För ett tag sedan fick jag en fråga om jag är bokstavstroende. Njae, jag tror inte det.
Jag vet att uttrycket ”bokstavstroende” används ibland. Ofta menar man nog med bokstavstroende en person som tror på Bibelns mirakler: jungfrufödseln, att Jesus gick på vattnet, brödundren, Jesu uppståndelse m.m. Detta upplever vi som mirakler eftersom vi inte riktigt kan förklara dem i vetenskapliga termer. Mirakler hör inte bara hemma i förgången tid, det finns många vittnesbörd om mirakler även i modern tid. Jag anser mig själv ha viss erfarenhet av åtminstone små mirakel. Sedan upplever jag och min fru att våra fem underbara barn är fem mirakel. Det finns rent biologiskt visserligen en förklaring, men dessa fem personligheter vi sett växa upp väcker stor förundran hos oss. Nu även våra barnbarn..
Bibelns mirakler
Då det gäller Bibelns mirakler tror jag på dem, men samtidigt vill jag nog få förklara vad det är jag tror på i varje enskilt fall. T.ex. är jungfrufödseln en av den kristna trons fundament. Den förklarar att Gud själv steg ner från sin himmelska boning för att dela människans dilemma och villkor, när människosläktet genom synd hade gått vilse och kommit bort från Guds vilja. Guds vilja är enligt kristen tro den kraft som driver allting framåt mot ett gudomligt planerat mål. En ung kvinna, Maria, får föda Guds son som får namnet Jeshua eller Jesus som vi säger. Jesus är en ny slags människa, en gudsmänniska, en människa som lever i fullkomlig harmoni med Gud, Fadern. Jesus är både gud och människa och genom att tro på honom får vi människor, genom kraften i Guds vilja, möjlighet att födas på nytt för att få del av samma natur som Jesus har, vilket bl.a. innebär evigt liv. ”Evigt” i detta sammanhang talar inte bara om kvantitet utan främst om kvalitet d.v.s. samma sorts liv som Gud har. Detta, att ”födas på nytt”, är också ett mirakel, något som sker genom Guds ande när vi gör oss tillgängliga för det. På samma sätt som Maria gjorde sig tillgänglig för Guds vilja genom att säga till ängeln ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”, kan vi ge respons till Guds vilja med oss, genom att tro på det Gud säger till oss. Om vi gör det börjar, genom den helige Ande, ett skeende i våra liv som är likt det när ett barn kommer till världen. Detta nya liv innefattar olika stadier av andligt medvetande. I början kanske det andliga medvetandet är väldigt svagt, Men om vi matar det med andlig föda växer vi till och mognar i vår nya människa.
Att tro på jungfrufödseln är som sagt fundamentalt i kristen tro. Men inte alla som kallar sig kristna i dag tror tydligen på den och förstår dess innebörd. Jag hörde en gång en präst i Svenska kyrkan som menade att Jesus var kanske ”Guds son”, men Gud hade nog haft hjälp, kanske av en romersk soldat som kom förbi och våldtog eller förförde Maria. Ett sådan resonemang tycker jag gör både Bibeln och den kristna tron till ett falsarium. Bibeln säger ju mycket tydligt att det var genom den helige Ande som Maria blev havande, ingen mansperson fanns med i bilden.
Det som skapar tvivel hos många människor i dag är den moderna vetenskapens inställning till mirakler. Den moderna vetenskapen har, utifrån de kriterier och metoder man arbetar med, problem med jungfrufödseln och många andra av Bibelns mirakler. Man erkänner bara sådant som kan verifieras genom studier och experiment. Jungfrufödseln verkar vara en engångshändelse och går inte att verifiera utifrån vetenskapens kriterier. För många vetenskapsmän är detta inget problem. De inser att vetenskapens metoder är begränsade till vissa områden. Det finns många vetenskapsmän, d.v.s forskare, doktorer och professorer inom samtliga dicipliner, som tror på jungfrufödseln. Jag känner personligt ett flertal. Personer som inte tror på Gud, vare sig de är vetenskapsmän eller något annat, tror troligen inte heller på jungfrufödseln – det hänger liksom ihop.
I detta sammanhang är det också värt att påpeka att det inte finns någon konflikt mellan vetenskaplig forskning och att tro på Gud. Ta t.ex. två personer som Richard Dawkins och John Lennox som nyligen debatterade mot varandra. De är bägge meriterade vetenskapsmän, doktorer och professorer. Dawkins är ateist medan Lennox är en varmt troende kristen som bl.a. tror på junfrufödseln, att Jesus gick på vatten m.m. De har tillgång till samma fakta men drar olika slutsatser på en mängd områden.
