När jag blev kristen i slutet på 60-talet var jag i likhet med många andra ungdomar vid den tiden påverkad av dels den socialistiska vågens rättvisebudskap och dels hippierörelsen Love and Peace-budskap. Så här i backspegeln kan jag se att bägge dessa rörelser hade sina poänger. Men de var starkt ideologiska och saknade realistiska lösningar på världens problem. När jag som 23-åring influerad av dessa ideologier mötte en del bibliska texter blev det en kulturkrock. Många bibeltexter var underbara och fyllda av kärlek, men det fann också de som talade om dom och straff. Frågan som dök upp inom mig var: är Gud god eller ond? Min slutsats blev att om Jesus var det fulla uttrycket för Gud måste Gud vara god. Då måste det finnas ett annat sätt att förstå dessa besvärliga texter på.
Nu, efter mer än 40 års bibelläsning har jag fått en ökad förståelse för vem Gud är och hans syfte med människan. Min uppfattning är att Gud har en fantastisk plan på gång. Gud planterade i begynnelsen en lustgård för människan. Detta är människans sanna hem. Så skulle vår jord vara. En plats av skönhet, kreativitet och harmoni. Den förändring i människans natur som blev en följd av syndafallet gjorde det omöjligt för henne att fortsätta leva i lustgården. Den värld vi ser i dag är inte längre någon lustgård även om vi ibland kan uppleva reflexer från den. Men Gud arbetar på att få människan tillbaka in i sin ursprungliga plan. En plan där Gud är vår far och vi hans barn. Ett ömsesidigt kärleksförhållande där Gud välsignar oss med allt gott och där vi lyssnar till hans röst och inte bryter mot hans bud. Och där vi mer och mer lär känna honom och hans eviga syften. Hans bud är till för att hjälpa och skydda oss, inte för att hindra oss till något som är bra och gott för oss.
Då det gäller Bibelns olika böcker finns det finns mycket att säga. Världslitteraturen visar också detta. Det finns enorma mängder med bibelkommentarer och teologiska verk att tillgå om man orkar. Det jag gör är bara att peta lite på ytan. Egentligen skulle jag bara vilja rikta in mig på den enormt positiva plan Gud har för oss människor och hur den kan realiseras i våra liv här och nu, och hur vi bör förbereda oss inför evigheten. Bibeln, även Gamla testamentet, avslöjar mycket mer om detta än man kan tro vid första anblick. Men nu handlar det främst om kritiken som finns mot Gud och mot Bibeln. En kritik som utmålar Gud som lynnig, sadistisk, partisk, som uppmuntrar till omotiverat våld, våldtäkt, incest m.m. Gud behöver naturligtvis inte att jag eller någon annan försöker försvara honom. Tids nog kommer allt att bli klarlagt. Samtidigt vill han att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen som det står på ett ställe i Bibeln. Därför försöker jag bemöta kritiken mot honom så gott jag kan i hopp om att något kanske klarnar.
INNEHÅLL
- Vem är Bibelns Gud? Tankar kring Gud och mänsklighetens utveckling
- Några inledande frågeställningar då det gäller hur vi ska tolka Bibeln
- Några bibelsammanhang som ibland skapar frågetecken
- En ny epok, en ny tidsordning
1. Vem är Bibelns Gud? Tankar kring Gud och mänsklighetens utveckling
Enligt Bibeln är Gud den som skapat allting med en mening och ett mål. Gud skapade universum ur intet. Gud fanns före universums och jordens skapelse. När Gud skapade de första människorna beredde han en lustgård åt dem, inte en öken. Därav kan vi utifrån vårt mänskliga perspektiv dra en första slutsats att Gud är god och vill människorna väl, inte ont.
Edens lustgård beskrivs inte som en All Inclucive Resort där människan skulle ligga i solstolar och få allt serverat. Lustgården var en fantastisk plats där människan hade allt hon behövde men också ett projekt där hela hennes kreativa förmåga utmanades. Hon skulle ”bruka och bevara”, eller om man tittar lite närmre på det, ”utveckla och vakta”, Lustgården. Eftersom de första människorna fick uppmaningen att föröka sig och uppfylla jorden och lägga den under sig kan man förstå att det första delmålet var att människan skulle göra hela jorden till enda stor lustgård. Denna strävan finns nog än i dag hos många människor, men frågan är hur vi lyckas.
Syndafallet
Bibeln berättar sedan om ett syndafall när människorna valde att inte lyssna till Guds instruktioner utan till lögnen och gå sin egen väg bort från Gud. Här börjar en ny fas i mänsklighetens historia. Motsatsen till allt det goda Gud berett för människan började prägla mänskligheten: ondska, kärlekslöshet och våld. Människan blev egocentrerad och destruktiv, var och en ville vara sin egen Gud och gå sin egen väg.
Människans vilja och Guds vilja
Gud har gett människan en fri vilja, men han har också ansvar för sin skapelse. När vi väljer att gå vår egen väg låter Gud oss göra det. Samtidigt hamnar vi i konflikt med hans vilja. Guds vilja är inte som människors vilja. Gud har ett oerhört mycket större perspektiv på saker och ting. Och han har ett ansvar för sin skapelse. Hans vilja är motorn i hela universum och när vi kommer i konflikt med den är det som om att trotsa gravitationen. Det går inte. Om vi samverkar med gravitationen har vi mycket nytta av den. Kaffekoppen står kvar på bordet där vi ställt den och bilen står i regel kvar på parkeringsplatsen. Allt är gravitationens förtjänst. Men ingen kan hoppa ut från tionde våningen på ett höghus och genom egen kraft och viljestyrka stanna kvar i luften. Man faller obönhörligt mot marken. Så länge man är i luften kanske man tycker allt är okey, det är först när man landar som smällen kommer. Men vi kan knappast anklaga gravitationen för detta.
Om vi lär oss samverka med Guds vilja kommer Gud att guida oss till vår plats i en universell, gudomligt uttänkt plan. Och gemenskapen med honom resulterar i evigt liv. Evigt liv betyder inte bara kvantitet utan framför allt kvalitet. Gud vill dela sitt eget liv med oss människor. De första människorna åt av trädet med kunskap om gott och ont, men fick aldrig äta av Livets träd som stod mitt i lustgården. Men detta erbjuder nu Gud, genom Kristus, alla som vill följa honom.
Vår kunskap om Gud begränsas av våra referensramar
Vi vet inte vem Gud är förrän vi börjar lära känna honom på ett personligt sätt. Gud är mer än en människa, han är upphovet till allting. Gud är inte materia, men han har skapat vårt materiella universum. När Gud möter oss människor måste han göra det utifrån våra förutsättningar. Ungefär som när vi som är vuxna kommunicerar med våra små barn. Vi kan inte tala med dem som med vuxna, deras referensramar räcker inte till. Samma sak när vi talar med varandra. Om jag talar med en expert inom ett visst område får han eller hon tala med mig utifrån mina förutsättningar för att jag ska kunna förstå något om deras bransch. Om de talar med mig som med sina kollegor skulle jag nog inte fatta så mycket.
Med andra ord, vi kan inte förstå mer än vad våra nuvarande referensramar medger. Gud som skapat både universum och oss människor kan ha en helt annan syn på vissa saker än vad vi har vid första anblicken. Om vi inte inser detta kan vi misstolka Guds handlande. Vi bör närma oss Gud med ödmjukhet och en vilja att verkligen förstå olika sammanhang.
Ibland träffar man på människor som är svåra att få kontakt med. Vad man än säger missuppfattas det. Ibland kan vi vara sådana själva. Så uppfattar nog Gud oss många gånger. När han försöker visa oss något vänder vi oss mot ett annat håll. När han försöker tala till oss håller vi för öronen. Förhoppningsvis kan vi komma till en punkt där vi kan börja tro att Gud älskar oss och har goda avsikter.
Gudsbilden växer fram. Gud möter människan i den tid och kultur hon lever i.
Bibeln ger oss kunskap om Gud. Bibeln är skriven av människor, profeter, historiker, krönikörer, poeter med flera och är färgad av deras personligheter och den tid och kultur de levde i. Gud mötte dem i den tid och den utvecklingsfas i mänsklighetens historia de befann sig i. I den mån de var öppna för det kunde Gud uppenbara vem han var för dem. Men ofta fanns det begränsningar. Samma gäller oss i dag.
Bilden av Gud växer fram bit för bit i Bibelns böcker. Denna bild är ofta ofullkomlig och begränsad eftersom författarna själva är ofullkomliga och begränsade. Tanken om en fullkomlig människa, en Messias, framträder ganska tidigt. En person som på ett fullkomligt fullvärdigt sätt kan återspegla för oss människor vem Gud verkligen är.
När Gamla testamentets böcker skildrar Guds närvaro i olika situationer görs det ur ett mänskligt perspektiv i en viss tid, med en viss samhällsstruktur och kultur som är väldigt olik vår egen. När vi läser Bibeln i vår tid får vi försöka avgöra vad som är mänskligt och vad som är gudomligt. Om vi läser Bibelns berättelser med vår egen tids kulturella glasögon riskerar vi att missförstå sammanhanget. Vi hänger kanske då upp oss på någon detalj som stör oss och missar poängen. Om vi hade kunnat tala med författaren om det hela hade denne förmodligen inte kunnat förstå våra invändningar.
Bibeln skildrar mänsklighetens utveckling. Kommunikationen och gemenskapen med Gud upphörde genom syndafallet och hela projektet människan spårade ur. Sedan börjar en lång resa då Gud försöker nå människan för att få henne in på rätt spår igen. Gud försöker samla ett folk och upprätta en nation, Israel, där han kan regera. Hans mål är att välsigna detta folk vars samhälle ska bli ett föredöme och en välsignelse för alla andra folk. Så ska alla folk och nationer få del av Guds välsignelse. Välsignelsen kommer av att människorna vänder sig till Gud och tar till sig hans bud och vägledning. Han som skapat människan vet mer om henne än hon själv. Människan behöver Gud lika väl som ett litet barn behöver sina föräldrar.
