet i Gud, är att vi förklaras oskyldiga eftersom Jesus tagit vår skuld. Han gjorde det för 2000 år sedan för alla människor.
Betyder det att alla är rättfärdiggjorda? Att alla är Guds barn?
Som jag tänker, ser Gud, på grund av försoningen genom Kristus, på alla människor som sina barn, men alla människor ser inte Gud som sin far. Gud kräver inget mer än att vi tror på honom och accepterar honom som vår far. När en människa vänder sig till Gud, genom Jesus, och tror på det han säger, blir hon rättfärdiggjord och hon föds på nytt in i hans rike. Gud söker på olika sätt att nå människor med frälsningens budskap. Och vi som kommit till tro på honom är kallade att samverka med honom i detta.

   Upp 3:20. Se, jag [Jesus] står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Vilken underbar bild. I biblisk tid var att bjuda in någon och att hålla en måltid tillsammans ett tecken på vänskap. Jesus kommer in i mitt liv och blir min vän.

Min egen erfarenhet när Jesus kom och knackade på mitt hjärtas dörr.
När jag var 23 år var jag ganska vilsen i min gudstro. Jag intresserade mig för konst, musik, filosofi och livsåskådning i allmänhet. Att söka sanningen var ganska inne i ungdomsvärlden vid denna tid. Kristen tro tyckte jag att jag var färdig med, där fanns nog inget mer att hämta. Men vid ett tillfälle, en sen kväll, hade jag ett samtal med mig själv om vad som var sanning. Jag landade, till min egen förvåning, i att jag nog trodde att Jesus var Guds son, född av en jungfru, död och uppstånden och att han nu satt på Faderns högra sida i himlen. Och inte minst insåg jag att Jesus var en mycket större revolutionär än ikonerna Che Geuvara, Mao Tse Tung och andra. Jesus ville förvandla människonaturen inte bara de yttre politiska maktstrukturerna. Det var då jag sa till mig själv, honom, Jesus, vill jag följa.
Allting var oerhört odramatiskt. När jag vaknade nästa morgon var allt som vanligt, men något hade hänt. Jag hade kommit i kontakt med Guds vilja. Jag hade ingen syndanöd eller ånger för någonting. Det hade jag inte vett till just då, men det har jag haft senare. Men just då var det bara det att jag hade kommit till tro på att Jesus var den Bibeln sa att han var, Guds son, en större revolutionär än någon annan, utvalt till att leda mänskligheten in på en ny väg. Och jag samtyckte till detta och ville följa honom.
Som jag förstår det hamnade jag genom mitt beslut i Guds vilja och kraften i Guds vilja började verka rättfärdiggörelse i mig utan att jag egentligen förstod vad som skedde. Men steg för steg började jag förändras i mitt tankesätt och mitt sätt att leva. Jag började inse att vissa saker inte var så bra medan andra var det, o.s.v. Och jag upptäckte bönens väg och möjligheten att umgås med Gud och tala med honom om saker och ting.
Detta hände för 50 år sedan påminde min hustru mig om. Varför jag nämner detta är för att visa på kraften i Guds vilja. När vi tror på det Gud har sagt och det han vill, griper kraften i hans vilja tag i oss och banar vägen för oss. Som vinden griper tag i en båt när man hissar ett segel. Vi inser ofta inte själv vad som händer, men i efterhand kan vi se hur Gud verkat i våra liv. Det börjar med rättfärdiggörelse som gör att vi får frid med Gud och kan börja ett nytt liv tillsammans med honom.
Kraften i Guds vilja finner vi i alla växtprocesser. I vetekornet och i oss själva. Biologiskt var alla vi som sitter här, i vårt första stadium, endas en liten cell. Vi hade inget huvud, inga armar eller ben, inga ögon, öron, näsa eller mun. Nu efter några år, genom en växtprocess som man måste förundras över, har vi allt detta. Annars skulle inte jag kunna tala, och ni skulle inte kunna höra vad jag säger, om vi alla som är samlade nu fortfarande, var och en av oss, bara var en enda liten cell.

1 Pet 1:23. Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Vår biologiska skapelse kom till genom en förgänglig säd, från början genom en enda cell, som Petrus uttrycker det.
Men vår nya skapelse är född genom en oförgänglig säd, Guds ord, som ger evigt liv.
Rättfärdiggörelse genom tro på Guds levande ord som består, leder till en ny skapelse som har evigt liv.
Rättfärdiggörelse genom tro på Jesus är vägen in genom Paradisets portar

Helgelse
(Frälsningen del 2)

Detta är andra delen i några bibelstudier som handlar om frälsningen. Som utgångsläge har vi haft ett bibelord:

1 Kor 1:30-31. Men hans verk är det, att ni är i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighetoch helgelse och till förlossning.

Frälsningen kan beskrivas i dessa tre steg, rättfärdiggörelse, helgelse och förlossning.

”När Guds ljus först tränger in i mitt hjärta, är mitt enda rop att få förlåtelse, för jag vet att jag har begått synder inför honom. Men när jag mottagit syndaförlåtelsen, gör jag en ny upptäckt, nämligen synden. Jag upptäcker att jag har en syndares natur. Det finns hos mig en inre benägenhet till synd, en makt inom mig som driver till synd. När denna makt blir verksam begår jag synder. Jag söker och får förlåtelse, men sedan syndar jag igen. Så fortsätter livet i en cirkel, där jag syndar och får förlåtelse och syndar igen. Jag värdesätter det välsignade faktum, att Gud förlåter, men jag önskar någonting mer än det, jag önskar frigörelse. Jag behöver förlåtelse för vad jag gjort, men jag behöver också frigörelse från vad jag är.” (Watchman Nee/Ett rikt kristenliv).

I romarbrevets sjunde kapitel för Paulus ett välkänt resonemang kring den fallna människonaturens dilemma där han bland annat konstaterar att det goda han vill göra, gör han inte, och det onda han inte vill göra, gör han. Jag arma människa, utropar han i Romarbrevet 8! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp. Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!
   Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, fortsätter han. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
   Men vad innebär då detta. Lite senare i samma kapitel 9, vers 12 säger han: Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
   Att döda kroppens gärningar innebär, som vi kan förstå, att inte leva efter köttet. Vilka gärningar är detta. Vi finner dem i Galaterbrevet.

Köttets gärningar och Andens frukt
Gal 5:16-26.Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
   Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
   De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Paulus stannar inte vid att vi är rättfärdiggjorda. Han går vidare med att vi ska lära oss att vandra i Anden. Detta stämmer väl med vad han skriver till Titus:

Tit 2:11-13. Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.

Guds nåd innehåller alltså både en frälsande och en fostrande kraft. När vi blir rättfärdiggjorda genom tro av nåd föds även en längtan efter att fortsätta leva rättfärdigt. Då börjar Gud ett fostrande verk i våra liv, inte mot vår vilja utan med vår vilja.

Tagelskjorta eller segel
Jag vill inte göra mig lustig över dem som kanske i uppriktig tro använde tagelskjorta för att genom självtukt helga sig i ett försök att komma närmre Gud. Jag tror bara inte på den vägen. Jag tror mer på att låta Gud ta hand om vår helgelse.
När jag själv, vid 23 års ålder gjorde ett val att följa Jesus, har jag nu i efterhand sett det som att jag då, genom mitt val, hissade ett segel. Guds viljas vind, det är den helige Ande, fyllde seglet, och drog mig ut på en resa där jag fortfarande befinner mig. Denna färd har inte alltid varit i medvind, men den har gått framåt. Vi hade en tavla på väggen där hemma där det stod: ”En seglare ber inte om medvind, han lär sig kryssa”. Att kryssa är att ta sig fram i motvind genom att sicksack segla mot vinden. Och som vi sjunger i barnsången: ”Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen”.
När vi överlåtit våra liv till Gud och blivit rättfärdiggjorda genom vår tro på Jesus kommer vi att hamna i olika situationer som ger möjlighet till fostran och helgelse utan tagelskjorta eller andra självpåtagna hjälpmedel. Gud är expert på helgelse, vi kan förtrösta på honom.

