Jesu ord i Matt 16:24 är mycket utmanande: Om någon vill följa mig ska han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Jesus fortsätter med att säga: Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
I avsnittet tidigare i kapitel 16 har Jesus talat om sitt kommande lidande, död och uppståndelse. Petrus försöker få Jesus att ändra sig och menar att detta får inte hända. I Petrus tankevärld var Messias den som skulle befria Israel från den romerska ockupationen och upprätta nationens ära. Jesus tillrättavisar Petrus strängt med att hans tankar inte är Guds tankar utan människotankar.
Det är i detta sammanhang Jesus talar om att förneka sig själv. Liksom Jesus förnekade sig själv när han bad: Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill (Matt 26:39), så lär han nu sina lärjungar att samma sak gäller dem. De måste sätta Guds vilja med sina liv framför sin egen vilja.
Matteusevangeliet anses vara det första och mest spridda evangeliet i den första kristna församlingen. Detta var en tid av stor framgång för den kristna tron men också en tid då det ofta förekom svår förföljelse av de kristna. Att vara en lärjunge till Jesus kunde innebära att man fick plikta med sitt eget liv. Förföljelse av kristna förekommer även i vår tid på många hålla i vår värld. Och även om vi i vårt land inte behöver frukta för våra liv gäller samma princip, vi måste sätta Guds vilja framför vår egen vilja. Men hur ska vi kunna göra det, har vi verkligen den styrkan? Här måste vi se på en annan aspekt av vad det innebär att följa Jesus och vara hans lärjunge.
Gå i ok med Jesus.
I Matt 11:28-30 säger Jesus: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.
Under Jesus tid talade man om att när man blev lärjunge till en rabbin gick man in under den rabbinens ”ok”, d.v.s. hans lära. Ofta innebar detta att man levde en tid nära rabbinen, som lärjunge eller lärling. Man lärde sig att leva som rabbinen. Men många fariséer och laglärda hade utvecklat mängder med lagar och bud, t.ex. ”de äldstes stadgar”, och dessa bud la man som en börda på människorna. Jesus sa vid ett tillfälle: Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna. (Luk 11:46).
Men Jesus säger: Ta på er mitt ok och lär av mig… för mitt ok är milt och min börda är lätt. Bilden av att gå i ok med Jesus kan vi förstå när vi på Jesu tid ser hur två oxar går bredvid varandra under ett gemensamt ok när de plöjer en åker. Detta är en mycket talande bild. Jesus lägger inte ett ok som skaver på oss och ger oss en stor börda att dra eller bära själva. Han går med oss hela vägen och han hjälper oss dra och att bära bördan. Och om det blir för jobbigt stannar han och vi vilar tillsammans. Vi kan även i evangelierna se att Jesus ofta drog sig undan med sina lärjungar för att vila.
Hjälparen, den helige Ande
Löftet om den helige Ande är nog ett av de mest sensationella inslagen i den kristna tron. Det talar helt enkelt om att Himlen kommer till Jorden, Gud kommer till oss för att bo i oss, Mästaren kommer för att bo i lärjungen, inte i framtiden utan här och nu!
Joh 14:15-19. Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.
Detta löfte rimmar väl med profeten Jeremias ord om ett nytt förbund där Gud säger: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.
Guds mål är att vi ska bli fullkomliga, men detta kan vi inte uppnå i egen kraft.
Ytterligare en mycket vacker text som man kan knyta till lärjungaskapstanken finner vi i Uppenbarelseboken 3:20: Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
Att hålla måltid med någon under Jesu tid var ett tecken på vänskap och acceptans.
Jesus tar initiativet, han knackar på vårt hjärtas dörr. Vi öppnar upp för honom och han kommer in. Sedan börjar en lång resa med många måltider, intressanta samtal och en del problem som får lösas, steg för steg. Och resans mål är något så mycket större och underbarare än någon någonsin kunnat föreställa sig.
Tommy Lindén