Verbalinspiration
Vad man kanske också kan mena med bokstavstroende är om man tror att Bibeln är verbalinspirerad, d.v.s. att varje ord är dikterat av Gud exakt som det står. Detta måste i så fall, tänker jag, bara gälla de ursprungliga pergamentskrifterna som vi inte har tillgång till i dag. Det vi har tillgång till i dag är avskrifter av ursprungstexterna och avskrifter av översättningar till andra språk än grundspråken. Att den översättning jag själv i viss mån är involverad i, Svenska Folkbibeln, skulle vara verbalinspirerad tror jag inte. Språket förändras och bibelöversättningar måste anpassas för att språkligt på bästa sätt försöka återge vad grundtexten säger. Dock tror jag att exegeter och andra som sysslar med bibelöversättning får bättre resultat om de är öppna för den heliga Ande i sitt arbete.
Det finns uppfattningar om att vissa bibelöversättning är verbalinspirerade. T.ex. skulle den grekiska översättningen av gamla testamentet, Septuagintan, vara en sådan. Det berättas att 72 judiska rabbiner i Alexandria fick i uppdrag av dåvarande kungen av Alexandria att översätta Toran, de fem Moseböckerna, till grekiska. På en mycket kort tid presenterade de var sin översättning som överensstämde exakt. 72 översättningar var helt lika, därav namnet Septuaginta (70). Det lär också finnas en grupp i England som hävdar att King James version är verbalinspirerad. Jag har svårt att tro detta.
Textkritisk och historiekritisk analys
Då det gäller Bibelns trovärdighet ansluter jag mig till den textkritiska metoden men inte till den historiekritiska. Den textkritiska metoden innebär bl.a. att man kritiskt granskar tillgängliga ursprungstexter för att bättre förstå hur de allra första texterna var utformade och deras betydelse.
Den historiekritiska metoden innebär att endast det som bekräftas av utomstående historiska källor anses vara tillförlitligt. De som ansluter sig till denna metod är i regel personer som inte tror på Gud eller inte tror på en Gud som griper in med mirakler i historien. Man anser inte att Bibeln är inspirerad av Guds ande utan är en vanlig bok och att det som berättas där många gånger är myter eller starka överdrifter. Den historiekritiska metoden är problematisk bl.a. genom att många gånger är Bibeln den enda källan till det den talar om, det finns inga andra källor. Bibeln är även den främsta källan till antik historia över huvud taget. Det visar sig gång på gång, när man gör nya historiska och arkeologiska forskningsrön, att Bibeln stämmer.
Bibelns trovärdighet
Personligen anser jag Bibeln vara trovärdig. Jag tror att de som skrev de bibliska böckerna var inspirerade av Gud att göra det de gjorde. Bibeln innehåller historia, profetior, poesi, levnadsöden och levnadsvisdom. Sammantaget tror jag Gud talar till oss i dag genom Bibeln om vi vill lyssna. Men eftersom Guds ande inspirerade bibelförfattarna till att skriva behöver vi Guds ande för att förstå. Om vi kommer till Gud med ödmjukhet kan Bibeln bli en levande bok som ger oss andlig föda och vägledning.
Summa summarum
Då det gäller Bibelns mirakler kanske en del skulle kalla mig för bokstavstroende. Dock är jag för en textkritisk granskning av vad Bibeln säger. Om det är något i Bibelns som jag undrar över använder jag mig av olika hjälpmedel. Det finns många sådana, även på Internet, som är gratis. Konkordanser, ordböcker, grundtextanalyser, bibelstudier m.m. Ibland gör jag som Luther, när det fanns något som han inte omedelbart förstod, ”lyfter på hatten och går vidare”.
Då det gäller verbalinspiration tror jag inte att man ska tänka att varje ord i den bibelöversättning man läser är inspirerat av Gud. Det är snarare andemeningen i det man läser som är gudsinspirerat. Och för att förstå det behöver vi hjälp av den helige Ande. Men liksom ett litet barn inte kan förstå den vuxna världen med en gång kanske inte heller vi kan förstå med en gång vad Bibeln vill säga. En del förstår vi men inte annat. Jesus sa ”sök så ska ni finna”. Om vi följer detta råd, och söker, kommer vi efterhand att få allt större insikt i andliga ting och i Guds vilja. Men då det gäller kunskap är det också som Paulus säger att vår kunskap är ett styckverk, men kärleken är fullkomlig. Det kristna evangeliet är framför allt ett kärleksbudskap. Och där har även mirakler en plats.
Tommy Lindén