Guds tvåfaldiga botemedel mot synden är blodet och korset.
Blodet utplånar våra synder medan korset utplånar syndaren. Denna utplåning av syndarnaturen i oss är vad man brukar kalla ”helgelse”.

Blodet tar bort synden
Kraften från blodet från ett offerlamm nämns första gången i 2 Mos 12. På 14:e dagen i första månaden, Nissan, skulle ett påskalamms blod strykas på dörrposterna för att dödsängels skulle gå förbi. En förebild på Jesu offerdöd.
Det är intressant att se att varje familj eller hushåll, skulle ha sitt eget påskalamm. Gud bryr sig om familjen. Detta gällde inte bara i det gamla, mosaiska förbundet, det gäller även i det nya förbundet i Kristus.
Vi läser om fångvaktaren som möter Paulus och Silas som blev fria efter ett jordskalv i fängelset:

Apg 16:30-32. Sedan förde han [fångvaktaren] ut dem och frågade: ”Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?” De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.” Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

1 Kor 7:14. Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.

Om en familjemedlem är frälst genom påskalammets, Jesu, blod, är Guds avsikt att även de andra familjemedlemmarna ska bli frälsta. Detta ska vi tro och be Gud om.

Ytterligare ett bibelord som handlar om blodets renande kraft:

1 Joh 1:7. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

Att vandra i ljuset talar om sanning och uppriktighet i relationen både till Gud och till varandra. Då har vi gemenskap med varandra, säger Johannes.
Men hur kan Jesu blod rena oss rent praktiskt? Det är inget vi själva kan åstadkomma. Det sker, som vi tidigare sett, i kraft av Guds vilja, av vad han har bestämt. Det finns ingen högre kraft i universum än Guds vilja, allt måste underordna sig hans vilja. När vi håller hans ord för sant blir det, genom en andlig process, verklighet i våra liv.
Här vill jag också klargöra att Guds vilja inte är som vår vilja som kan skifta utifrån vilket humör vi är på. Guds vilja kommer ur hans visdom som kommer från hans natur, som är Kärlek. Gud är kärlek. (1:Joh 4:8, 16). Därför är Guds vilja en mycket stabil konstant, både i vårt universum och utanför det. Den är det mest stabila som finns.

Blodet tar död på synden. Korset tar död på syndarnaturen
Rom 6:1-11.Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
   Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
   Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.
   Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

2 Kor 5:17. Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit

Vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, säger Paulus. Alla referenser som vi har till korsfästelsen står i imperfekt, förfluten tid. (Rom 6:6; Gal. 2:20; 5:24; 6:14.) Vi ska inte, och kan inte, korsfästa oss själva. Vi blev korsfästa med Jesus när han korsfästes. Det är redan gjort.

1 Kor 1:30-31. Tack vare honom [Gud (Hans verk är det)] är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

Om vi är i Kristus har vi del i allt som Jesus gjort. Vi kan tillägna oss detta i kraft av Guds vilja, av vad han har bestämt.
I detta sammanhang vill jag peka på två viktiga uttryck i NT:

Kristus i mig/oss och Jag/vi i Kristus.
När vi talar om Jesus, Kristus rör vi vid två namn. Det första, ”Jesus”, är människan Jesus och det andra ”Kristus”, är hans titel eller ämbete. Kristus är den grekiska översättningen av det hebreiska Messias, som betyder ”den smorde”. I den judiska, gammaltestamentliga kulturen insattes kungen, prästen och profeten i sitt ämbete genom att smörjas, begjutas, med olja som är en bild på den helige Ande. Kristus eller Messias i Nya testamentet talar om Jesu ämbete att utföra Guds verk, att förverkliga Guds rådslut. Att vara i Kristus är att vara i Guds rådslut som är förverkligat genom Jesu död och uppståndelse. Omvänt betyder då Kristus i oss att Guds rådslut är förverkligat i oss genom Jesu död och uppståndelse.

Kristus i mig
1 Kol 1:27: Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.

Mitt nya liv börjar när Jesus knackar på mitt hjärtas dörr. Jag öppnar upp och släpper in honom. Detta är rättfärdiggörelse, Kristus tar sin boning i mig. Genom gemenskapen med honom börjar en förvandling inom mig, ett nytt liv börjar. Jag föds på nytt. Ett nytt liv börjar tillsammans med Jesus som nu bor i mig genom den helige Ande.

Jag i Kristus
I Kristusär ett uttryck som förkommer 69 gånger i NT, 66 gånger i Paulus brev och tre gånger i Petrus brev.
Israels historia är full av skuggbilder som pekar mot andliga verkligheter. Till exempel: Slaveriet i Egypten, befrielsen från fångenskapen genom påskalammet blod, vandringen genom Röda havet där förföljarna gick under, Ökenvandringen i 40 år, Förbundet på Sinai med Mose som medlare, Tabernaklet och prästtjänsten, Intagandet av löfteslandet m.fl. När vi läser om allt detta kan vi dra paralleller till andliga ting.
Gud lovade Abraham och senare Israels folk Kanans land som arvedel. Ett löftesland som flöt av mjölk och honung. I andlig mening är Kristus detta oerhört rika löftesland som Gud lovat oss som arvedel.
När israeliterna kom in i sitt löftesland fick de tillgång till allt landet hade att erbjuda. Samma sak gäller oss som medborgare i Sverige. Är vi medborgare har vi en mängd rättigheter, även om vi inte gjort något för att förtjäna dem. Fri utbildning, fri sjukvård, fri rättshjälp, barnbidrag, pension och om det kniper även viss ersättning till mat, kläder och bostad.
När vi är i Kristus, d.v.s. lever i vårt löftesland, har vi tillgång till allt han har att erbjuda.
Jesus, Kristus, är nu krönt i härlighet, hans namn är över alla andra namn, han är kungarnas kung och herrarnas herre. Men han har även märken efter korsfästelsen på sina händer och fötter. Dessa märken är ett evigt tecken på hans totala lydnad inför Fadern. Och hans kröning i härlighet är ett tecken på frukten av hans lydnad.
När vi är i vårt löftesland, Kristus, har vi tillgång till alla hans erfarenheter bl.a. hans totala lydnad, korsfästelse och död, men även hans uppståndelse och alla välsignelser som är en följd av detta.
Men hur kan detta komma oss till del? Återigen, genom kraften i Guds vilja. När vi tror på det Gud säger verkar detta i våra liv. Vi kanske inte upplever det med en gång. Men när vi väl hissat vårt segel kommer Guds visdoms viljas vind att föra oss in i situationer där vi får ta del av de andliga skatter och verkligheter som finns i Kristus. En av de absolut dyrbaraste skatterna är lydnad inför Guds vilja. Syndafallet kom som en följd av en människas, Adams, olydnad. Upprättelsen kom genom en annan människas, Jesus, lydnad. (Rom 5:19). Denna lydnad har vi, genom Guds nåd, tillgång till i Kristus.
Om vi som församling lever tillsammans i Kristus kommer vi att gestalta ett nytt rike, Guds rike, i världen. Vi kommer att vara ett folk som lever i lydnad, inte av tvång utan av fri vilja. Inget kommer att hindra Guds välsignelser att regna över oss. Men vi har lätt för att falla tillbaka in i den gamla människonaturens destruktiva livsmönster där vi sätter oss själva i centrum och inte Gud.
Helgelse är inte att vi ska försöka lyfta oss själva i håret, spotta i nävarna eller att försöka korsfästa oss själva. När vi väl gett våra liv till Gud kommer han se till att vi får den fostran vi behöver.
Fostran till helgelse kommer genom prövningar i livet. Vi behöver inte söka efter dem, de kommer. När de kommer har Gud gett oss löfte om att vi inte ska bli prövande över vår förmåga utan han ska bereda en utväg ur dem. (1 Kor 10:13)
Samtidigt lär Jesus oss att be: inled oss inte i prövningar utan fräls oss från den onde. Detta tyder på att det inte är Gud som skapar prövningarna utan den onde eller naturliga omständigheter. Men Gud låter dessa prövningar bli använda till att fostra oss och föra oss till andlig mognad.
Jag tror man kan säga att det finns två sorters prövningar. Det finns fällor som den onde gillrar för oss för att få oss på fall. Om dem säger Jesus att vi ska be: ”Fräls oss från den onde”. Men det finns även prövningar som Gud använder för att fostra oss.