Noa, Abraham och nationen Israel
Bibeln är en av de främsta källorna till kunskap om mänsklighetens tidiga historia. Fokus ligger dock på det judiska folkets historia, och den speciella plan Gud har för detta folk. Denna plan avser inte bara det judiska folket utan i sin förlängning alla jordens folk.
Som en konsekvens av syndafallet hade människan fått kunskap om att det fanns gott och ont, men denna kunskap var inte förankrad i Gud utan i henne själv. Det som gagnade henne var gott och det som inte gagnade henne var ont. Hon hade tagit den plats Gud skulle ha i hennes liv som guide och vägledare. Hon hade blivit sin egen vägledare. Hennes andliga liv påverkades av dunkla demoniska krafter hon öppnat dörren för och hennes religiösa liv var förvirrat av lögnens makt.
Syndafloden
I första Mosebok kapitel sex kan vi läsa om hur Gud låter en stor översvämning utrota nästan allt liv som fanns. Dock räddades en del människor och djur genom en ark som Gud beordrat Noa att bygga. Detta bygge tog över hundra år och var under denna tid ett vittnesbörd för alla människor som levde vid den tiden om att en stor katastrof väntade om man inte omvände sig från sin gudlösa livsstil.
En del bibelkritiker tycker att detta pekar på en orättfärdig ond Gud som låter en sådan sak hända. Tanken är då att de människor som drabbades var goda och oskyldiga. Speciellt alla barn kan ju inte varit speciellt skyldiga till något ont. Dessa kritiker resonerar helt utifrån sina egna tankar utan några fakta. Bibeln säger något annat. Gud har ett ansvar för sin skapelse. Så här såg han på saken:
Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. (1Mos 6:11-12)
Enligt Bibeln levde människorna i fördärv och jorden var full av våld. En moralisk härdsmälta stod för dörren. I ett våldsamhälle som eskalerar blir det så småningom sämre att leva än att inte leva. Att födas till ett omänskligt liv där man blev utnyttjad och i sin tur lärde sig att utnyttja andra var inte vad Gud tänkt när han skapade människan till sin avbild. När vi ser hur ondskan tar sig uttryck i vår egen värld i dag kan vi bara föreställa oss hur det var när ”hela jorden var full av våld”. Att Gud förgjorde alltsammans var det enda möjliga i den rådande situationen. Under mer än hundra år väntade Gud på en förändring, men det skedde inte.
Många svenskar i dag förfasar sig över IS härjningar i Mellanöstern och det samhälle som där skapas. Om det fanns en möjlighet att genom en naturkatastrof utplåna hela denna utveckling skulle nog till och med en del fredsälskande svenskar rösta för det. Unga pojkar som växer upp i detta samhälle tränas till våldsdåd, självmordsattacker på oskyldiga och förtryck. Kvinnor, speciellt krigsfångar, utnyttjas som sexslavar på ett omänskligt sätt. Västmakter gör i dag allt vad de kan för att stoppa och utplåna IS med bomber och missiler. De som kritiserar Bibeln kritiserar nog inte detta. Varför? De läser Bibeln med förutfattade meningar och tolkar in sådant som inte står där.
Abraham
Längre fram i historien berättas det i Bibeln om Abraham.
Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1Mos 12:1-3)
Av någon anledning var Abraham (som tidigare kallas Abram) öppen för att kunna lyssna till Guds röst. Gud sökte efter en person som ville samarbeta med honom för att Guds vilja skulle kunna ske. Guds vilja var att kunna välsigna alla släkter på jorden. Guds mål är att kunna få välsigna alla människor med allt gott han tänkt för dem. Men detta kan bara ske om människorna är beredda att lyssna till Gud och ha honom som vägvisare i livet. Välsignelsen skulle komma genom en speciell person, en Messias.
I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (1Mos 22:18)
Vem denna person är förklaras av Paulus i hans brev till Galaterna:
Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: ”och dina avkomlingar”, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.(Gal 3:16)
Tre religioner härleder sina rötter till Abraham: Judendomen, Kristendomen och Islam. Kristendomen ser sig, genom Kristus, som en fortsättning på judendomen och betraktar både Gamla och Nya testamentets böcker som heliga skrifter. Islam har en annan version av Abrahams liv och sätter Ismael i Isaks ställe. Islams heliga bok Koranen skrevs av Mohammed på 600-talet e.Kr. Den är enligt Islam en uppenbarelse från Allah som förmedlades till Mohammed genom ängeln Gabriel. Islam erkänner Jesus som en profet men menar att Muhammed var den sista profeten som har sista ordet. Bibeln, Nya testamentet säger att Jesus är Guds son och att det är han som är den fulla uppenbarelsen av vem Gud är.
Israel, från slaveri till att bli en mönsternation
Abrahams sonson Jakob fick vid ett visst tillfälle namnet Israel av Gud. Jakob hade tolv söner. Det var dessa som vid en hungersnöd hamnade i Egypten där de senare förtrycktes och blev slavar. Gud kallade Mose till att leda Israels folk ut ur slaveriet vilket skedde genom en maktkamp med landets regim och dess gudar.
När Israels folk lämnade Egypten var de ett slavfolk som kuvats under en hård regim i 400 år. De användes som nyttig arbetskraft men hölls i strama tyglar eftersom landets envåldshärskare, farao, som betraktades som en gud, fruktade för dem på grund av deras stora antal. Vid ett tillfälle hade farao, av denna anledning, beordrat att alla nyfödda pojkar skulle dödas. Berättelsen om hur Mose räddades och växte upp hos Faraos dotter är välkänd. Det var som bekant för denne Mose som Gud presenterade sig som ”Jahve” vilket betyder ”JAG ÄR”. Gudsnamnet består av fyra hebreiska bokstäver יהוה, alla konsonanter och brukar i svenska biblar översättas med ”HERREN”.
Av detta slavfolk ämnade HERREN, Jahve, skapa en mönsternation, Israel. Vägen från ett vildvuxet slavfolk till att bli en välorganiserad mönsternation skulle visa sig vara lång. Som första riktlinjer för hur livet i denna nya nation skulle gestaltas gav Gud, genom Mose, de tio budorden. Och senare Lagen (Toran) som innehåller en mängd detaljerade lagar och levnadsregler, samt instruktioner om Tabernaklet och den levitiska prästtjänsten. I allt detta finns en gudomlig pedagogik som skriftlärda och teologer utforskat genom historien och fortfarande utforskar.
Förändringen från ett liv i slaveri till ett liv i frihet krävde klara riktlinjer om det inte skulle leda till anarki. Målet att bli en mönsternation krävde att all ondska och orättfärdighet kvävdes i sin linda. Lagarna och straffen för olika förseelser var hårda i alla nationer för 3000 år sedan. De lagar och straff vi finner i den mosaiska Lagen följer denna tid. Israels folk beskrivs på flera ställen i Bibeln som ett ”hårdnackat folk”. Mose fick vara tydlig i vad som gällde. Ett uttryck som ibland förekommer i samband med lagar om dödsstraff är: ”Du ska skaffa bort det som är ont ur Israel”. Många bibelkännare menar dock att lagarna i huvudsak fanns till i preventivt syfte. De fanns där som moraliska verktyg. I dagens humanistiska västsamhälle, inte minst i Sverige, låter dessa lagar oerhört stränga. För dem som levde för 3000 år sedan var det nog fullt normalt att lagarna var utformade som de var. I verkligheten behandlades människor i Israel mer skonsamt än i andra nationer. Vi läser inte i Bibeln om att t.ex. dödsstraff genom stening förekom utom i enstaka fall, och i flera fall var det på orättfärdiga grunder. Vi läser inte heller om tortyr som förekom i många andra nationer. Enligt judendomen är tortyr inte något Gud tillåter.
Att skapa denna mönsternation visade sig inte vara så lätt. Människorna har en fri vilja och syndafallet konsekvenser, den egocentrerade naturen, satte ständigt käppar i hjulet. Gud är allsmäktig men han har gett människan en fri vilja och han respekterar och accepterar människans val. Han ser att männiorna ofta väljer fel och att det leder dem in i olycka. Gud klagar genom profeterna över Israels otrohet. Dock finns det ständigt en skara som håller sig till Jahve och hans bud. Ropet efter Messias blir allt högre.
Gamla testamentet är till stor del koncentrerad till nationen Israel. Det är som om Gud inriktar all kraft på denna nations utveckling. Syftet är dock att i sin förlängning kunna välsigna alla folk på jorden.
Messias
När tiden är inne träder Jesus, Messias, in på världsscenen. En ny tid har kommit. Gud kan äntligen få visa vem han är. Han älskar människan och är beredd att gå i döden för henne. Han kommer inte som en herre utan som en tjänare. Han helar de sjuka, mättar hungrande och ger tröst och hopp åt de förlorade. Han är inte för fin för att umgås med de fattiga och bortstötta. Han kommer med nåd och sanning. Ingen nåd utan sanning och ingen sanning utan nåd. Nu är det inte längre bara Israel som gäller. Genom Jesus kallas alla jordens folk till omvändelse och till att bli Guds barn.
Miljoner och åter miljoner människor har accepterat denna kallelse. Många vittnar om hur de hämtat vägledning genom Bibeln och lärt känna Gud. De har hittat tolkningsnycklarna till en rätt förståelse av de olika böckerna. Det uppstår naturligtvis en del kulturkrockar i mötet med texter som är upp mot 3000 år gamla. Och det man kanske inte fullt ut förstår får man lämna åt sidan och komma tillbaka till en annan gång. Så är det med allt man läser, man förstår inte allt på en gång.
