Teodicéproblemet – Ondskans problem (av franska théodicée, ytterst av grekiska θεός, Gud, och δίκη díkē, ’rättvisa’) behandlar problemet med att förklara Guds existens – närmare bestämt hur Gud kan vara både fullkomligt god och allsmäktig – när det samtidigt finns ondska och lidande.
”Shit happens” säger rollfiguren Forest Gump i filmen med samma namn. Det är ett förenklat sätt att närma sig teodicéproblemet på. Och alla nöjer sig inte med en sådan slutsats. Vill man ha en djupare förklaring kan man vända sig till den kristna tron och Bibeln.
Bibeln låter oss förstå att en god Gud, alltings ursprung, skapade varelser med fri vilja. Eftersom han själv har en fri vilja måste allt han skapar också ha en fri vilja. Allt han skapar är en återspegling av honom själv. Att han är god innebär, från ett mänskligt perspektiv, att han alltid har människan eviga bästa för ögonen. En definition på vad som är gott respektive ont finner vi i Galaterbrevet kapitel fem, där det talas om köttets gärningar och Andens frukt. Köttets gärningar står här för det onda, den fallna människonaturens gärningar, medan Andens frukt är resultatet av den upprättade människans gemenskap med Guds ande.
Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.
Paulus lär oss att vi människor är utvalda i Kristus före universums skapelse. Det betyder, som jag förstår det, att vi fanns i Guds medvetande, i en gudomlig plan, innan universum blev till. Men som levande varelse skapades den första människan, Adam, i ett universum som redan fanns till, specialdesignat för mänskligt liv.
Även om Gud önskade att alla varelser han skapat skulle underordna sig hans gudomliga rådslut innebär en fri vilja per definition att det är möjligt att göra uppror mot Guds vilja och hävda sin egen vilja som lika bra eller bättre än hans. Detta skedde också enligt Bibeln.
Upproret mot Gud personifieras i en ond makt, en ond vilja, som i Bibeln ofta benämns Djävulen eller Satan. Hos denne föddes en önskan om att hävda sig själv mot Gud, en önskan om att själv vara den högste, att själv vara Gud. Detta är Bibelns förklaring till hur ondskan uppstod. I TolkiensSilmarillion beskrivs detta analogiskt som att en stämma började sjunga falskt i den harmoniska musik som skapade världen.
Den fråga många ställer sig är om denna utveckling var förutsägbar eller om den hade kunna undvikas. Gud måste ha varit medveten om risken. Samtidigt kan han, utifrån sin natur, inte skapa någon utan fri vilja. Varför någon i skapelsens gryning ”började sjunga falskt”, är svårt att förklara. Varför ondska uppstod är teodicéproblemets största gåta. Dock kan man i metaforen ljus kontra mörker konstatera att mörker är inte något i sig självt, utan endast avsaknad av ljus.
Ett sätt för Gud att komma undan hela problemet med ondskan hade varit att inte skapa något över huvud taget. Om någon skulle vilja råda Gud till detta är det emellertid för sent. Det är även fullt möjligt att Gud har tankar och avsikter med allt han gör som övergår vårt förstånd. En del tycker detta är en besvärlig tanke, att det skulle finnas något större än deras eget förstånd, men så kan det vara. Bibeln påstår i varje fall det.
Den fria viljan medger att man alltid har möjlighet att välja i princip vad som helst som ligger inom ramen för ens förmåga. Men om vi ser till oss själva så väljer de flesta av oss inte vad som helst. Vi gör våra val utifrån vissa, ofta moraliska, preferenser.
Den förståelse jag har av den Gud, Bibelns Gud, jag tror på är att han gör sina val utifrån den han är. Guds främsta egenskap är kärlek, ett begrepp som kräver en del tankeverksamhet för att förstås på ett rätt sätt. Den gudomliga inkarnationen i människan Jesus, Kristus, ger oss på det mänskliga planet en bra beskrivning på vem Gud är och vad kärlek är. När den fria viljan hos de första människorna ledde till en separation från Gud, ryckte han inte på axlarna och tänkte: ”de får skylla sig själva”, eller för att använda Forest Gumps språk: ”Shit happens”. Kärleken, Guds natur, tvingade Gud till att ta på sig människans skuld och bereda en utväg.
Jesus, Kristus är Guds svar på människans uppror och den onda destruktiva viljan som smittat ner hela skapelsen genom människan syndafall. Genom den nya kristusmänniskan som väljer Jesus, Kristus, som sin ledare och blir född på nytt genom honom, kommer Gud slutligen att kunna eliminera all ondska. En ny mänsklighet, som valt att följa Gud av helt fri vilja, kommer i evigheten att vara Guds samarbetspartner. Detta illustreras bland annat i berättelsen om hur Gud först skapade Adam och sedan Eva som hans samarbetspartner.
Eftersom den nya människan, i Kristus, genom en fullkomligt fri vilja är förenad med Guds natur för evigt, finns det ingen anledning, orsak, möjlighet, till ett nytt uppror. I stället har Gud nu skaffat sig en partner med vilken han kan dela sina framtida visioner och som han kan samarbeta med.
Det onda vi upplever i den här tiden är en konsekvens av det ursprungliga upproret mot Guds vilja och av syndafallet som tillfälligt rubbat den gudomliga ordningen. Gud har gett jorden åt människan och människan är dess vårdare och väktare, jordens herde. Då människan började ”sjunga falskt” drogs hela skapelsen in i denna disharmoni. Detta är enligt Bibeln förklaringen till det onda vi ser i vår värld. En del är orsakat av människan direkt och en del genom att skapelsen har kommit ur balans. Dock är inte allt hopplöst för all framtid. I Romarbrevet kapitel åtta kan vi läsa att hela skapelsen nu väntar på Guds barns frihet, vilken kommer att medföra att även skapelsen blir befriad och återförs till ett harmoniskt tillstånd.
Varför till synes goda, oskyldiga människor kan drabbas av det onda medan till synes onda går fria har de flesta svårt att förstå om Gud är både god och allsmäktig. Den bibliska ståndpunkten är dock att den som gör det som är rätt och gott så småningom kommer att få full upprättelse medan den som gör det som är ont när tiden är inne kommer att fångas av sin egen ondska och ställas till svars för sina handlingar.
Evighetsperspektivet är nödvändigt om vi ska kunna förstå varför Gud fortfarande tillåter det onda att uttrycka sig. Det pågår en kosmisk process som måste få ha sin gång för att Gud slutgiltigt ska kunna eliminera all ondska. När solen skiner i sin fulla kraft finns det inte längre rum för något mörker.
Tommy Lindén