Jak 1:1-19. Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
   Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
   En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
   Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
   Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. Detta vet ni, mina älskade bröder.

Om vi är i Kristus, i vårt löftesland, och vi är där när vi står på Guds ord och tror att vi är där. Då har vi tillgång till allt som finns i Kristus. Därför är vi i prövningens stund övervinnare eftersom Kristus har övervunnit alla prövningar för vår skull. Vi har del i hans seger. Det betyder inte att vi inte kommer att känna av prövningen. Det betyder att vi möter prövningen tillsammans med Jesus. Vi står inte ensamma. Jesus stod ensam, han ensam kämpade kampen mot synd och död för vår skull, men vi står inte ensamma utan tillsammans med honom. Hade vi varit ensamma hade vi inte haft en chans mot den onde, djävulen och hans demoner. Djävulen har lång erfarenhet av den mänskliga naturens svagheter. Som Bob Dylan sjunger i en sång, ”Man of peace”:

He’s a great humanitarian, he’s great philanthropist
He knows just where to touch you honey, and how you like to be kissed.

Djävulen känner våra svagheter och vet hur han ska angripa oss. Men när vi är i Kristus befinner vi oss på ett område där Jesu seger över den onde gör honom och hans anhang försvagad och besegrad. Det är som om du kastas in i ringen mot Mike Tyson. När du står där dyker plötsligt Evander Holyfield upp vid din sida och du kan slappna av och gå åt sidan så du inte blir skadad. Matchen där Holyfield besegrar Tyson finns på youtube om någon är intresserad.

Jesus är på vår sida i vår kamp mot synden.
Heb 4:14. När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Jakobs budskap är att när vi möter prövningen på detta sätt kommer den inte att få övertaget utan den kommer att elimineras, den är redan besegrad av Jesus.  Jakob säger att detta kommer att fullkomna oss:

Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.

Luther försökte bli fullkomlig genom sin egen kraft innan han upptäckte Guds metod. Och det har vi nog också försökt. Men Gud visar oss en annan väg: Att ta emot rättfärdighet som en gåva genom tron på Jesus Kristus, och att sedan förbli i honom, i Kristus, och möta prövningarna tillsammans med honom i den seger han har vunnit.
Räkna det som idel glädje, säger Jakob. Kan man verkligen glädjas över prövningar. Ja, om vi förstår att prövningen är en väg till helighet, till att Gud håller på med att befria oss från sådant vi egentligen hatar och vill bli befriade från. Om vi t.ex. har en sjukdom som vi oroat oss mycket över men som visar sig kan åtgärdas genom ett kirurgiskt ingrepp kan vi glädjas, även om detta innebär en del smärta och olägenheter. När allt är över är vi befriade och mår mycket bra.

1 Pet 5:8.Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.

Petrus kanske sa detta speciellt med tanke på den förföljelse de kristna utsattes för under hans tid. Men det gäller även andra typer av attacker. När avund, omoral, självhävdelse, högmod, splittring och andra köttets gärningar uppträder är det vår fiende Djävulen som ryter och vill sluka oss. Han äter gärna avundsjuka, omoraliska och högmodiga till frukost. Men om vi genom tro håller oss till Jesus står vi inte ensamma. Stå emot honom orubbliga i tron, säger Petrus.
Ibland hamnar vi i situationer som är jobbiga för oss och som vi gärna vill fly ifrån. Ibland är det rätt att fly. Tänk på Josef som flydde från Potifars hustru som ville förföra honom. Då var det rätt att fly.
Men vid andra tillfällen kanske vi ska stå kvar. Om det är Gud som ställt oss i ett sammanhang så har han ett syfte med detta. Ett av syftena kan vara vår fostran, vår helgelse. I så fall är det tänkt att leda till något gott.
I relationerna med andra människor uppstår ibland frustrationer och konflikter. Vi vill gärna skylla detta på de andra. Men kanske är det inte de andra som är problemet utan vi själva. Kanske brister vi i det som är Andens frukt:

Gal 5:22-23. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.

Om vi brister i dessa karaktärsdrag, och det gör de flesta av oss, så kommer Gud att jobba med oss. Han kommer att föra oss in i situationer där dessa brister blir exponerade i våra liv. Och eftersom vi är Guds barn, födda på nytt, kommer vi att känna avsky för sådant Gud känner avsky för, och vi kommer att be Gud befria oss från köttets gärningar så att Andens frukt kan växa i oss.
Så låt oss söka Gud i alla situationer. Han vill visa oss när vi ska fly och när vi ska stanna.
Det finns en glädje i Guds fostran även om den kan vara jobbig. När Gud fostrar oss vet vi att vi är hans äkta barn. Och när vi bestått provet väntar en ny frihet och mognad.

Heb 12:8. Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.

Heb 12:11. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

”Porten är trång och vägen är smal som leder till livet”, sa Jesus (Matt 7:14).
Något tolkade detta så här: När Gud vill ta itu med ett visst område i våra liv för han oss in i en situation som är som en trång port. För att ta oss igenom måste vi tränga oss och lämna en massa bråte som vi burit på bakom oss. Sedan följer en smal stig som inte ger utrymme för en massa utsvävningar. Så småningom kommer vi till de gröna ängarna, en ny frihet där vi kan göra vad vi vill, för då har vår vilja blivit ett med Guds vilja.
Bra va, eller hur! Vi vill ju göra Guds vilja, men samtidigt vill vi göra vad vi själva vill. Men då ordnar det sig, vi kan göra både och.

Detta är med andra ord vad sann helgelse leder till.

Ytterligare en sak. Vi ska inte ta på oss Guds roll att fostra och korsfästa varandra. Det finns naturligtvis tillfällen då vi ska förmana och tillrättavisa, om vi ser att någon uppenbart är på fel väg. Men framförallt ska vi visa varandra kärlek, uppskattning, omsorg och ha tålamod med varandras brister. Låt Gud ta hand om fostran av sina barn. Det klarar han utmärkt på egen hand.

Förlossning, de dödas uppståndelse
(Frälsningen Del 3.1)

Detta är tredje delen i några bibelstudier som handlar om frälsningen. Som utgångsläge har vi haft ett bibelord:

1 Kor 1:30-31. Men hans verk är det, att ni är i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighetoch helgelseoch till förlossning.