Bibelkritiken
Den moderna bibelkritiken ifrågasätter Bibeln på olika punkter. De flesta bibelkritiker tror inte på Gud utan omfattar en materialistisk verklighetsuppfattning. Bibelkritik grundar sig ofta på spekulationer, förutfattade meningar, egna tankegångar men sällan på fakta. Kritiken kan även ha sin grund i att man tycker att Bibeln ifrågasätt den moral och den livsstil man själv omfattar. Och då måste man hitta skäl för att kunna ifrågasätta Bibeln och frikänna sig själv.
Det finns även många ärliga personer som har svårt med en del bibliska texter. Det har jag själv haft och har delvis fortfarande. Dock har många års bibelläsning fått mig att förstå bibeln på ett annat sätt än tidigare. Framför allt har relationen med Gud, Fadern och Jesus, Kristus, gjort att jag känner mig fullkomligt trygg i att Gud är god och vill alla människors väl. Men Gud är också en domare över all orättfärdighet.
Det bästa vi kan göra är att verka för ett bra samtalsklimat mellan dem som tror och dem som inte gör det, där man strävar efter att förstå varandra. Om vi söker sanningen finns det stor risk att vi så småningom finner den.
2. Några inledande frågeställningar då det gäller hur vi ska tolka Bibeln
2:1.Finns ”gott och ont”; ”rätt och orätt”; ”naturligt och onaturligt”. I så fall hur mäter man detta?
2:2.Kan något ont som orsakar lidande för oskyldiga människor försvaras någon gång? Kan fysiskt våld ibland vara försvarbart?
2:3.Hur hemmablinda är vi när vi möter andra kulturer i nutid eller i historien? Finns det någon objektiv anledning för oss att tro att just vår egen kultur är överlägsen någon annan?
2:4.Hur kan vi veta att vi tolkar Bibeln så som avsändaren menade att den skulle förstås?
2:1-1. Finns ”gott och ont”; ”rätt och orätt”; ”naturligt och onaturligt”. I så fall hur mäter man detta?
Hur bedömer vi vad som är gott och ont, rätt eller fel? Vilka bedömningsgrunder utgår vi ifrån? Om vi menar att något är ont eller fel måste vi kunna motivera det på något sätt. Vi kan naturligtvis bara tycka det och andra kan tycka något annat. I det postmoderna samhället är moral i stort sett en subjektiv fråga. Det som känns bra för mig är rätt. Följ ditt hjärta. Var och en formar sin egen moral och sätter sina egna levnadsregler. Objektiv sanning existerar inte, allting är subjektivt. Värderingar förmedlas genom politiska slagord, massmedia och populärkulturen.
Som jag ser det kan man se på moral på olika sätt.
2:1-2. Tidsandan bestämmer.
Massmedia, politiker och populärkulturen sätter dagordningen. Opinion bedrivs mot den rådande ordningen. Intressegrupper bedriver lobbyverksamhet gentemot politiker. Nya motioner röstas igenom i riksdagen med i vissa fall lagändringar som följd. Moral handlar inte om vad som är rätt eller fel utan om vilka lobbygrupper som är starkast och vad som känns rätt för tillfället. Om några år är det kanske något annat som gäller. Om man var ung i Tyskland på 30-40-talet gick man i parader och ropade Heil Hitler, och i Sovjetunionen hyllade man Stalin. Om man är ung i Sverige i dag kanske man går i Pride-parader och hyllar normlöshet. Om man är ung i Islamska Staten ropar man Allahu Akbar. Är man ung i Nordkorea ropar man hyllningar till Kim Jong-un.
Tidsandan. Om vi vill bedöma Bibeln utifrån tidsandans värderingar bör vi inte välja vår egen tidsanda. Vi måste välja den tidsanda som rådde vid den tid då en viss händelse utspelas. Det är i denna tidsanda Gud mötte människor. Gud kunde förmedla sin vilja på ett begränsat sätt. Inte förrän i Jesus, Kristus kunde han vissa sin vilja fullt ut.
2:1-3. Värderelativism, värdenihilism, existentialism m.m.
Filosofer i modern tid med en ateistisk världsbild har försökt tackla frågan om moral, om vad som är rätt och fel. Värdenihilism enligt Nietzsche och Hägerström och ateistisk existentialism enligt Sartre har haft stor påverkan på den sekulariserade västvärlden.
Gud är död enligt Nietzsche. Moral har inget sanningsvärde enligt Hägerström utan är endast utslag av emotionella subjektiva uppfattningar. Rätt och fel finns endast i juridiska termer i ett samhälles lagstiftning. Om man bryter mot lagarna och blir ertappad kan man bli straffad. Om man inte blir ertappad behöver man inte känna någon moralisk skuld. Tids nog dör man och då är allt över. Om man dör som hjälte eller förrädare spelar ingen roll för den som är död.
Närbesläktat är Jean Paul Sartres existentialism. Vår existens har ingen mening, vi måste själva ge vårt liv en mening för att orka leva. Vi kanske blir filantroper eller självmordsbombare. I slutänden spelar det ingen roll. Vår existens har ingen högre mening, den är i grunden meningslös. Vårt liv på jorden är ett försök att göra oss autentiska i en meningslös tillvaro. När vi dör är allting över.
Dessa filosofer har påverkat vårt samhälle mycket mer än vi inser. Kanske inte allmänheten har läst deras verk, men konstnärer, författare, filmskapare och andra har gjort det och fört innehållet vidare på ett mer lättsmält och subtilt sätt genom film, teater, konstverk, musik m.m. Alla är inte lika konsekventa som filosoferna men vanliga människor köper det som känns bra för stunden. Många i dagens Sverige tänker att döden innebär total förintelse därför gäller det att leva livet medan man kan. Att förbereda sig för ett evigt liv efter den fysiska döden känns inte relevant.
Värderelativism och värdenihilism. Om vi vill använda moderna ateistiska filosofers tankegångar hamnar vi i värderelativism och allt blir subjektivt. Bibeln blir en vanlig bok skriven av människor. En bok med myter och sagor med ett viss kulturellt värde. Rätt och fel har inget sanningsvärde. Det är meningslöst att säga att något i Bibeln är moraliskt rätt eller fel. Endast om det är relaterat till samhällets lagar kan vi avgöra om det i juridisk mening var rätt eller fel i det samhället.
Om vi sympatiserar med tanken på att moral inte är något objektivt utan något som förändras i tiden måste vi vara konsekventa som Hägerström och Sartre. Detta innebär att IS moral är lika rätt för dem som vår egen moral är för oss. Det finns ingen objektiv moral, allt är subjektivt.
2:1-4. Naturrätten.
Naturrätten är en uppfattning om att det i den mänskliga naturen finns en lag om vad som är rätt och fel, en objektiv moral. Från kristet håll menar man att detta har att göra med att människan är skapad till Guds avbild och att Gud lagt ett rättsmedvetande i henne, ett samvete. Det finns ateister som sympatiserar med delar av den kristna värdegrunden. De tror inte på Gud men ger respons till naturrätten. Enligt dem är moral något som är naturligt för människorasen, något som evolutionen avlat fram. En något märklig slutsats eftersom en av evolutionens hörnstenar är det naturliga urvalet vilken innebär att den starkare överlever på den svagares bekostnad. Om det mänskliga livet är en slump utan mening och mål är det svårt att förklara moralens uppkomst utom i regler som sätts upp för att gynna sina upphovsmän och anhängare. Det vill säga en subjektivistisk kollektiv moral för att säkra överlevnad.
Naturrätten anses i viss mån som objektiv men exakt vad den omfattar är oklart. Naturrätten används bland annat för att motivera demokratins tankar om samlevnad och mänskliga rättigheter. Detta är dock inget som alla omfattar. Jag tror att det stämmer att moral är något allmängiltigt, men det beror på att människan är skapad till Guds avbild och har ett samvete.
Den ateistiska moralen skulle enligt en del bero på en ”hjordinstinkt”. Det vill säga, det gagnar flertalet i ett samhälle att man har omsorg om varandra. Det stämmer nog ibland. Men vad händer när kakan alla ska dela på blir allt mindre. Är vi beredda att ge vår del av kakan till någon annan som kanske behöver den bättre. Hur långt sträcker sig vår medkänsla?
C S Lewis tar upp problemet i en av sina böcker. Han menar att naturrätten existerar och omfattas i princip av alla människor. Det finns ett medfött rättsmedvetande och vissa gemensamma värderingar. I de flesta samhällen finns det en gemensam uppfattning om vissa saker som är hedervärda respektive klandervärda. Det finns till exempel inga kulturer där egoism upphöjs till norm och till något hedervärt. En egoistisk människa som bara ser till sig själv betraktas nästan alltid med förakt. Likaså betraktas mod och självuppoffringar som något hedervärt. Ändå lever de flesta av oss ett egoistiskt liv och ser först och främst till vårt eget bästa. Inom oss finns ett samvete som manar oss till medkänsla, men det är inte alltid vi följer vårt samvete. Vi finner på en massa ursäkter för att slippa göra uppoffringar. Man skulle kanske kunna tänka att egoism är en instinkt men det är svårt att se att osjälviskhet är det.
Det finns en konflikt mellan vårt samvete och vår egoism. En hjordinstinkt, t.ex. en björninna som försvarar sina ungar eller en pingvinflock som sluter sig tätt tillsammans för att bevara värmen i vinterkylan ser visserligen till fler än sig själv. Men dessa instinkter leder knappast till att man ser till andra flockar än sin egen eller till andra djurarter.
