”När jag gick hem idag så såg jag en löpsedel. Vet du vad där stod: ™Stjärt-Ludde utmobbad ur lägret™. Jag vill inte veta det, jag vill inte ha det i mitt huvud. Vad f-n ska jag med den informationen? Olle, kan jag lära mig att sluta läsa? Kan jag bli analfabet, det var jag ju när jag föddes. Jag behöver bara musiken som språk.”
Händelsen ovan utspelar sig i filmen ”Den enskilde medborgaren” ( Galenskaparna After Shave). Det är Morgan, en frustrerad idealistisk musiklärare, som samtalar med sin bror Olle. Morgan spelar trummor och ser samtidigt på en video. Stolen han sitter på är kopplad till ett traktorbatteri som i sin tur är länkat till videofilmen. Filmen han ser på innehåller bilder på olika föremål, men slumpvis visas en bokstav på videoskärmen. När en bokstav dyker upp får han en elektrisk stöt. Han försöker avprogrammera sin läsförmåga på det sättet, för att undkomma all löjlig och frånstötande information som omger honom.
Brodern, Olle, menar att det är väl bara att låta bli att läsa sådant man inte vill läsa. Det går ju till en viss del. Men löpsedlar, skyltar tidningsrubriker m.m. som man möter i offentlig miljö kommer man inte undan. Är man läskunnig läser man, och det fastnar i huvudet.
Varför Stjärt-Ludde blev utmobbad ur lägret vill jag inte spekulera i. Därom är jag lyckligt omedveten. Men denna, och liknande onödig information, plågar Olles bror i filmen.
Jag tror många känner igen sig. Vi möter, läser, ser, hör mycket som vi egentligen inte vill ta del av. Mina tankar går till Edens lustgård där de första människorna levde i en oskuldsfull tillvaro där man med barnets renhet var omedveten om det onda. Ondskan ringlade visserligen omkring där, men man kunde inte ”läsa den”, och påverkades inte av den. Inte förrän man lyssnade till ormens röst och lydde dess råd.
Guds bud ”Du ska inte äta av det trädet” var givet till beskydd för människan. Gud visste var människan befann sig i sin utveckling. Hon hade ännu inte fått del av Livets träd, Guds natur, och förstod inte att skilja det onda från det goda.
Det finns mycket mer att säga om detta, om trädet med kunskap om gott och ont och om Livets träd. Men just nu tänker jag mest på hur Gud gett oss sina bud för att beskydda och vägleda oss människor. Men hur vi så ofta uppfattar dessa bud som hinder i vår personliga frihet och utveckling. ”Lyssna till ditt hjärta” är i dag ett vanligt råd i psykoterapeutiska samtal. Det kan kanske vara rätt i vissa fall men är ofta helt fel.
Mänsklighetens dilemma är att man inte förstår att skilja på gott och ont. I det postmoderna samhället är allting subjektivt och relativt. Det nya samhälle vi i dag ser växa fram förväxlar normlöshet med frihet. Nya oprövade reformer med rötter i en sekulär-humanistisk människosyn ersätter den kristna värdegrunden. Och i yttrandefrihetens namn träder allt dummare och osmakliga röster fram.. Språket i det offentliga samtalet kryddas allt oftare med svordomar. Det bådar inte gott för framtiden.
Kan vi undkomma utvecklingen genom att avprogrammera vår läskunnighet? Kan vi återvända till vår oskuldsfulla barndom och dess trygga analfabetism? Kan vi utplåna alla Stjärt-Luddar ur vårt medvetande?
Jesus talade om att vara i världen men inte av världen. Guds rike är en ny kultur med en relation till himlen. Bibeln ger utmärkt vägledning till hur denna kultur ska komma till uttryck, till exempel i Jesu bergspredikan och i Paulus brev till Filipperna: ”För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” (Fi 4:8).
Vi kan inte lämna den här världen.
Tommy Lindén