Frälsningen kan beskrivas i dessa tre steg, rättfärdiggörelse, helgelse och förlossning.
Vi kan jämföra med olika stadier i det naturliga människotillblivandet: Konseptionen (befrukningen), fosterutvecklingen och förlossningen in i världen.

Man kan se det som att Rättfärdiggörelse innebär att våra liv blir befruktade av den helige Ande. Vi renas från all synd och ett nytt liv, Jesu uppståndelseliv, börjar gro i oss. Detta nya liv tar vi emot i tro, det är en gåva, inget vi kan förtjäna. När Martin Luther såg detta i Rom 3:19-31 skriver han: ”Här upplevde jag att jag blev helt och hållet född på nytt och hade gått in i själva paradiset genom öppna portar”.

Helgelse är den process då det nya livet växer till inom oss och konfronterar den gamla upproriska människonaturen vi bär på från födseln. Gud tar bort ogräset i våra liv så att det som är rent och vackert kan mogna och växa. . Allt som möter oss i livet är en del i denna process.

Förlossning, eller Slutfrälsninginträder då vi lämnar vår nuvarande jordiska kropp och går in i en helt ny värld som vi tidigare bara har haft lite aningar om.

Vad syftar frälsningen till? Varför finns vi över huvud taget?
Bibeln lär oss att det var Gud som skapade den första människan Adam.

1 Mos 2:18-25. Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.

Sedan kan vi läsa om hur Gud lät Adam bekanta sig med alla djuren, men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like. Då tog Gud från Adams sida och skapade Eva.  Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.”
   Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

Teologer har skilda uppfattningar om hur ordagrant man ska tolka denna berättelse. Det jag vill fokusera på är den profetiska aspekten, det man kan läsa mellan raderna. Gud kunde ha skapat människan, som man och kvinna, på ett annat sätt, men varför gjorde han det på det här sättet. Han måste ju från början ha vetat att inget av djuren var Adams like. Jag tror Gud förklarar något om sig själv i denna berättelse.

1 Mos 1:26.Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.(” Hebr. Elohím (Gud) är egentligen en pluralform. Gud talar om sig själv som ”oss” även i 3:22, 11:7.).

Från vår mänskliga horisont kan vi förstå det som att den allsmäktige guden söker, längtar efter, någon att dela sitt liv, sin härlighet, med. Liksom Adam finner sin like i Eva som är en del av honom själv, söker Gud sin like i människan som är en del av honom. Någon han kan dela sitt innersta väsen med.
Man brukar säga att hunden är människans bästa vän. Men man kan knappast dela sitt liv med sin hund på samma sätt som med sin man eller hustru i ett gott äktenskap.
När jag gjorde militärtjänst var jag något som kallades hundförare. Vi hade ett trettiotal schäferhundar som vi spårade och vaktade med. En del var hetsade, dem satte vi på nätterna till att bevaka hangarer och robotbaser.  Även om jag gillade flera av våra hundar var det ingen av dem jag såg som en framtida livspartner. Jag längtade efter en kvinna, en hustru. Och så träffade jag efter ett tag en underbar kvinna, hon hette Karin. Helt underbart! Det var för 45 år sedan. Tiden går.

Adam gav namn åt alla djur. Det innebär att han kände deras väsen. Men hos inget av dem fann han respons för den längtan han hade efter en djup, intim, gemenskap. Det var först när han mötte Eva som det tände till.
Det finns många ställen i Gamla testamentet där förhållandet mellan Gud och hans folk Israel framställs som förhållandet mellan en man och hans kvinna. Och i Nya testamentet finns Jesu liknelser om brud och brudgum, och inte minst Paulus ord i Ef 5:31: Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen.
   Varje bröllop mellan en man och kvinna här på jorden kan därför ses som en profetisk proklamation av den gudomliga tanken med människan.
Det är lätt att tänka att Gud har allt och inte behöver någonting. Men Bibeln lär oss att Guds innersta väsen är kärlek, och det ligger i kärlekens natur att vilja dela med sig. Meningen med vår existens som människor är att Gud i Kristus vill dela sin härlighet (rikedom) och sin framtid med oss. Vi är hans livspartner. Ganska spännande, eller hur. Där står vi nu på tröskeln till en ny verklighet.
Den nya verklighet som väntar presenteras i Bibeln på lite olika sätt. Guds rike, himlen eller som Paulus säger i 1 Kor 2:9: Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.

Vad händer efter den fysiska döden?
Jag har hört en del berättelser från folk som besökt himlen. Det har ofta skett i samband med att de varit nära döden. Några av dessa berättelser har jag blivit välsignad av. Samtidigt bör vi inse att dessa upplevelser är personliga och måste prövas liksom allt profetiskt tal. När Paulus nämner att han vid ett tillfälle blev uppryckt till tredje himlen är han väldigt fåordig i vad han upplevde. Och Uppenbarelseboken scener från himlen är dramatiska och fyllda med symbolik som gett upphov till en mängd olika tolkningar.
Bibeln ger ingen solklar steg för steg redogörelse om vad som händer med dem som tillhör honom direkt efter att vår fysiska kropp slutar fungera. Vad jag känner till finns det i varje fall två tankar kring detta.
Den första är att vår gamla uttjänta kropp förmultnar medan vi själva vilar i Gud, en slags paradisisk vila, i väntan på vår nya kropp. Det är som när vi lägger oss på kvällen och sedan vaknar på uppståndelsens morgon. Det kanske har gått ett, tio, hundra eller tusen år. Men vi vaknar som efter en god natts sömn iklädda en ny kropp som passar perfekt och som inte kan bli sjuk eller dö. (Dan 12:13; 1 Tes 4:13f; 1 Kor 15:51).
Den andra tanken är att vår gamla uttjänta kropp förmultnar medan vi själva deltar i ett himmelskt liv med andra heliga som gått före oss, i väntan på vår nya kropp. (Fil1:23). I liknelsen om Lasarus och den rike mannen säger Jesus: Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida(Luk 16:22). I denna liknelse lever Lasarus i en medveten fridfull tillvaro med dem som gått före.
Kanske är det så att vi deltar i Jesu förbönstjänst för dem som är kvar på jorden. Så tolkar en del bibelordet i Heb 12:1: När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss… Tidigare i kapitel 11 har det talats om dem som gått före. Då tänker man att dessa som gått före är vittnen som med spänning följer oss som nu lever trons liv på jorden. Inom Katolska Kyrkan har de som helgonförklarats en sådan ställning, medan andra måste renas i det som kallas skärselden innan de kan komma vidare. Denna dogm om skärselden verkar dock vara på tillbakagång eftersom den tonas ner av ledande teologer inom kyrkan. I stället kan man tänka att den tid vi lever i här och nu är som en skärseld. Det är här och nu som vi prövas och renas, alltså det som vi brukar kalla helgelse.

Sedan har vi Jesus ord till rövaren på korset: Luk 23:43. Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”

Grundtextens ord paradeisospekar mot Edens lustgård med skönhet, harmoni, glädje.

I 2 Kor 12:4. berättar Paulus att han vid ett tillfälle …blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Han säger att han inte vet om det var med sin kropp eller utanför sin kropp detta skedde.

Upp 2:7. Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.