Om vi går förbi ett hus i ett skumt område och hör ett rop på hjälp inifrån huset känner vi att vi borde ta reda på vad det är frågan om. En människa tycks vara i nöd. Samtidigt kanske vi känner en rädsla för vad som väntar där inne i huset. Kanske där finns skumma typer som kommer att skada oss om vi lägger oss i. Vår överlevnadsinstinkt vädjar till oss att lämna platsen omedelbart. Det mänskliga samvetet däremot får oss att känna att vi borde visa medkänsla och ta ansvar för en annan människas belägenhet. Om vi inte gör något kommer vi att ligga vaken hela natten och undra över vad det var som hände. Denna känsla att det rätta och hedervärda vore att göra något åt saken kan knappast härledas ur teorin om det naturliga urvalet eftersom ett ingripande äventyrar vår egen säkerhet, det vill säga vore en risk för att vi själva skulle kunna utplånas.. Vårt samvete bjuder oss att ha medkänsla och känna ansvar för andra än oss själva, både människor och djur. Detta är vad Gud också gör, vilket får mig att tro att vårt samvete, och moral, är en gåva från Gud, ett verktyg i vår roll att ta ansvar för skapelsen.
Enligt evolutionsteorin skulle en hjordinstinkt med någon slags objektiv moral ha kunnat växt fram hos människan. Men utifrån teorin om det naturliga urvalet är det svårt att förstå uppkomsten av en moral där man bryr sig om sjuka och svaga, och andra utanför den egna gruppen. Och ännu svårare att förstå att man ska älska sina fiender och be för som förföljer en som Jesus lär. Det som Jesus uppmanar oss till kan knappast länkas till en hjordinstinkt. Man skulle naturligtvis kunna bry sig om andra och vara självuppoffrande för att man mår bra av det själv. Så är det också, men om ett sådant självuppoffrande då kommer i konflikt med vår överlevnad bör enligt evolutionsteorin vår överlevnadsinstinkt offra självuppoffrandet för att säkra vår överlevnad. I så fall har självuppoffrande inget med moral att göra utan är endast till för att framkalla positiva känslolägen. Men även detta behov av att uppleva emotionell empati är svårt att förstå utifrån evolutionsteorin.
Emellertid finns det hos de flesta människor ett rättsmedvetande som enligt min mening inte harmonierar med teorin om det naturliga urvalet. De som inte tror på Gud har förstås ingen annan möjlighet att se det på annat sätt. De måste till varje pris se moral som en följd av en slumpens evolution och finna på alla möjliga förklaringsmodeller för sin ståndpunkt. Eller måste de ta en värdenihilistisk ståndpunkt där all moral är emotionell och saknar sanningsvärde.
Det finns säkert många ateister som har en hög moral och som gör mycket gott. Men enligt min mening gör de detta för att de ger respons till något Gud skapat dem med, ett samvete. Men utan gudsfruktan, det vill säga förståelsen av att det finns en högre objektiv moral, selekterar man sina egna moraliska beslut. Moralen blir relativ.
Naturrätten ger viss samsyn i moraliska frågor, men utan Gud blir även naturrätten relativiserad. Den blir en värdegrund utan någon riktig grund.
2:1-5. Objektiv moral.
Kristen tro med sina rötter i judendomen hävdar att rätt och fel är eviga värden som har sitt ursprung i Gud som skapat allting med en mening och ett mål. Viss moral blir kulturellt betingad beroende på hur ett samhälle utvecklas medan vissa regler gäller för alla tider. Vad som är rätt och fel kan vi veta om vi lyssnar till Guds röst och tar vara på hans undervisning. Ytterst är det alltså Gud som kan avgöra vad som är rätt och fel. Men i Kristus delar Gud sitt liv med dem som följer honom. Genom den helige Andes medverkan blir kunskap om vad som är rätt och fel något som växer inom den som uppriktigt vill följa Jesus.
Om Gud finns och har skapat allting med mening och mål är han utgångspunkten för vad som är rätt och fel. Han har ansvar för sin skapelse och styr allting mot det mål han har. Hans mål är att människan ska få växa i gemenskap med honom i en kreativ glädjefull tillvaro. Att medverka till att hans vilja sker blir då rätt och att motverka den blir fel. Moral är att få kunskap om hans vilja. Bibeln ger sådan kunskap om vi förstår den på rätt sätt. I frågor om vad som är rätt och fel har i så fall Gud sista ordet.
Summering:
- Då det gäller tidsandan pendlar den hit och dit. Moral märks med ”bäst före datum”.
- Hägerström och Sartre är konsekventa i sin ateism, men den leder till att livet måste ses som meningslöst och att moral är en helt subjektiv emotionell sysselsättning.
- Naturrätt utan Gud, ateistisk moral, hänger enligt min mening i luften. Att den ändå finns beror på att Gud gett människan ett rättsmedvetande, ett samvete, och det gäller såväl troende som ateister.
- Om Gud har skapat allting är det självklart att han är måttstocken för all moral. Vi, människor, måste då vända oss till Gud för att få kunskap om vad som är rätt och fel, gott och ont, naturligt och onaturligt. Objektiv moral kan endast finnas i relation till Gud som är en domare över, inte bara människornas handlingar, utan även över deras intentioner och tankar.
2:2. Kan något ont som orsakar lidande för oskyldiga människor försvaras någon gång? Kan fysiskt våld ibland vara försvarbart? Några exempel.
2:2-1. Tandläkarbesök.
När jag som oskyldig patient besöker min tandläkare kan han orsaka mig smärta och lidande. Men syftet är gott. Han vill bespara mig framtida besvär och lidande.
Något ont händer för att något ännu ondare inte ska inträffa längre fram.
2:2-2. Barnuppfostran
Ett barn upplever inte alltid föräldrarnas välmenande fostran som god. Barnet upplever att det utsätts för något ont och obehagligt. Barnet vill göra som det själv vill, men goda föräldrar fostrar sina barn och låter dem inte alltid få sin vilja igenom. Föräldrarna vet att barnet kommer att få det svårt längre fram i livet om de inte fostrar det.
Något ont händer för att något ännu ondare inte ska inträffa längre fram.
2:2-3. Vissa krig. Exempel 2:a världskriget
För inte så länge sedan skakades vår egen civiliserade och moderna världsdel, Europa, av två världskrig. Vinnarsidan, ”den goda sidan”, de allierade, bombade i det andra kriget tyska städer sönder och samman. Och över Japan fälldes de första atombomberna. Man kan bara tänka sig det lidande som oskyldiga familjer, män, kvinnor och barn upplevde när deras hem rasade samman, människor sprängdes i bitar, lemlästades och brändes till döds eller fick livslånga plågsamma skador. Men detta ansågs av ”den goda sidan” vara nödvändigt för att något värre inte skulle hända. För att inte hela Europa skulle hamna under Hitlers välde. Något ont hände för att inte något ännu ondare skulle inträffa. Det hela känns väldigt olustigt. Frågan är, gjorde de allierade rätt i att bruka våld vilket innebar att även oskyldiga män, kvinnor och barn fick lida? Alternativet var att ännu fler skulle komma att få lida under Hitlers skräckvälde. Jag vill inte försvara krig och våld. Jag bara konstaterar att:
Något ont hände för att något ännu ondare inte skulle inträffa längre fram.
Fler exempel.
När USA, Irak m.fl. i dag bekämpar och bombar IS och talibaner och olika terrorgrupper kan där finnas många oskyldiga, både vuxna och barn, som får lida. Ohyggligt men tyvärr sant. Alternativet är att låta IS fortsätta att utvecklas och växa sig allt starkare och lägga allt fler städer och områden under sig.
Ungefär på detta sätt tror jag man måste förstå de fall i Bibeln då Gud medgett och uppfodrat till våld. Våldet riktar sig inte mot oskyldiga, men oskyldiga drabbas också. Detta är en av syndafallets konsekvenser. Dock är enligt Bibeln den fysiska döden inte slutet. Det kommer en dag då alla kommer att stå inför Guds domstol och då kommer de som gjort det som är rätt och gott att få upprättelse och evigt liv, medan de som gjort det som är ont och som inte vill omvända sig kommer att gå förlorade. I detta perspektiv är det evigheten som har högst dignitet. Där kommer alla oskyldiga som lidit få full kompensation.
Jag är medveten om att det finns ateister som ironiserar över detta synsätt, men jag tror att det är så det förhåller sig. Gud är rättfärdig och fullkomlig rättvisa kommer en dag att skipas.
2:3. Hur hemmablinda är vi när vi möter andra kulturer i nutid eller i historien? Finns det någon objektiv anledning för oss att tro att just vår egen kultur är överlägsen någon annan.
Om detta kan sägas mycket, men jag begränsar mig till en aktuell artikel jag nyligen såg i Sydsvenskan: ”Blunda inte för kulturkrockar.” (http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/blunda-inte-for-kulturkrockar/)
”Svenskar har länge förnekat kulturella skillnader. Av rädsla för främlingsfientliga krafter. Det menar Aje Carlbom, social-antropolog på Malmö högskola: ’Kultur har varit reducerad till sång, mat och dans. Men skillnaderna mellan kulturer är större än så’.
Artikeln som är mycket läsvärd avslutas med: ”Ett första steg är att vi erkänner kulturella skillnader och visar att det ibland uppstår enorma kulturkrockar och att det inte är lätt att gå från en värld till en annan.”
Den här artikeln, skriven av en antropolog, berör kulturkrockar i modern tid. Hur mycket större kulturkrockar kan vi inte då förvänta oss i ett möte med en tid som ligger 3000 år tillbaka i en annan del av världen än vår egen? Vi kan inte möta denna tid med svenska kulturella glasögon. Vi måste försöka sätta oss in i den rådande kulturen om vi ska kunna dra några som helst vettiga slutsatser.