Paradiset tycks vara en plats eller tillstånd dit de troende förs direkt efter döden. Men det kan också syfta på det kommande livet i vidare mening, – en ny jord.
Bibelns uppgifter om framtiden är fragmentariska, men ändå viktiga. De ger oss en fingervisning om hur vi ska tänka och hjälper oss att inte hamna i villfarelser. I dagens Sverige tycks det vara många som tror på reinkarnation efter hinduisk eller buddistisk modell. Eller på en odefinierbar andlig tillvaro någonstans. Eller så tror man helt enkelt att när man dör är allt slut. Inget av detta stämmer med vad Bibeln lär oss.

Ande, själ och kropp
Ni kanske känner till en undervisning som säger: ”Du är en ande, som har en själ som bor i en kropp”. I mina öron har denna trossats en gnostisk klang. När vi läser om hur Gud skapade människan står det: Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” I engelska biblar står det ”became a living soul”. Grundtextens ord översätts oftast med ”själ”. Gud tog från jorden, den materiella världen och tillförde av sitt eget liv och skapade en själ, en ny person. Våra kroppar kommer från den materiella världen, men vad är materia, är det små partiklar eller är det vibrationer som strängteorin menar. Det hela är lite oklart. En annan intressant sak i sammanhanget är att ingen av oss lever i samma kropp som när vi föddes. De flesta celler i vår kropp byts under vårt liv. En del säger vart sjunde år, men det finns olika uppgifter. Hur som helst är vi människor, till skillnad från t.ex. änglar, personligheter med en stark relation till den materiella världen. Ps 115:16Himlen är HERRENs himmel och jorden har han givit åt människors barn.
   Den kristna kyrkan har tidvis varit influerad av gnostiska tankegångar och grekisk religionsfilosofi. Här fanns en dualistisk syn på tillvaron. Man såg kroppen och den materiella världen som något lägre, något ont, och själen och den immateriella världen som något högre och gott. Målet var att frigöra själen från fångenskapen i kroppen och den materiella världen för en tillvaro i de högre rymderna. Detta är inte en judisk-kristen syn på tillvaron. När Gud skapade jorden såg han på allt han gjort, och det var mycket gott. (1Mos 1:31). Det var genom syndafallet människan blev fördärvad till både ande, själ och kropp. Och hela skapelsen drabbades av detta fall. Men Gud har genom Jesus, Kristus en räddningsplan för hela människan och även för hela skapelsen.

Bibeln talar om en ny kropp
Det är framför allt Paulus som talar om detta på ett mer ingående sätt. Men tanken på kroppens uppståndelse var väl känd inom judendomen sedan tidigare.

1 Kor 15:35-58.Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör…

v 42… Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp…

v 47… Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild. Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.  

Vi ska förvandlas! Hur ska vi förstå detta?
Vår nya kropp verkar vara en rejäl uppgradering. Från förgänglighet till oförgänglighet, från ringhet till härlighet, från svaghet till kraft. Den jordiska människans bild hänvisar till Adam. Den himmelska människans bild bör syfta på Jesus och den kropp han uppstod i från de döda. Denna kropp vet vi väldigt lite om, men den verkade inte vara bunden av fysiska lagar på samma sätt som vår nuvarande jordiska kropp. Jesus kom och försvann trots att dörrarna var låsta. Hans lärjungar som varit tillsammans med honom i tre år kände inte igen honom till en början. Han var förändrad på något sätt.  Och inte minst, vid Jesu himmelsfärd blev hans kropp upptagen till himlen där den nu befinner sig. Denna kropp tycks tydligen kunna fungera både i himlen och på jorden. Och vi vet väldigt lite om hur det vi kallar himlen är beskaffat.
I berättelsen om Emmausvandrarna övertygar Jesus lärjungarna om att han inte är en kroppslös andevarelse utan en människa med en förhärligad kropp:

Luk 4:36-42. Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!” Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: ”Har ni något ätbart här?” Då räckte de honom en bit stekt fisk, och han tog den och åt inför deras ögon.

En tanke är att vår nya kropp är anpassad både för ett jordiskt och ett himmelskt liv. När min äldsta syster lämnade oss nyligen sa ett av barnbarnen: ”Nu har farmor flyttat till himlen och blivit en ängel”. Det lät lite gulligt, men teologiskt är det inte korrekt. Även en del vuxna kanske tänker så med tanke på det Jesus säger om de dödas uppståndelse till saddukeerna. Frågan gällde äktenskap efter uppståndelsen:

Luk 20:34-36. Jesus svarade dem: ”De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

Jesus säger inte att de blir änglar. Han säger att giftermål och död gäller inte längre för uppståndelsens barn. I det avseendet är de lika änglarna som inte heller gifter sig eller kan dö. Men människor är fortfarande människor, gudsmänniskor, lika Jesus.
Jag tror man kan se det som att i den nya världen är de troende infogade i ett nytt slags äktenskap, ett kärleksförbund, i Kristus. Den sexuella kärleken, som för oss här och nu är så viktig, men också komplicerad, har spelat ut sin roll. En ny mycket starkare och rikare kärlek som kommer direkt från Guds innersta väsen håller oss samman och tillfredsställer hela vår varelse. Jag tänker att varje möte vi har med varandra i denna nya värld är som ett kärleksmöte, men med en ny slags kärlek. En kärlek som vi, i våra bästa stunder, ibland ser glimtar av även här och nu.

Förlossning, nya himlar och en ny jord
(Frälsningen Del 3:2)

Detta är tredje delen i några bibelstudier som handlar om frälsningen. Man brukar tala om frälsningen i tre steg: Rättfärdiggörelse, Helgelse och Förlossning. Förra gången började jag tala om förlossningen och då handlade det främst om att vi kommer att få nya kroppar, uppståndelsekroppar på samma sätt som Jesus fick en förvandlad kropp när han uppstod från de döda. Denna kropp kan inte bli sjuk eller dö. Den verkar vara en rejäl uppgradering. Från förgänglighet till oförgänglighet, från ringhet till härlighet, från svaghet till kraft, säger Paulus. För mig låter detta fantastiskt bra.

Var ska vi bo när vi fått våra nya kroppar?
Bibeln talar om nya himlar och en ny jord.

2 Pet 3:11-13. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Nya himlar och en ny jord! Hur ska vi förstå detta uttalande från Petrus. Ska vi tolka det bokstavligt eller är det ett apokalyptiskt språk som används. Det var inte ovanligt på Bibelns tid att man använde ett mycket starkt bildspråk, apokalyptiska metaforer, för att beskriva omvälvande förändringar, utan att man menade att det skulle uppfattas på ett bokstavligt sätt. Himlakroppar: sol, måne och stjärnorna ses ofta som maktkonstellationer: kungar, regenter och furstar som härskar över land och folk. Samma ord, himlakroppar, översätts med ”makter” när Paulus talar om världens makter i Gal 4:4, 9; Kol 2:8, 21. Dessa ogudaktiga, demoniska, maktkonstellationer ska dömas och fullkomligt förintas på Guds dag.

Mal 4:1-3. Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist. Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås. Ni ska trampa ner de gudlösa, för de ska bli stoft under era fötter den dag jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.

Här är det de högmodiga och alla som gör det onda som ska vara som halm och brännas upp. De som vördar Herrens namn ska vara som kalvar på grönbete.

1 Kor 3:11-15Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.

Hebreerbrevets författare lyfter fram samma scenario från en annan vinkel.

Heb 12:25-29.Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan,  för vår Gud är en förtärande eld.

Elden används ofta i Bibeln som en metafor för Guds renande och luttrande verk. Om vi ser på det centrala i ovanstående bibelord så handlar de om samma sak. Gud ska eliminera allt ont och ogudaktigt och ge oss ett rike som inte kan bäva och en ny jord där rättfärdighet ska bo. Vad innebär detta?
Tanken på en ny himmel och en ny jord hämtade Petrus från profeten Jesaja, där denna tanke dyker upp för första gången.

Jes 65:17. Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det…

Sedan fortsätter profeten med att:

Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen…
…Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren.

Så här säger Seth Erlandsson i sin bok Jesajas bokrulle, en kommentar till Jesajaboken, som han doktorerade på för många år sedan och sedan har forskat vidare kring:
”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord (Jes 65:17a). Med ”nya himlar och en ny jord” menas en ny skapelse. Denna nya skapelse avser både Guds osynliga rike här i tiden, där alla är födda på nytt (= ”den stridande kyrkan”), och Guds himmelska rike som framträder synligt först i och med den yttersta domen på världshistoriens sista dag (= ”den triumferande kyrkan”).”
Erlandsson menar att den nya himlen och den nya jorden för närvarande, under den stridande kyrkans tid, endast är synlig för de troende. Det verkar logiskt. Jesus, konungen, har tagit sin boning i oss som tror, genom den helige Ande, och hans rike finns ibland oss. Detta stämmer med vad Jesus säger i Mark 9:1: Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt. Detta bör syfta på Pingstdagen då lärjungarna bekläddes med helig Ande, ”kraft från höjden”, och började utbreda Guds rike på jorden.
Men det kommer en tid, vid Jesu återkomst, då hans kyrka triumferar och då kommer hela världen att möta omvälvande förändringar som gör att himmel och jord blir som nya. Om vi kan förstå en ny himmel och en ny jord som en process som i viss mån redan har börjat genom Jesu uppståndelse som den första nya människan, och genom det nya förbundet i Kristus genom vilket vi blir nya skapelser, så kan vi placera in det Jesaja säger någonstans i denna utveckling. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Det är en utveckling som kommer att leda till en helt ny världsordning, en ny himmel och en ny jord, när tiden är inne. Denna utveckling kan tänkas ske i olika steg. Uppenbarelseboken talar om tusen år då Jesus regerar med sina heliga på jorden. Tusen år kan ses symboliskt som en ganska lång tid. Men efter denna period kommer djävulen att återigen få härja en tid innan den slutgiltiga domen kommer. Det är inte helt lätt att förstå tidsperspektivet i Bibelns profetior och vad som ska tolkas bokstavligt och symboliskt. Det viktiga är dock att ta till sig det andliga innehållet.

Jesu återkomst till jorden tycks vara den händelse som utlöser en dramatisk förändring, det som Petrus beskriver i kosmologiskt omvälvande termer. Det som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Det handlar om en dramatisk förändring i alla maktstrukturer både i himlarna och på jorden där Jesu herravälde tar över och triumferar i allting. Allt som står emot denna nya ordning kommer i apokalyptiska termer att skakas och upplösas i eld och smälta av hetta.
Många teologer, både historiskt och i nutid, resonerar i liknande tankebanor.

Ytterligare ett bibelställe som talar om en ny himmel och en ny jord finns i Uppenbarelseboken.

Upp 21:1-5. Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Ett sätt att förstår dessa profetior på är att de meddelas med ett bildspråk som beskriver omvälvande händelser som leder till en ny himmel och en ny jord. Det finns flera saker att tänka på. Till exempel det grekiska ord som används, kainos,  betyder oftast inte helt ny utan snarare förnyad. Samma ord används i 2 Kor 5:17: Om någon är i Kristus är han en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.Här betyder ny, en omvälvande förändring av en person så att han eller hon blir en ny skapelse. En ny jord kan innebära att vår nuvarande jord genomgår en rejäl reningsprocess som leder till en jord där rättfärdighet ska bo. Jesus lärde oss be att Guds rike skulle komma och att hans vilja skulle ske på jorden på samma sätt som i himlen. När Guds vilja sker som i himlen kommer rättfärdighet att bo på jorden och jorden kommer att bli förnyad.

Så här säger Peter Halldorf i sin bok Därför sörjer jorden, (sid 84).

  Låt oss återvända till dialektiken mellan de två nytestamentliga påståendena “himmel och jord ska förgås” och “efter hans löfte väntar vi en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor”. En samläsning av Romarbrevets åttonde kapitel och Första Korinthierbrevets femtonde kapitel kan kasta ljus över detta “problem”… …Placerade vid sidan om varandra visar dessa två kapitel hur den försonande process som sker genom Jesu död och uppståndelse har följder för hela skapelsen.

   I Första Korinthierbrevet 15 plockar Paulus upp en fråga som han mött hos de troende: “Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Men, påpekar han i nästa ögonblick, frågan är egentligen “enfaldig”. Kroppen uppståndelse övergår allt vi kan föreställa oss. Här gäller samma logik som vid Kristi uppståndelse. Paulus fortsätter: “Vad jag nu säger är ett mysterium: vi ska inte alla dö, men vi skall alla förvandlas.”
   Uppståndelsen innebär en förvandling så fullständig att det som förr var inte längre finns till. Det förgängliga har iklätts oförgänglighet, det dödliga har antagit odödlig form. Det har fått en helt ny gestalt.

Jesu död och uppståndelse är alltså utgångspunkten för både individens upprättelse och förvandling till en ny skapelse med en ny kropp, och hela skapelsens upprättelse och förvandling till nya himlar och en ny jord. Detta innebär en sådan radikal förvandling att det gamla är som helt bortblåst och något helt nytt har kommit.

Hur ser den nya jorden ut? Två ledord – Skönhet och Rättfärdighet
I Jesaja kap 6 ropar en seraf till en annan: Helig, helig, helig, är HERREN Sebaot, hela jorden är full av Guds härlighet. När vi är ute i naturen, ute och reser eller ser naturfilmer på TV kan vi bara konstatera att jorden är en förunderligt skön, intressant och spännande plats. Den är full av Guds härlighet, men tyvärr inte av Guds rättfärdighet.
Vad är rättfärdighet? När vi köper vissa produkter följer det med en bruksanvisning och en garanti. Om vi följer bruksanvisningen, d.v.s använder produkten för vad den enligt konstruktören är avsedd för och sköter den på rätt sätt gäller garantin. Men om vi missköter produkten, använder den på ett orättfärdigt sätt, förstör vi den och garantin gäller inte.
Människa är skapad av Gud till hans avbild. När vi lämnar denna kallelse, att vara Guds representanter på jorden, är vi inte längre på rätt kurs utan på en orätt kurs. Vår vandring blir orättfärdig. Det är all orättfärdighet som förfular jorden, förstör den och som gör att den stinker. Avguderi, våld, fattigdom, sjukdom, högmod, sexuella och andra övergrepp, girighet, rovdrift på naturresurser, orättfärdig djurhållning, miljöförstöring, listan kan göras lång. Allt detta är en konsekvens av syndafallet. Om jorden renas från allt detta är den en ljuvlig plats, ett paradis. Det behövs en rening med Guds eld och en upprättelse, och en sådan upprättelse finns på Guds agenda.

Rom 8:14f. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.
   Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Här framgår det tydligt att skapelsens ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och det hänger samman med Guds barns härliga frihet, vår kropps förlossning.

Det kommer en ny tid när Himlen gifter sig med Jorden
Upp 21:9b-11”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis…

Bibeln lär oss att Jesus nu är i himlen, men ska komma tillbaka till jorden. Och om vi kan förstå det nya Jerusalem som kommer ner från himlen som Guds församling, bruden, Lammet hustru, då har himlen kommit till jorden när detta sker. Himmel och jord förenas. De som gått före i tron förenas med dem som är kvar på jorden. Vi ikläds nya kroppar som inte kan dö.