Vi gör också väl i att fråga oss hur rättfärdig och god vår egen kultur är. Den kanske inte är så god som vi tror.
2:4. Hur kan vi veta att vi tolkar Bibeln så som avsändaren menade att det skulle förstås?
Det är lätt att dra förhastade slutsatser när vi läser en text. Speciellt om vi redan har förutfattade meningar. Då det gäller Gamla testamentets texter innebär dessa flera olika tolkningssteg. För det första ska en text skriven på ett ålderdomligt språk översättas till lättfattlig modern svenska. Detta är i sig en utmaning för exegeter. Men hur vet vi att vi tolkar innehåller rätt även om vi förstår orden något så när. Vi måste försöka förstå det historiska sammanhanget och den kulturella miljön som fanns vid denna tid. Och vi måste försöka förstå syftet med varför det som skrevs över huvud taget skrevs.
I många historiska verk har man påtalat att det rör sig om segrarnas historiebeskrivning. I Gamla testamentet rör det sig ofta om profeternas historiebeskrivning. Kungarna utsätts för stark kritik. Profeterna talar om vad Gud anser om saker och ting.
Bibelns böcker är mångfacetterade. Historiska, profetiska, poetiska. Men de har en sak gemensamt, Guds tankar och hans vilja lyser fram i dem.
Det kan vara intressant att ta del av gamla kulturer och gammal historia. Men Bibelns huvudsakliga syfte är att förmedla Guds tankar till mänskligheten. För att kunna ta till sig dem måste vi samtidigt lära känna Gud på ett personligt sätt. Det går hand i hand. Annars blir Bibeln bara en bok bland alla andra.
3. Några bibelsammanhang som ibland skapar frågetecken
Hur utvecklades människosläktet från Adam och Eva? Tillåter Gud incest?
Den mest rimliga förklaringen, som jag tror de flesta bibelkännare omfattar, är att Adam och Evas barn ingick äktenskap och i sin tur skaffade barn. Hur många barn Eva och Adam fick vet vi inte, men det kan ha varit många. Människor blev mycket gamla vid denna tid.
När det nämns om att Kain ”kände” sin hustru bör det rimligtvis varit hans syster eller kusin. Att det inte står ”kände sin syster” eller ”kände sin kusin” beror naturligtvis på att kvinnan i fråga i kontexten är han hustru.
Lemek
Bigami, månggifte nämns första gången i samband med Lemek (1Mos 4:19). Inget som Gud påbjöd eller ville.
Månggifte tycks varit vanligt i olika kulturer tidigare i historien. Det förekommer även i dag i bland annat muslimska länder.
Lots döttrar
Incest nämns i samband med att Lots döttrar drack sin far berusad för att skaffa barn med honom (i Mos 19:30f). Inget som Gud påbjöd eller ville. Att skaffa barn var ett livsvillkor vid denna tid och något som gav kvinnan identitet, status och trygghet inför framtiden. Lots döttrar uttrycker desperation i sitt handlande kanske med inspiration från den sodomitiska kulturen de lämnat bakom sig.
Abraham och Sara
Att få barn var en stark önskan hos en gift kvinna i äldre tider och är det även hos många kvinnor i dag. Det berättas i 1 Mos kap 16 att Abrahams hustru Sara inte kunde få barn, men att hon gav sin tjänstekvinna Hagar, förmodligen en slavinna, till Abraham för att genom henne få barn. Barnet skulle då räknas som Saras barn. En kulturell sed som känns konstig för oss i dag. Detta var dock inget Gud påbjöd eller ville.
Det framgår också att Sara var Abrahams halvsyster. Tydligen ingicks äktenskap mellan halvsyskon i den kaldeiska kultur Abraham och Sara kom ifrån. Det är först i den mosaiska Lagen (Toran) som mer definitiva lagar om äktenskap och sexuella relationer framträder.
Abraham och Isak
Abraham hade fått ett löfte av Gud att han skulle få en son med sin hustru Sara. Tiden gick men inget hände. Abraham höll dock fast vid löftet men förstod inte, ju äldre han blev, hur det skulle kunna ske. Emellertid födde Sara en som, Isak, när hon var 90 år gammal och Abraham var 100 år. Efter någon tid, kanske när Isak var i tonåren, säger Gud till Abraham att han ska offra sin son till Gud. Abraham lyder, men just då han tänker skrida till verket hindrar Gud honom och han offrar en vädur i stället.
Denna berättelse är stötande för en del. Hur kan Gud begära att han skulle offra sin son? Bibelns Gud har aldrig begärt människooffer. I andra religioner förekom människooffer, men aldrig hos Bibelns Gud, och det gjorde det inte heller vid detta tillfälle.
Jag menar att man måste se det som här hände som en sak mellan Gud och Abraham. Så här säger Hebreerbrevets författare:
I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas. Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. (Heb 11:17-19)
Vad man kan se i denna händelse är att Gud delar sitt hjärtas tankar med Abraham. Gud hade också en son, som han skulle sända till jorden när tiden var inne. Denne son, Jesus, skulle offras för mänsklighetens synd och så återföra människorna in i Guds vilja. Han skulle sedan uppstå från de döda.
Vad Abraham var med om var en slags generalrepetition inför det stora drama som skulle komma att utspela sig flera tusen år senare.
Det enda människooffer Gud någonsin begärt är när han offrade sin egen son för att vinna tillbaka människorna in i sin ursprungliga plan. Detta ledde till att Jesus besegrade synden och dödens makt och blev insatt till att vara människosläktets rätte kung och ledare i all evighet.
Många händelser i Gamla testamentet innehåller betydelser med ett större djup än man inser vid första anblicken. I Nya testamentet kan man ofta hitta tolkningsnycklar till dessa berättelser.
David
Kung David hade flera hustrur. Ett sätt att förstå samhällssituationen vid denna tid är att en ensam ogift kvinna var mycket utsatt. Det var bättre för henne att vara någons hustru om denne kunde försörja och beskydda henne. Och att få barn vid denna tid var nog det högsta en kvinna i gift tillstånd kunde önska sig. Det gav henne hög status och ledde till att familjen utökades och fick större makt och inflytande i samhället. Psalm 127 illustrerar hur man värderade barn vid en tid då det inte fanns A-kassa, pensionspoäng, socialbidrag, bostadsbidrag, fri sjukvård eller ett rättsväsende där man kunde ringa 112 när något otrevligt inträffade. En familj med många söner skapade efter hand som dessa växte till sig ett starkt försvar mot inkräktare. Och med många döttrar växte ett välstånd genom allas arbetsinsats. Säker uppstod även kärleksfulla band mellan föräldrar och barn som skänkte dem alla glädje och meningsfullhet. Genom giftermål med andra familjer skapades förbundsrelationer mellan familjer och släkter som ledde till ökat inflytande i samhället och till ökat välstånd.:
”Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt är en lön. Som pilar i hjältens hand är barn man får vid unga år. Lycklig är den man vars koger är fyllt med dem. De behöver inte skämmas när de går till rätta med fiender i porten.
Mannen var, så vitt jag vet, familjens överhuvud i alla samhällen vid denna tid. Men driftiga kvinnor i den judiska nationen utövade stort inflytande i hemmet och samhället genom företagsamhet och klokhet. Lovprisningen av en god hustru i Ordspråksboken 31 talar om en oerhört driftig kvinna som sköter ett företag och ett hem, med stor framgång.
David och Batseba
Att en man inledde ett förhållande med en annan mans hustru fördömdes starkt i det judiska samhället och även i andra kulturer. Kung Davids otrohetsaffär med Batseba och hans försök att dölja detta genom att döda hennes man fördöms starkt av profeten Nathan (2 Sam 11). Profeten förkunnar att Guds välsignelse nu kommer att vika från honom och att han genom att förakta Guds bud nu har öppnat upp för förödelsens krafter att komma in i hans egen familj. Profeten är Guds språkrör, men förmedlar den insikt han fått från Gud med sina egna ord på ett sätt som ska få David att känna igen sig i situationen. Budskapet är till David, inte till oss som lever i en helt annan tid och kultur i 2000-talets Sverige. Vi får med Guds hjälp försöka sätta oss in i det hela och hämta lärdom från det som händer.
Berättelsen visar att Gud inte är partisk. Bibeln säger vid andra tillfällen att David var hängiven Gud och en man efter Guds hjärta. Men när David förbryter sig mot Guds bud kan Gud inte tolerera det.
Berättelsen visar också att David hade en gudsfruktan. Han kunde ha dödat profeten Nathan och fortsatt dölja sin synd. Men han ödmjukar sig och bekänner sin synd. Gud förlåter honom som han alltid gör när någon omvänder sig och ångrar sin synd, men det David gjort får ändå följdverkningar både för honom själv, men även för andra. En del av syndafallets konsekvenser är att det inte alltid bara är den skyldige som drabbas.
Även för folkets skull var det kanske viktigt att Davids synd fick synliga konsekvenser. Annars skulle man kanske tänka att om David kan ta en annan mans hustru och låta döda hennes man, så kan väl andra det också. Gud bryr sig inte.
Absaloms uppror
Bibeln ger oss fragment av efterföljderna till denna händelse. Det berättas att Davids son Absalom hade en mycket vacker syster som hette Tamar. Absaloms halvbror Amnon blev förälskad i Tamar och vid ett tillfälle våldtog han henne. För detta borde han stenas enligt Mose lag, men det skedde inte. Emellertid fick kung David höra talas om det och blev djupt bedrövad och Absalom, Tamars bror, ruvade på hämnd. Vid ett senare tillfälle dödade Absalom sin halvbror Amnon som hämnd för det han gjort mot hans syster.