Så här säger den anglikanske teologen Thomas Wright i sin bok Ännu bättre som på originalet heterSurprised by Hope: Rethinking Heaven, the Resurrection, and the Mission of the Church.

Himlen och jorden är, att döma av Uppenbarelsebokens liknelse, inte alls varandras motpoler. De kommer inte att skiljas åt för alltid, som föreställningarna av hur himlens barn lämnar denna eländiga jord gör gällande. Inte heller är himlen och jorden olika sätt att se på samma sak, som de panteistiska tänkarna hävdar. De är i grunden olika varandra, men de är skapade för varandra på samma sätt som man och kvinna – om man följer Uppenbarelsebokens liknelse. Och när de till slut förenas, är det anledning till fest och glädje på samma sätt som ett bröllop: det är ett tecken på att Guds projekt rör sig framåt, att polerna inom skapelsen är gjorda för förening och inte för konkurrens, att kärleken och inte hatet får sista ordet i universum och att fruktbarhet och inte sterilitet är vad Gud vill med skapelsen.

Himmel och jord förenas, gifter sig, säger Thomas Wright. Gud förkastar inte jorden på grund av syndafallet, han renar och upprättar den så att han kan se på sin skapelse på nytt och säga: ”Det är mycket gott”. (1Mos 1:31). Och ta den till sig så som en brudgum tar till sig sin brud.
Är detta, det nya Jerusalems nerstigande från himlen en process, eller sker det med raketfart när tiden är inne? Om det är en process är vi kanske redan inne i den processen. Vår dagliga bön, som Jesus lärde oss, är att hans rike ska komma och att hans vilja ska ske så som i himlen, även på jorden. Då är vårt arbete med att sprida evangeliets sanning i kraft av Jesu uppståndelse och att själva leva rättfärdigt i den helige Andes kraft, en del av den processen. Om vi i stället för de syndens konsekvenser jag nämnde ovan är: Gudfruktiga, fridsamma, ödmjuka, generösa, bekämpar fattigdom och sjukdom, lever i trofasta relationer och äktenskap, vårdar miljö och naturresurser, om vi är sådana siktar vi mot och förbereder för en ny jord där rättfärdighet ska bo.
Det vi väntar och längtar efter är konungen återkomst. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun, säger Petrus i Apg 3:21. När Jesus kommer tillbaka till jorden som rättfärdighetens konung kommer han att se till att allt återupprättas. Detta leder till nya himlar och en ny jord.
Liksom Eva skapades som en hjälp åt Adam, är Församlingen, det nya Jerusalem, lammets hustru, en hjälp åt Jesus, som är kung över nya himlar och en ny jord. Vi är hans medarbetare i den plan han har för att upprätta rättfärdighet på jorden. Han ska döma jorden med rättfärdighet.

Apg 17:31Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

Bibeln säger även att vi, som hans medarbetare ska vara med och döma världen:

1 Kor 6:2Vet ni inte att de heliga ska döma världen?

Det är lätt att uppfatta dom och döma som något negativt. Men Guds domar är positiva. De är till för att skilja det onda från det goda, så att det goda hedras medan det onda avskaffas. Så att orättfärdighet avskaffas och rättfärdighet får råda.

Paulus talar om att det finns en viss ordning i hur Guds hela rådslut kommer att utvecklas.
1 Kor 15:21-28.Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
   Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den sista fienden berövas döden sin makt, för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

Man kan tolka denna text som att vid Jesu återkomst till jorden kommer de som tillhör honomatt uppstå från de döda i nya kroppar lik den mänskliga kropp Jesus har. Sedan kommer Jesus regera, och vi med honom, tills han har lagt alla fiender under sina fötter.Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern … så att Gud blir allt i alla.

Men, kommer vi inte till himlen?
Många kristna tycks tänka att vårt mål är att komma till himlen när vi dör och där leva i någon slags andlig okroppslig tillvaro. Detta är enligt många teologer en nyplatonisk, dualistisk, tanke med rötter i grekisk religionsfilosofi. Bibeln talar i stället om att himlen ska komma till jorden och att vi ska få nya kroppar som inte kan dö. Därmed inte sagt att vi inte samtidigt kan röra oss i andra dimensioner än den jordiska, materiella. Om våra uppståndelsekroppar är lika Jesu uppståndelsekropp är de anpassade för ett liv både på jorden och i himmelska dimensioner. Jesus är ju för närvarande med sin mänskliga uppståndelsekropp i himlen. Vi vet inte hur himlen är beskaffad.
När Guds vilja sker fullkomligt på jorden är himlen på jorden. Himmel och jord förenas vilket skapar helt nya förutsättningar och möjligheter. Jesus demonstrerade något av detta i sina brödunder, när han stillade stormar, gick på vattnet, väckte upp döda och i alla sina helandeunder. Kanske kommer vi att förflytta oss i anden i stället för att ta bilen eller flyget. Bra för miljön. Profeten Elisha bad Gud att han skulle öppna hans tjänares ögon så att han kunde se. Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.(2 Kon 6:17). Vi kommer att se den andliga världen omkring oss. Kanske äta frukost med några änglar som kommer förbi m.m. Konstnärligt skapande, musik, arkitektur m.m. kommer att flöda som aldrig förr till Guds ära och människors och änglars glädje.

Vi ska ärva jorden

Matt 5:5Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.

Rom 4:13Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

Rom 8:14fAlla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba! Far!”  Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Tillsammans med Jesus är vi arvingar till nya himlar och en ny jord.

Vad gör vi nu?
2 Pet 3:11-13. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst.

Lite mer Thomas Wright (s 217): ”Vad vi gör just nu – målar, predikar, sjunger, syr, ber, undervisar, bygger sjukhus, gräver brunnar, driver kampanjer för rättvisa, skriver dikter, förbarmar oss över dem som behöver hjälp, älskar vår nästa som oss själva – kommer att vara in i Guds framtid. De är inte olika sätt att göra livet här och nu lite mindre förfärligt, lite mer uthärdligt, tills den dag kommer då vi ska lämna det helt och hållet. De är alla olika sätt att bygga för Guds rike.”
Jag tror det är så vi ska tänka. Det vi gör här och nu är inte bara en fråga om att överleva. Det är en förberedelse för det Guds rike som är på väg.

Jag vill sluta med en framtidsvision som jag fann på min dator.

En blick in i framtiden
Vi var ett gäng på 16 personer som strax efter uppståndelsen hade börjat umgås på daglig basis. Lite omtumlade efter allt det nya förstod vi att vi sammanförts med en speciell avsikt som för närvarande var tämligen oklar. De flesta kände jag igen, det tog lite tid eftersom alla nu var så unga och friska, men det var ett glädjefyllt återseende. Några var helt nya bekantskaper. Vår gemenskap var en otyglad blandning av barnslig glädje och en tillgivenhet som fördjupades för varje dag som gick.
En dag gjorde vi en utflykt och kom till en mycket naturskön havsvik vid foten av ett klippmassiv som höjde sig ca 30 meter från havet. Viken hade en lång sandstrand och klippmassivet sluttade ner mot ett bördigt landskap med en hel del fruktträd varav flera var sådana vi aldrig sett tidigare.
Varför hamnade vi här, tänkte vi, men sedan var det som om en gemensam tanke föddes hos oss alla. Vilken fantastisk plats att bygga ett värdshus på, en plats där förbipasserande kunde stanna kortare eller längre tid för en god gemenskap. Vi samtalade om det hela och konstaterade att vi hade många bra idéer. Vi ville ha många rum och våningar med stora balkonger, alla med havsutsikt. En stor och flera mindre matsalar för olika slags sammankomster. Det skulle också finnas en konserthall som även skulle fungera som galleri för konstutställningar. Dessutom olika lokaler och en del mindre byggnader för alla slags behov och verksamheter. Vi pratade om trädgårdsanläggningar kring de olika byggnaderna med vackra träd, blommor och andra växter. Man kunde leda vattnet från källsprången i klippmassivet och skapa små vattenfall och dammar. Men var vi kompetenta för ett sådant projekt, och var platsen ett bra ställe att bygga på.
En i vårt team hade hört talas om en kerub som man kunde konsultera när det gällde nya projekt. På något sätt förflyttades vi till en annan plats, möjligen en annan dimension, som tydligen var kerubens hemvist. Att möta en kerub var en omtumlande upplevelse för oss alla. Denne hade varit med både vid det första universums skapelse och vid omdaningen till nya himlar och en ny jord. Han utstrålade en enorm myndighet men också en stor vänlighet. Vi fick intrycket att han var personligt bekant med varje atom och varje händelse i universum. Efter att tålmodigt lyssnat till våra idéer fick vi råd om var och hur på klippmassivet vi skulle placera byggnaden för att skapa optimal stabilitet och optimal trivsel med tanke på sol, vind och annat.
Väl tillbaka på jorden började vi ta oss an vårt projekt. Två änglar som passerade förbi erbjöd oss sin hjälp. Vi förstod så småningom att de var sända, de var byggänglar, men det sa de ingenting om från början. De ville nog inte vara påträngande.
Vi behövde verkligen deras råd och hantverksskicklighet. De visste hur man fogade samman olika material utan vare sig skruv, spik, lim eller liknande hjälpmedel. De fick till exempel sten och trä att sammanfogas genom någon slags fusion, Samtidigt kunde de frigöra olika element från varandra genom en fission om man ville ändra på något. De visade på helt nya tekniker till att forma trä, sten och andra material till vilka skikt, storlekar och former som helst, utan några maskiner. Metaller som guld, silver, järn, koppar m.m. fick vi från en plats i närheten som de två änglarna kände till.
Vi började med att bygga ett rum för Jesus, konungarnas konung. Detta blev centrum och från detta rum växte sedan hela byggnadsverket fram. En dag när vi höll på med vårt arbete ropade någon: ”Se ut mot havet”. Vi tittade ut mot havet och övärlden där. En del båtar med hissade segel rörde sig längre ut, men från den närmsta ön rörde sig en skara människor i riktning mot oss.
”De verkar gå på havet ropade något förtjust, det har jag hört talas om, men aldrig sett i vekligheten”.
Efter några timmar hade skaran nått fram till oss. De bar med sig korgar med nybakat bröd, ostar, grönsaker, frukt, mjölk, honung och vin. Klart dricksvatten fanns det gott om i de källor som flödade fram ur berget.  De sa: ”Vi fick höra att ni bygger ett värdshus och tänkte att ni var hungriga, och så var vi nyfikna på att få träffa er och få veta mer om vilka ni är och vilka planer ni har.”
Vi satte fram bord och stolar som vi börjat tillverka för värdshusets kommande matsal och all mat och dryck dukades fram. När vi precis satt oss att äta hördes ett förfärligt liv längre bort vid viken. Det var ett gäng ryttare som under rop och skratt stormade fram vid strandkanten så att vattnet yrde omkring dem. När de såg oss satte de kurs mot vårt håll och snart var de framme, blöta, svettiga men mycket glada. De berättade att de under sin tid på den gamla jorden tillhört ett hästfolk i Mongoliet. En missionär kom till dem och berättade om Jesus och de blev hans lärjungar. De älskade sina hästar och bad varje dag till Gud att få ta med sig hästarna till himlen. Och en dag efter uppståndelsen fick de se sina hästar komma till dem i full galopp. Vi undrade lite misstroget om det verkligen vara samma hästar som de haft på den gamla jorden, men det var de helt övertygade om. Vi erbjöd dem förstås att delta i vår måltid, men undrade hur maten skulle räcka till alla.
Precis då vi skulle äta hördes sång och musik från andra hållet. En grupp musiker kom gående, sjungande och dansande. De berättade att de träffats och upplevt att de skulle färdas runt jorden och hålla konserter, till Guds ära och för att glädja människor på alla platser de besökte.
Fler bord och stolar sattes fram och vi insåg att ett värdshus verkligen var något den här platsen behövde. Men hur skulle mat och dryck kunna räcka till hela denna skara som hela tiden växte.
Vi tackade Gud och välsignade gåvorna och sedan högg alla in på maten med god aptit. Även änglarna, men jag misstänker att de gjorde det mest för sällskaps skull, och kanske för att det var gott, egentligen behöver de nog inte äta människoföda.
När alla var mätta och belåtna verkade det finnas lika mycket mat kvar som när vi började vår måltid. ”Om ni välsignar maten före varje måltid kommer den att räcka länge”, förkunnade öborna, som tydligen hade mer erfarenhet av detta än vi.
Hästgänget tackade för mat och fin gemenskap innan de kastade sig upp på hästryggen och stormade iväg i samma vilda ritt som tidigare. De var som lika uppspelta som kalvar som just släppts ut på grönbete, som profeten Malaki talat om.
Även öborna tackade för sig och gav sig iväg. ”Det fanns inga skepp lediga i dag, därför promenerar vi på vattnet”, sa de lite ursäktande. ”Det tar lite längre tid, men tid har vi gott om.”
Orkestern bad om att få stanna med oss ett tag och hjälpa oss med vårt arbete. Detta ledde till att varje kväll slutade med musik, sång och olika uppträdanden under rop och skratt, vilket genljöd över hela trakten. Folk strömmade till från olika håll. Många hade med sig mat och dryck som dukades fram på långbord och välsignades så att alla blev mätta och belåtna. Musik och konstnärligt skapande blandades med lovsång och tacksägelse till Gud för hans godhet och för hans nya himlar och nya jord.
Vi hade fått höra att Jesus, konungen, snart skulle komma och besöka oss. Hans ande bodde i oss, det visste vi, och vi hade fått se honom som han är vid uppståndelsen. Men nu skulle vi få möta honom igen, både som grupp och individuellt.  Orkestern som haft besök av honom för ett tag sedan var hänförda. ”Varje ny gång man möter honom är det som om man uppstår på nytt och förs ett steg längre in i Guds famn och in i hans hemligheter”, fick vi höra från dem.
”I det första stadiet vid uppståndelsen är vi som kalvar som släpps ut ur sina bås om våren”, förkunnade en av orkestermedlemmarna. ”Vi är uppsluppna, barnsligt glada och förvånade över våra nya kroppar som är hela, friska och odödliga. Vi vill bara skutta, dansa och ära Gud vår far och Jesus vår storebror som ordnat allt detta.  Men vid varje nytt möte med Jesus växer vi. Vi mognar och blir mer och mer klara över vem vi är och vilken roll vi har i hans rike.”
När hon sagt detta vaknade jag och fann att alltsamman varit en dröm. Ja, inte ens en dröm utan bara rena fantasier som jag skrivit ner på min dator. Men kanske ligger det en del sanning i det hela. Vi får väl se.

Tommy Lindén