Tydligen låg det också ett latent uppror hos Absalom som fick näring genom Davids synd. Det fanns även en rivalitet mellan Davids söner som hade olika mödrar. Absalom var kanske osäker på vem som skulle få efterträda David som kung i Israel, så han beslöt sig för att ta saken i egna händer och började konspirera mot David.
Händelseutvecklingen leder till att David tvingas fly för Absalom och denne försöker befästa sin ställning i Jerusalem. Som rådgivare har Absalom en välkänd strateg, Ahitofel, som ger följande råd för att folket ska våga satsa helt på Absalom:
Absalom sade till Ahitofel: ”Vad råder du oss att göra?” Ahitofel sade till Absalom: ”Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig.” Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom. (2Sam 1620-23).
Vi vet väldigt lite om detaljerna i det som verkligen skedde. När Absalom offentligt gick in till Davids bihustrur var detta en kränkande handling som uppfattades som att nu har Absalom bränt alla broar i relationen till David. Om Absalom hade något sexuellt umgänge med någon av dem hade ingen betydelse. Det var handlingen i sig, att gå in i tältet man satt upp, som var en stor skymf mot David och som var strategiskt viktig. Det finns inget som styrker att Absalom hade sexuellt umgänge med dessa kvinnor. Om han haft det skulle han i så fall stenas enligt Lagen, men det skedde inte.
Hela denna tragiska händelseutveckling som eskalerar har sin början i Davids synd. Folket förstod säkert detta och tog förhoppningsvis lärdom av det, liksom vi kan göra i dag. Många påverkades, skyldiga eller oskyldiga, av det som hände, liksom vi i dag påverkas av det onda som sker runt om oss även om vi inte själva har gjort något ont. Emellertid, om inte förr, så väntar en dom vid tidens slut där oskyldiga får upprättelse. Men de skyldiga förblir skyldiga om de inte omvänder sig.
Salomon
hade 700 kungliga gemåler och 300 bihustrur. Detta var av allt att döma strategiska förbundsäktenskap för att skapa fred och bra affärsrelationer med rikena runt om. Detta var dock inget Gud påbjöd eller ville, tvärtom. Bibeln berättar att dessa kvinnor som kom från andra kulturer med andra religioner förledde Salomon bort från den vishet Gud gett honom. Månggifte har aldrig påbjudits av Gud.
Guds handlande med människosläktet och nationen Israel sker i olika utvecklingsfaser
Gud strävar mot ett mål, men får ta ett steg i taget. Mycket beror på hur villiga människor är att öppna sig för Guds vilja. I specifika situationer tycks Gud inte kräva mer än människor förmår leva upp till., förutsatt att de valt honom som Gud.
Guds mål är att samla människosläktet i ett rike, Gud rike, där Jesus Messias, är kung. Detta rike gestaltas i dag, mer eller mindre framgångsrikt, genom dem som valt att ta emot Guds frälsning och accepterat Jesus som sin vägledare och kung, d.v.s. det vi kallar Kyrkan eller Församlingen. Bibeln talar också om en framtid då Guds rike ska råda över hela jorden och då all ondska eliminerats.
Jesu undervisning om månggifte, skilsmässa och sexuella relationer
Jesus är mycket tydlig i hur Gud ser på det hela (Matt 19 och Mark 10). Då han tillfrågas av fariséerna om den mosaiska skilsmässolagen säger han att den tillkom på grund av deras hårda hjärtan, men från begynnelsen var det inte tänkt så. Han citerar första Mosebok om att mannen ska hålla sig till sin hustru och de ska vara ”ett kött”, d.v.s. en enhet som Gud sammanfogat som inte får skiljas åt. Ett sätt att tolka denna skilsmässolag är att den tillkom för kvinnans skull. Äktenskap arrangerades ofta i förtid av familjerna. Om en kvinna giftes bort med en man som inte ville ha henne skulle hon inte behöva leva i ett sådant förhållande livet ut. Då fanns en möjlighet till skilsmässa. Men Jesus menar att hela detta förfaringssätt berodde på människornas hårdhet. Äktenskap ska inte arrangeras med inslag av tvång. När Abrahams tjänare får uppdraget att hämta en hustru till Isak tillfrågas hon, Rebecka, om hon vill detta. Hon svarar då ja. Hon har visserligen inte träffat Isak, men det är hennes eget val att bli hans hustru.
I äldre tider verkar inte romantik vara den första eller viktigaste delen i ett äktenskap.
Kärleken fick växa fram om den inte fanns där omedelbart. Men man kunde också utestänga kärleken genom hårda, själviska hjärtan.
Bibeln är dock inte på något sätt främmande för romantik och erotik. Läs Höga Visan. Kärlek och sexualitet är från början Guds uppfinning som tyvärr i många fall perverterats av människorna.
Den mosaiska Lagen, Toran.
Gud kallade Abraham till att bli en välsignelse för alla jordens folk. Detta skulle ske genom en Abrahams avkomling, en Messias d.v.s. Jesus. Gud uppenbarade för Abraham att först skulle hans avkomlingar bli ett stort folk som skulle leva under förtryck i 400 år i ett land som inte var deras. Sedan skulle de befrias från detta förtryck och inta ett land som Gud utvalt åt dem.
Efter befrielsen från slaveriet i Egypten var en av förberedelserna för den unga nationen Israel att Gud gav dem de tio budorden samt genom Mose en hel samling detaljerade föreskrifter för det dagliga livet i det nya landet. Lagen gavs åt ett ganska vildvuxet folk som levt i slaveri med influenser från den egyptiska kulturen och religionen med ett antal olika gudar. Det finns ingen anledning att tro att Israels folk vid denna tid var mer moraliska än andra folk. Tvärt om är det möjligt att förtrycket gjort en del av dem ännu hårdare. Detta folk skulle nu lära känna Jahve, den ende sanne guden.
Landet, Kanans land, beboddes av innevånare som enligt Bibeln ”fyllt sina synders mått” Denna kultur och detta samhälle skulle förgöras. Gud hade under lång tid väntat på att de skulle omvända sig, men det hade inte skett. Intagandet av landet beskrivs, i likhet med syndafloden, som en Guds dom över landets innevånare och avgudadyrkan.
Sättet att förstå en sådan dom är att den kultur som vuxit fram i landet spårat ur från sin mänsklighet till den grad att Gud inte längre kunde tillåta att människor föddes och levde i den. En av de saker som speciellt lyfts fram var seder som att man offrade sina barn till avgudar.
För oss fredsälskande svenskar är det svårt att förstå att Gud kan förorda att man utrotar eller fördriver ett helt folk, både män, kvinnor och barn. Men hur ska man tackla en kultur som eskalerar mot en moralisk härdsmälta? Om vi tänker oss att individer föds och växer upp i en kultur där de berövas sitt människovärde, utnyttjas, förnedras offras till avgudar m.m. Alla är kanske inte lika brutala, men om inget görs kommer ett sådant samhälle att bara bli värre. De som föds där och växer upp blir utnyttjade, men sedan blir de själva förövare. Och denna kultur riskerade att sprida sig vidare som en epidemisk sjukdom. Att förgöra ett sådant samhälle i grunden var det enda sättet att få stopp på det hela.
Som jämförelse kan vi tänka på Hitlers Tyskland under Andra Världskriget. Det var nog inte så lätt för Winston Churchill och de allierade att börja bombningarna av Hitlers Tyskland. Men efter att allt hopp om en fredlig lösning var ute såg man ingen annan utväg. Man visste att det även skulle drabba många oskyldiga. Alternativet var att lämna nazismen i fred och låta Hitler ta över hela Europa. Något ont hände för att något ännu ondare inte skulle inträffa.
Vad var det då för samhälle Gud ville upprätta i stället genom nationen Israel? De tio budorden känner vi till: Älska och respektera Gud; hedra och respektera sina föräldrar; Respektera sabbaten; inte döda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott d.v.s. sexuella relationer utanför äktenskapet; ha begär till sin nästas hustru, hus, ägodelar m.m.
Utökade lagar om barmhärtighet finner vi i 2 Mos 23:
”Lagar om rättfärdighet och barmhärtighet
Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
Lagar för sabbaten.
I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.”
Ytterligare ett bibelsammanhang som visar på hur Gud är. Gud bryr sig inte om religiösa meningslösa riter. Han säger till exempel om fastan:
Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. (Jes 58:6-8).
I lagen om sabbaten ovan ser vi också att Gud bryr sig om djuren. Ett annat ord talar om att man inte ska binda till munnen på oxen som tröskar, vilket enligt Paulus visar att Gud även har omsorg om djuren.
På flera andra ställen i Lagen talas det om att man ska se till de utsatta i samhället, änkan, den faderlöse, främlingen o.s.v. Man kan förstå att Guds tanke med nationen Israel var att upprätta ett samhälle som präglades av respekt för Gud och sina medmänniskor där man tog sig an de utsatta. Ett samhälle där man inte förvrängde rätten, tog mutor, berikade sig på andras bekostnad, där man levde i trohet inom äktenskapet m.m. Ett sådant samhälle skulle behaga Gud. Ett ”gudfruktigt” samhälle.
Hur skulle då ett ”ogudaktigt” samhälle se ut? Det specificeras inte i detalj alla synder som bedrevs bland de folk som skulle utrotas och fördrivas förutom att man offrade sina barn till avgudar, men man kan anta att de levde tvärt emot de föreskrifter som gavs till Israels folk. Med andra ord: man förvrängde rätten, tog mutor, begick äktenskapsbrott, ljög, stal, berikade sig på andras bekostnad, förtryckte änkan, de föräldralösa, främlingarna m.m. Och man bedrev religiösa riter där man bl.a. offrade sina barn till avgudar.
Om det var så är det kanske inte så fel att tycka att en sådan kultur inte har något existensberättigande.
Genom hela historien har det gång på gång uppstått samhällen i vilka det växt fram förtryckarregimer och där man levt i omoral, tagit mutor och berikat sig på de svagares bekostnad. De har varat en tid, men så småningom gått mot sin undergång. I modern tid har vi i färskt minne Nazityskland, Sovjetkommunismen m.fl. En del har mött sin undergång genom angrepp utifrån och en del har lösts upp inifrån.
De tio budorden har av många statsmän under historiens gång ansetts som grundläggande då det gäller att bygga ett gott samhälle.
Den Mosaiska Lagen var specifikt given till Israels folk. Jesus sa att han kommit för att fullborda Lagen. Med honom börjar en ny tid. Som kristen följer vi inte den Mosaiska lagens alla bud. Men det finns mycket i Lagen som är värt att reflektera över. Där finns även en del som är svårt att förstå för oss moderna västerlänningar.
Sodom och Gomorra
Gud uppenbarade sig för Abraham i skepnaden av tre män varav två var änglar. Gud talar om för Abraham och Sara att nästa år ska Sara föda en son. Senare i berättelsen vänder sig de tre mot Sodom och Abraham följer med en bit på vägen.
Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.” Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där? Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?” Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, skall jag skona hela platsen för deras skull.” (1Mos 18: 20f).
Samtalet fortsätter. Abraham vädjar: fyrtiofem, sedan fyrtio, trettio, tjugo, tio rättfärdiga. Gud lovar att skona hela staden om där finns tio rättfärdiga. Dock fanns det inte tio rättfärdiga i staden. Endast Lot och hans familj följer änglarnas råd och lämnar staden innan den förstörs.
Var det rätt av Gud att förstöra staden? Som man måste se det har Gud ett ansvar för sin skapelse. Om ett samhälle viker av så mycket från Guds plan att det inte finns någon återvändo måste Gud gripa in. Då hotar en moralisk härdsmälta och det blir värre för människorna att födas och leva där än att inte leva. Om man inte vill omvända sig är det mest barmhärtiga Gud kan göra med avseende på kommande generationer att utplåna en sådan kultur.
Jona och Nineve
Jona bok handlar om profeten Jona som Gud sänder med ett budskap till Nineve om att dess undergång närmar sig. Om fyrtio dagar kommer domen, lyder budskapet. Profeten är motsträvig och försöker fly undan men kom så småningom dit och framförde budskapet till staden. Folket i staden ångrade sig och ropade till Gud om nåd. I slutet av Jona kapitel tre kan vi läsa:
När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
Jona blev arg på Gud. Kapitel 4 lyder:
Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg. Och han bad till Herren och sade: ” Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda. Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död än leva.” Men Herren sade: ”Har du rätt att bli arg?”
Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort. När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.”
Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull?” Han svarade: ”Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds.” Då sade Herren: ”Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”
Bilden av Gud som förmedlas i dessa domsberättelser är den att Gud vakar över sin skapelse och griper in när något går överstyr. Han är en domare över det onda men hans högsta önskan är att människorna vänder om från sina onda vägar så att han slipper döma dem. Fallet med Nineve visar att när man omvände sig ändrade Gud sitt beslut att döma staden, och man förstår att det var det han önskade att få göra. Ett ord från profeten Hesekiel bekräftar detta:
Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? (Hes 33:10-11).
Gud önskar inte att döma någon till döden. Han önskar att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.
Om människorna innan syndafloden tagit Noa på allvar och omvänt sig hade Gud avvänt syndafloden. Samma gäller samhällena i Kanan.
Lagar om dödsstraff
Dödstraff för olika typer av förbrytelser förekom i alla kulturer längre tillbaks i tiden och gör det fortfarande i många nationer. I den mosaiska Lagen talas det om dödstraff om man är otrogen. En vanartig son som inte vill bättra sig ska dödas. Man skulle skaffa bort det som var ont ur samhället. Rehabiliteringsprogram existerade inte. Man kunde ångra och omvända sig, men annars gällde hårda straff. Stening var en avrättningsmetod som användes i alla samhällen vid denna tid. Det var då inte en enskild bödel som utförde avrättningen utan hela folket deltog för att visa att man stod bakom denna dom.
Enligt en del bibelkännare ska man dock se dessa hårda lagar i Israel som ett sätt att lägga den moraliska ribban på en hög nivå. Dessa lagar kommunicerade nolltolerans mot vissa överträdelser. Israeliterna var influerade av andra kulturers omoraliska levnadssätt, men nu skulle nationen Israel bli en mönsternation då det gällde god moral och levnadssätt. Lagarna var inte till för att man skulle få tillfälle att stena någon utan för att varna medborgarna och lära dem att avstå från det som var fel. I verkligheten hade dessa lagar mest en preventiv funktion bland Israels folk. Ett välkänt exempel är när en kvinna som tagits på bar gärning för äktenskapsbrott förs till Jesus. Man hade inte för avsikt att stena henne men man ville testa Jesus och sätta honom på prov. Jesu ord: ”den av er som är utan synd kan kasta den första stenen”, satte punkt för den steningen. Jesus sa inte att Lagen var fel. Bibeln säger att syndens lön är döden. Men till kvinnan sa han ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer”.
Jesus visade vad som var Guds vilja. Gud ville inte att hon stenades utan att hon omvände sig.
Kriget mot Midjan
Gamla testamentet innehåller en hel del texter som är svårsmälta för oss i dag, åtminstone för oss västerlänningar. En händelse man ibland refererar till (4 Mosebok 31:7f) ligger mer än tretusen år bakåt i tiden. Israeliterna var slavar i Egypten i 400 år. De befriades genom ett mirakel och var på väg att bli en nation under Lagen (Toran). De levde i en situation omgivna av mer eller mindre fientliga folkslag.
Att döda sina fiender i konflikter, speciellt männen, var ett vanligt sätt att skydda sig mot vedergällning vid denna tid. Gjorde man inte det var man snart själv ett offer. Det fanns inget FN och inga Genèvekonventioner. Spelreglerna var helt annorlunda.
Israeliterna utgjorde ett hot, först mot Egypten där Farao påbjöd att alla nyfödda israeliska pojkar skulle dödas. Men sedan även mot andra folk som befann sig i de områden där det befriade folket drog fram. Israeliterna var själva hotade och många strider utkämpades under de kommande åren. Inte minst när de intog det land som skulle bli nationen Israel.
I en konflikt med midjaniterna dödade israeliterna männen men skonade kvinnorna. Mose reagerade på detta och befallde att alla kvinnor också skulle dödas, men inte flickorna. Mose menade att det var kvinnorna från detta folk som tidigare förlett israeliska män till sexuella orgier vid offermåltider där man dyrkade Baal-Peor och att de inte ansågs kunna vara lojala mot den nya nationen med dess inriktning och lagar. Händelsen med Baal-Peor ansågs mycket allvarlig eftersom den äventyrade hela den gudomliga planen med nationen Israel. Men de unga kvinnorna som inte deltagit i de sexuella aktiviteterna tilläts leva för att bli tjänsteflickor eller hustrur till israelitiska män och bilda familjer med dem. Dessa unga kvinnor var formbara och skulle snart glömma sin bakgrund och när de fick barn med israeliska män skulle de bli lojala medborgare. Att skaffa många barn var vid denna tid mycket angeläget. En folkrik nation betydde styrka och skydd mot sina fiender. Och många barn var en bra pensionsförsäkring.
Enligt Lagen kunde inte en israelit ta till sig en kvinna och ha sex med henne, även om det var en krigsfånge eller slavinna, utan att hon blev hans hustru. Och då hade han även en förpliktelse att behandla henne anständigt och ge henne en social trygghet. Att israeliter skulle våldta fångar och hålla sig med sexslavar är uteslutet enligt Lagen (5 Mos 21:10-14). Dessa krigslagar måste anses som de mest humana krigslagarna vid denna tid. Liksom lagar som reglerade hur man skulle behandla slavar och tjänstefolk i allmänhet. Det förekom säkert avvikelser, men detta var inte förenligt med Lagen.
Som vi kan förstå Bibeln handlade Gud med det israelitiska folket utifrån den tidens förutsättningar. Krig ansågs, som i jämförelsen med andra världskriget ovan, som nödvändigt ibland. Men Guds verkliga vilja med Israel och alla andra nationer uppenbarade först i ett löfte till Abraham och skulle senare komma att uppenbaras genom Jesus, Messias. Israels hjältekonung, David, tilläts inte bygga templet eftersom han var en krigare ”med blod på sina händer”. Det var hans son Salomon, fridsfursten, en förebild på den kommande Messias, som fick den uppgiften. Gud mål för mänskligheten är inte krig utan fred och välstånd.
Andra nationer och folk vid denna tid agerade ungefär på samma sätt som israeliterna i nämnda berättelse, och ibland mycket värre. För oss svenskar som aldrig mött krig, våld och död ter sig allt sådant fruktansvärt omänskligt, vilket jag håller med om. Dock är vi blinda för vår egen tids orättfärdighet. I vårt eget land aborterar vi årligen 35000-38000 foster av vårt eget folk. Tills i dag rör det sig om upp mot en miljon foster. Detta skulle man nog för tretusen år sedan betrakta som det mest skändliga man kunde göra. Att döda sina fiender och deras barn som annars skulle växa upp och bli soldater ansågs logiskt. Men hur man kan döda sina egna foster skulle man nog inte kunna förstå.
Mose var en Guds tjänare på sin tid, men inte fullkomlig. Dock förmedlar Mose, och senare profeterna, en bild av Gud som en helig och rättfärdig Gud som ser till de svaga, änkor, faderlösa och främlingar. Han går inte att muta, han är god och kärleksfull men är en domare över all ondska, lögn och orättfärdighet. De tio budorden som utgör stommen i den judiska Lagen har av många statsmän genom historien betraktats som grundläggande för att bygga ett gott samhälle.
Guds fullkomlige tjänare kom i Jesus Kristus, Guds son, en fridsfurste. Han och ingen annan har klargjort Guds vilja och vem Gud verkligen är. Den kristna tron kallar oss till barmhärtighet och medkänsla. Till att älska våra fiender och att göra gott mot alla. Och till att förlåta och försonas. I det budskap Jesus förmedlade finns ingen uppmaning till våld av något slag. Däremot finns där lösningen på alla konflikter, både på det personliga som det globala planet.
5 Mos 22:28-29
handlar om en man som förgriper sig på en flicka som är oskuld. Det är inte äktenskapsbrott eftersom ingen av dem tydligen är gifta. Om mannen är gift framgår visserligen inte. I den rådande kulturen ansågs det rätta vara att både mannen och kvinnan var oskulder vid giftermål. Eftersom månggifte förekom var inte mannen alltid oskuld såvida ett tidigare giftermål inte hade en rent social karaktär där han aldrig rört en föregående hustru. Månggifte hade flera aspekter. Hustrur kunde fungera mer som medarbetare i ett stort hushåll än som sängkamrater. Som hustru hade man dock vissa förmåner och mannen hade ett ansvar att förse en hustru med mat, kläder, husrum med mera. För många kvinnor var detta kanske det bästa liv de kunde få vid denna tid. Salomon hade totalt 1000 kvinnor, 700 hustrur och 300 bihustrur. Att han hade sexuellt umgänge med alla dessa är otänkbart. Emellertid framgår det av Jesu undervisning att månggifte inte var Guds yttersta vilja även om han av kulturella och sociala skäl inte ingrep mot det under en viss tid. Ingenting tyder dock på att Gud uppmuntrat till månggifte.
Om en man förgrep sig på en flicka som var oskuld skapade det stora problem i det rådande sociala sammanhanget. Flickans möjlighet till giftermål med en annan man blev mycket osäker. Därmed även hennes framtida sociala ställning, försörjning m.m. Lösningen blev att mannen fick gifta sig med henne och ta ett socialt ansvar för hennes framtid. Dessutom fick han betala pengar till hennes far. En del bibelkännare menar att om fadern kunde sörja för flickans framtid behövde hon inte gifta sig med mannen om hon inte ville utan fortsätta leva i sin fars hushåll.
Liksom andra lagar bör denna lag ses som en varning. En man kunde inte förgripa sig på en flicka utan att det gav konsekvenser.
Med bristande insikt om hur djupt kulturella och sociala attityder sitter i en människa kan man tänka att Gud kunde väl bara skapat andra lagar. Så enkelt är det inte. Vi ser till exempel hur invandrare som kommer till Sverige i dag har mycket svårt att följa en del av våra lagar. De kommer från en annan kultur och den sitter i ryggmärgen. Det kan ta generationer för att ändra inställningen i vissa frågor. Dessutom måste man vara lite pragmatisk inför människornas livsvillkor. I mångt och mycket handlade det om att överleva, att ha mat och husrum och trygghet mot omgivande fiender. Förändringar i ett samhälles sociala struktur och kulturella värderingar tar tid.
5 Mos 22:23-27 handlar om när en man förgriper sig på en trolovad flicka. Om det sker inne i staden ska bägge stenas om inte flickan ropat på hjälp. I så fall ska bara mannen stenas. Om det sker ute på landsbygden ska bara mannen stenas. Flickan kan ju ha ropat på hjälp utan att någon hört henne.
Här kan vi se att Lagen ställer sig på kvinnans sida. Hon ska inte belastas för något hon inte kan rå för. Som vanligt är det frågan om att lägga den moraliska ribban på högsta nivå. Vad lagen kommunicerar till männen är att det råder nolltolerans då det gäller våldtäkt. Och till flickorna att de ska ropa på hjälp allt vad de kan och inte tillåta att någon våldtar dem. Tanken om att hon inte skulle ropa på hjälp innefattar att hon går med på att ha sex fastän hon är trolovad med en annan. Detta ansågs som ett fruktansvärt svek mot den man hon var trolovad med.
Straffen för olika brott var vid denna tid hårda. De humanistiska tankegångar som finns kring brott och straff i dag existerade inte. Samtidigt ska man nog se lagarna som preventiva. Dödsstraff kommunicerar att det råder nolltolerans mot de brott straffet avser. Vi läser sällan i Gamla testamentet om att det förekom stening för de brott som angetts ovan. Och när Jesus tillfrågas låter han nåd gå före rätt. Även händelsen med kung David och Batseba visar att straffet uteblev. Nathan var en modig profet som konfronterade David med hans synd, men han föreslog aldrig att David och Batseba skulle stenas. Och när David uttryckte ånger förmedlade Nathan förlåtelse.
En sak man också bör tänka på är att den som lever rätt riskerar inte att drabbas av något straff. Samma sak gäller i vårt samhälle. Lagarna är till för att skapa en god ordning i ett samhälle. När ett samhälle upplöses utbryter anarki och var och en tar lagen i sina egna händer. Vi förstår inte vitsen med alla lagar för 3000 år sedan och tycker en del straff är väldigt hårda. Människor från den tiden skulle nog inte förstå vitsen med en del av lagarna i dagens Sverige och de skulle förfäras över en del av dem.
4. En ny epok, en ny tidsordning
Nya testamentet lär oss att Jesus är Guds son. Om vi vill veta hur Gud är ska vi se på Jesus. Han är den fulla uppenbarelsen av vem Gud är. Andra profeter före honom har i sina bästa stunder uppenbarat en del av Gud, med där har även funnits brister. Det står om Jesus att Guds fullhet bodde i honom, det vill säga att Jesus återspeglade vem Gud är i en mänsklig gestalt.
Med Jesus, Messias, kom en ny tid. Jesu lärjungar började kallas kristna eftersom de trodde på Kristus. Kristus är den grekiska formen av det hebreiska Messias som betyder ”den smorde” det vill säga den som Gud har utvalt.
Efter ett möte i Jerusalem beslöt den första kyrkans ledning, som alla var judar, att de som nu kom till tro på Jesus, i andra nationer, inte skulle åläggas att hålla alla den mosaiska Lagens bud. Paulus, en judisk skriftlärd, som utformat stora delar av den första kyrkans teologi är inne på samma spår. Han förklarar i sina brev till de olika nya församlingarna att Lagen som gavs genom Mose hade ett syfte under sin tid men när Messias kom skulle en ny epok börja i mänsklighetens historia. Lagen och Gamla testamentet är fortfarande inspirationskällor fyllda med gudomlig uppenbarelse. Men många av Lagens bud uppfylldes genom Jesus och gäller inte längre.
I ett av sina brev förmedlar aposteln och teologen Paulus målet för en ny mänsklighet;
Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal 3:26-28).
Här beskrivs ett sammanhang med män och kvinnor från olika nationer, etniska tillhörigheter och samhällsklasser – ett internationellt, intersocial och interetniskt nätverk. I denna nya ordning bedöms man inte utifrån etnicitet, social ställning eller kön. Man är alla Guds barn och ingen förtycker den andre. Det är detta mål Gud arbetar mot och han önskar ha oss som sina medarbetare.
I samma brev talar Paulus om vad han kallar ”andens frukt” och ”köttets gärningar”. Andens frukt beskriver vad som växer fram i en människas liv genom en relation med Gud. Som skriftlärd hämtar Paulus sin inspiration från Gamla testamentets skrifter. Nya testamentet fanns ju inte som i dag, även om Jesu undervisning var känd. Så här säger Paulus:
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.(Gal 5:16-23).
Andens frukt är enligt Paulus något som kommer från Gud. Av detta kan vi förstå att Gud är kärleksfull, glad, tålmodig, vänlig, god, trogen och självbehärskad. Om vi till detta fogar beskrivningar från Gamla testamentet om att Gud ser till de svaga och utsatta, änkor, föräldralösa, främlingen med flera börjar vi få en bra bild av vem Gud är. Jesus visar inte bara genom sin undervisning utan även i praktisk handling vem Gud är. Han botade sjuka, väckte upp sådana som dog en för tidig död, mättade hungrande, befriade människor från ondskans grepp, gav hopp åt fattiga och utsatta och slutligen gav han sitt liv genom att dö på ett kors för människornas skull. När vi lägger samman allt detta kan vi inte annat än säga att Gud är god i ordets rätta bemärkelse. Att Gud dömer allt det som är motsatsen till alla ovan nämnda goda egenskaper är andra sidan av samma mynt. Gud är god och vill människorna väl, men han vakar över sin skapelse och är en domare över all ondska orättfärdighet. Och det ska vi vara glada över. Annars skulle kanske ondskan ta över allting, men nu kommer den, genom Guds dom, att så småningom förintas.
Jesus talade om svårigheter, ”födslovåndor”, som kommer över världen. Men ur dessa svårigheter ska en ny mänsklighet träda fram, och Jesus ska komma tillbaka till jorden och upprätta Guds rike.
Bibeln visar på en utveckling i olika steg. Gud har i olika tidsepoker fått möta människorna i den tid och kultur de befunnit sig. Ibland har han tvingats döma nationer och folk, men när man omvänt sig från sina onda vägar har Gud mött människorna med nåd. Målet har hela tiden varit att frälsa människosläktet från syndafallets konsekvenser.
Gud skapade från början en lustgård åt människan och hans mål är, och har alltid varit, att guida henne tillbaka till denna lustgård. En glädjefull, kreativ, spännande gemenskap med Gud själv och alla som älskar det som är rätt, gott och sant..
Tommy Lindén